Dagarna är varma, nätterna kyliga. Odlingarna är belägna på svindlande höjder, upp till drygt 1000 meters höjd. Med andra ord är växtsäsongen förlängd och det är inget ovanligt att skörden pågår in i november. Men hur är det möjligt att odla vin runt etna, en av världens mest aktiva vulkaner? Vulkanisk jord är vanligtvis väldigt bördig och inget för vinrankor. Förklaringen är enkel. Vinrankor odlas inte runt hela etna utan främst kring samhällena Linguaglossa och Randazzo på vulkanens nordliga sida, samt på den sydöstra sidan där jordmånen består av vulkaniska stenar och sand. Den västra delen av etna är däremot betydligt mer näringsrik och är också hemvist för stora pistageodlingar och citrusfrukter.

 Nerello mascalese

Nerello mascalese är huvuddruvan och har en mer klassisk struktur än cappuccio som mer står för fruktigheten i vinerna. Liknelsen med nebbiolo är förståelig, likaså pinot noir. Etna kan upplevas som ett närmast sensuellt vin på doften medan smaken ofta bjuder på tanniner som minner om norditalienska Barbaresco.

Producenterna runt etna har alla valt olika inriktningar men en grundregel får sägas vara att ett försiktigt användande av fat är essentiellt för nerello-druvorna. På Systembolaget finns ett flertal av de främsta producenterna representerade. Varför inte beställa Giuseppe Russo’s instegsvin 2010 ‘A Rina (79242) för 179 kronor. Med sin eleganta, lätt rökiga, viol- och körsbärsdoftande bouquet, och fint uppbyggda smak där syra och sandiga tanniner samsas, är det lätt att falla pladask. Servera det gärna lätt kylt ur bourgognekupor och till fågelrätter med grädiga såser. Nerello älskar nämligen fet mat!

 Giuseppe Russo som driver egendomen Girolamo Russo

Även Erse 2009 (70815) från Tenuta di Fessina representerar den slanka stilen av etna. Årgången är dessutom svalare än 2010. För 169 kronor får du ett rödfruktssyrligt vin med en stil som fullkomligen skriker efter en bolognese. För den som vill förstå storheten i etna rosso gör klokt i att beställa 2010 Guardiola (72113) från Tenuta delle Terre Nere. 292 kronor och i behov av ytterligare lagring för att fatkaraktären ska sjunka in. Det är dock ingen tvekan om att enskilda vingårdslägen som Guardiola på ca 1000 meters höjd har något fullkomligen unikt över sig. Stilen är densamma som de föregående två, blott ett par nummer större mer lagringsdugligt och aningen mer generös i fatanvändandet.

Fotnot. Etna är ett strålande semestermål tack vare sitt läge nära den lyxiga badorten Taormina.

Vinproduktionsanläggningen på Cheval Blanc, Saint Emilion. Foto: Johan Magnusson den 10 april 2013.

Dagens gästskribent är Johan Magnusson, grundare och ägare till Magnusson Fine Wine samt av Sveriges Handelskamrar förordnad värderingsman för vin och destillat. För Vinbankens läsare har Johan skrivit en heltäckande artikel om årets primörprovning av Bordeaux 2012. Vinbanken är verkligen mycket glad över att Johan som är en av Sveriges vassaste bordeauxkännare vill dela med sig av sina intryck från den, i sitt sammanhang, viktiga primörprovning.  Och kanske får ni som precis som några av oss har satt Bordeauxvin på vänt till fördel annat, nytt intresse. Välkommen och orden är dina Johan Magnusson!

Primörprovning
Att prova primörviner är något av det roligaste som finns. Varje år, sedan 1996, åker jag till Bordeaux en vecka i april för att prova vinerna som skördades året innan. Det är under denna vecka som vinerna för första gången bjuds ut till provsmakning för journalister och vinhandel. I branschen är tillfället känt som ”primörprovningen”.

Primörprovningen i Bordeaux har för mig blivit till en ritual eller högtid lika viktig som jul, påsk och midsommar. I år ville jag aldrig åka hem och inte var det för det vidriga vädrets skull – det regnade och stormade i stort sett varje dag. Nej, anledningen var den härliga stämningen mellan oss 110 vinskribenter. Alla ser fram emot denna vecka och för varje år blir vi ett år äldre och förhoppningsvis visare. Arrangören Union des Grand Crus de Bordeaux fyllde därtill 40 år i år och några av provarna hade varit med från start.

Nye presidenten Olivier Bernard från Domaine de Chevalier berättade att totalt 6 000 professionella (media och vinhandel) besökte 2012 års primörvecka vilket är bra för ett år som också arrangerar vinmässan VinExpo i juni. Union des Grands Crus de Bordeaux är en sammanslutning som består av 134 egendomar. Tillsammans representerar de 5 000 hektar, över 2 500 anställda och en gemensam årsproduktion nära 32 miljoner flaskor. Uppskattat försäljningsvärde på vinerna är omkring 3 miljarder svenska kronor!

Vinskribentruppen är bred och det asiatiska deltagandet har inte mattats av då det är i Kina framtiden ligger försäljningsmässigt. Mina kollegor från bland annat Hong Kong, Shanghai, Singapore och Australien vittnar alla om att vinintresset hos de kinesiska konsumenterna bara sett sin början. Utvecklingen innebär att kunskapsnivån hela tiden höjs hos de kinesiska konsumenterna vilket leder till fler men mer nogräknade köp hos vinhandlarna.

Bordeaux 2012
Årgång 2012 har sin alldeles speciella stil och karaktär och som vanligt bryter den mot alla föregående år. En årgång är aldrig identiskt med någon annan. När vi kom florerade ryktet att kvaliteten inte alls var god men denna hörsägen var överdriven. 2012 är vingårdsarbetarens årgång vilket innebär att det var i vingården de viktigaste besluten togs. Vädret utmanade de ansvariga vid flera tillfällen, inte minst på våren då fruktsättningen blev dålig vilket i sin tur medförde lägre skördevolymer än normalt. Utmaningarna på fälten medförde att arbetsinsatsen i vingården blev mer omfattande än vanligtvis annars – flera egendomar engagerade fler medarbetare under andra tider på året än just vid skördearbetet då arbetsinsatsen annars brukar vara som störst. Att bedöma skördetidpunkten var också ett svårt beslut, främst för dem med någon eller båda cabernet-druvorna. Båda mognar sent och för att inte riskera den redan begränsade volymen tog en del slott beslut att skörda tidigare än önskat – i vissa fall borde nog cabernet sauvignon och cabernet franc ha fått hänga kvar och mogna ytterligare någon vecka.

Bild:
Det operativa ledningsteamet på Château Pichon-Longueville, Pauillac är nöjda med årets viner. Från vänster: Jean-René Matignon, maître de chai, Marie-Louise Schÿler, kommunikationsansvarig och Christian Seely, direktör.

Foto: Johan Magnusson den 11 april 2013.

Förutsättningar för en perfekt årgång
Man talar om att fem förutsättningar ska uppfyllas för att en perfekt årgång ska kunna bli till och i år uppfylldes tre av dem (de tre sista). De fem villkoren är:

1. Tidig och snabb blomning för att få igång en god fruktsättning vilken tillser tillräcklig skördevolym och förenklar en jämn mognad.
2. En lätt återhållsam vattentillgång under fruktsättningen för att öka druvornas framtida tannininnehåll och för att förhindra att de unga druvorna växer sig för stora.
3. Låg men kännbar vattentillgång precis före färgförändringen i druvan för att sedan stoppa vinrankans tillväxt helt.
4. Optimal funktion för bladverken fram till skörd utan att vinrankan på ett betydande sätt börjar växa igen, allt för att druvan ska mogna så bra som möjligt.
5. Bra väder under skördeperioden som också möjliggör skörd av sent mognande delar av vingården och sent mognande druvsorter för att de ska nå sin topp utan risk för röta eller utspädning av vatten.

Ägaren till Château Ausone i Saint Emilion – Alain Vauthier

Min slutsats
Personligen tycker jag om årgången för vad den är: en lätt och charmig upplaga utan större extraktion med alkohol kring 12,5 och 13 procent. Årgången påminner om hur Bordeauxvinerna smakade förr och just de lägre alkoholhalterna är välkomna. Det är något befriande över att hälla vin i sitt glas som inte tyngs av för mycket alkohol för att istället smaka en mer fräsch karaktär.
Förutsättningarna innebar att vinmakarna inte kunnat extrahera lika mycket som vanligt eftersom druvorna i sig var lättare och finare. Extraktion ger kraft, tyngd och smakrikedom och för att skapa balans i årgång 2012 (mellan alkoholhalt och kvalitet) gick det inte att extrahera för mycket ur skalen. Vinerna skulle då ha fått för torra tanniner.

Nå – så med vilken eller vilka årgångar kan man då jämföra 2012? Med min erfarenhet kan jag inte egentligen inte likna 2012 vid någon annan men det är klart att just lättheten påminner om 2002 som gav viner vilka är förtjusande att konsumera just nu. Men 2012 är ändå i mitt tycke en bättre årgång än 2002 eftersom den har mer kraft.

Vad säger andra
Det är naturligtvis svårt att vara precis i ett så tidigt skede som detta och många skribenter har redan publicerat sina omdömen. Jag har bland annat läst vad de skrivit på www.wine-searcher.com där man i mycket svepande termer talar om karaktären av vinerna från olika appellationer. Vinerna från Margaux är bättre än de från Saint Julien och så vidare. Min uppfattning är att det inte går att vara så generell – nuförtiden finns det inte så stora skillnader i karaktären mellan olika appellationer utan olikheten ligger mera i den enskilda vingårdens kapacitet att göra urval från arbetet i fälten fram till vinifiering i källaren.

Personliga favoriter
Hittar jag just nu bland de bra cabernet-vinerna på vänstra stranden och bland vissa av merlotproducenterna på den högra (Alain Vauthier på Ch. Ausone har producerat fantastiska viner utifrån årgångens förutsättningar – han vet hur man tillverkar bra vin). Samtidigt som det är merlot-druvorna som uppvisar de bästa värdena är det således mycket möjligt att årgångens framtida omdömen från den högra stranden kommer vara bättre. Också de vita torra vinerna från Péssac-Léognan är köpvärda och självfallet några av de röda.

Själv kommer jag att köpa primörviner av denna årgång och som vanligt blir det samma sorter som föregående år. Det finns något fint i att följa ett vin från en och samma egendom genom åren och man får ett annat förhållandesätt till årgångarna.

2012 är en lätt, charmig och förtjusande årgång som kommer att mogna tidigt. Den besväras inte av hög alkoholhalt eller för mycket extraktion, det är utan tvekan en årgång med en fläkt från förr. Dessutom kommer priserna att gå ned och därmed framstå som resonabla.

Bild ovan:
Ägaren till Château Ausone i Saint Emilion – Alain Vauthier – kan vara nöjd med 2012.
Foto: Johan Magnusson den 10 april 2013.

Marknaden och förväntad prissättning
Försäljningen är redan igång och priserna har öppnat ned jämfört med 2011. Den globala ekonomin är fortfarande skakig och därför är det klokt att sänka priset som många nu gjort med upp till 20–30 procent. Mycket av årgång 2011 ligger också osålt. Vi börjar således komma ned på resonabla nivåer och haussningen av 2009 och 2010 är ett minne blott – men så är det ju också fantastiska viner.

Lista över favoriter, just nu
Nåväl, vilka är vinerna att rekommendera för denna årgång? Vilken strategi ska jag ha i mina köp? Givet att priserna går ner så tycker jag årgången är köpvärd och personligen fortsätter jag köpa de viner jag införskaffat av tidigare årgångar – det är ändå en stor del av charmen att följa ett visst vin genom åren. De vingårdar som haft råd att lägga resurser på vingårdsarbetet är vinnarna. Det handlar alltså om de etablerade egendomarna och de stora slottens årgång!

De stora vinerna (med högst klassificering är Pétrus, Cheval Blanc, Ausone, La Mission Haut-Brion, Haut Brion, Margaux, Lafite Rothschild, Mouton Rothschild och Latour) är som vanligt köpvärda i perspektiv men vilka sorter är värda att leta efter bland de andra?

Bild:
Nya amforor på Château Pontet-Canet, Pauillac. Foto: Johan Magnusson den 11 april 2013.

St Estèphe
Cos Labory
Phélan-Ségur

Pauillac
Batailley
Grand Puy LacosteLynch Bages
Pichon-Longueville med sitt andravin Les Tourelles
Pichon-Longueville
Pontet Canet
Le Petit Mouton de Mouton Rothschild

Saint Julien
Gloria
Gruaud Larose
Léoville-Barton
Léoville-Poyferré
Talbot

Margaux
Giscours
Palmer
Rausan-Gassies
Rausan-Ségla

Pomerol
Certan de May
La Conseillante
Petit Village

Saint Émilion
Belair-Monange
Canon
Figeac
Haut-Simard
La Tour du Pin
Quinault L’Enclos
Troplong Mondot
Trotte Vieille

Pessac-Léognan (Graves) – röd
de Fieuzal
Haut Bailly
Smith Haut Lafitte
Domaine de Chevalier

Pessac-Léognan (Graves) – vit
Carbonnieux
de Fieuzal
Malartic-Lagravière
Olivier
Smith Haut Lafitte
Domaine de Chevalier

Avslutningsvis
Nå, så provar jag vinerna blint undrar du? Ja, det är klart – blindprovning är den bästa metoden för att verkligen ta reda på vad man tycker. Om man vågar vill säga – vågar vara ärlig mot sig själv. Men det är klart – lite kalibrering måste man idka. Det finns viner som är helt igenom otillgängliga och mycket griniga som unga och trots att jag nu provat primörer i sexton år så har jag inte lärt mig att avkoda alla stilar och hur vinerna uppträder som unga för att bli fantastiska med lagring. Andra referenser har mina kollegor i skribentgruppen David Peppercorn och John Salvi – de har varit med sedan början av 1960-talet och är således uppe i femtio årgångar.

Vin till maten:
Jacobsdal Pinotage 2010 (22055), Stellenbosch Sydafrika, 99 kronor


Grillspett med fläskkött och ananas, serverad med ingefärs- & jordnötssås
4 portioner

cirka 700 gram hel bit fläskytterfilé eller fläskfilé
½ färsk ananas
2 tsk mald spiskummin
1½ tsk mald gurkmeja
1 tsk mald koriander
½ tsk fänkålsfrön, stötta i mortel
½ tsk nymald svartpeppar
1 tsk salt
olivolja
8 blötlagda trägrillspett
aluminiumfolie

Ingefärs- & jordnötssås:
1 stor vitlöksklyfta
1 1/2 dl kokosmjölk
5 msk jordnötssmör
3/4 dl ginger glaze & woksauce eller annan sötsur sås
cirka 30 färska blad thai basilika eller vanlig basilika
½ tsk chile flakes
saften av en lime

1. Mixa alla ingredienser till såsen i en matberedare med vass kniv. Använd alternativt en stavmixer. Förvara såsen övertäckt i kylskåp, där klarar den sig ett par dagar.

2. Skär köttet i stora tärningar, cirka 3 x 3 centimeter. Krydda tärningarna med kryddorna och lägg åt sidan. Skär bort ändarna på ananasen. Ställ den sedan på högkant och skär bort skalet uppifrån och ner. Skär ananasen i lika stora bitar som köttet.

3. Varva kött och ananas på spetten och ringla lite olja över. Tillaga såsen och ställ den åt sidan.

4. Låt kol brinna ner till en askgrå glödbädd som täcker halva grillytan. Stäm av värmen som ska vara mycket stark. Lägg ut en bred remsa med folie som skyddar spetthandtagen från att brännas. Grilla spetten över direkt glödvärme. Beräkna 2-3 minuter på var sida och totalt cirka 12 minuter.

Servering: Servera spetten omgående med såsen.

Recept från boken G.R.I.L.L.A. som proffsen! Variera gärna med fläskfilé eller lammkött från steken eller nötkött av rostas eller ryggbiff. Använd grillkol och en stor öppen grill eller en gasolgrill.

Antinori har stor erfarenhet av att buteljera Toskanas druvsaft. Historien inleddes redan 1385 i Chianti och familjen har fortsatt som vinproducenter sedan dess. Idag är det Marchesi Piero Antinori som är ansvarig. Han är 26:e generationens vinmakare i rakt nedstigande led.

Piero Antinori har spelat en betydande roll för utvecklingen av vinproduktionen, både i det egna företaget och i Toskana generellt.

Fram tills för 40 år sedan var italienska viner av ganska dålig kvalitet, satsningen gjordes på kvantitet istället för kvalitet. Den italienska vinbonden ville ha ut mycket av sina odlingar, gärna 30 000 flaskor/hektar. Vinet var billigt och saknade karaktär.

I början av 1970-talet bestämde sig Piero Antinori för att han ville förändra och utveckla vinproduktionen. Han ville göra ett vin av hög kvalitet med ett högt pris. 1970 producerades den första årgången av prestigevinet Tignanello, döpt efter det lilla område där druvorna odlas. Det var det första vinet från Chianti där Sangiovese blandades med druvor som inte var typiska för Toskana, bland annat cabernet sauvignon. Vinet fick därför ingen DOCG klassificering, utan istället samma kvalitetsklassificering som ett enkelt bordsvin, en IGT (Indicazione Geografica Tipica). Denna typ av viner som Robert Parker döpte till Super Tuscans.

- Det var svårt att sälja den första årgången. Ingen vågade köpa ett så dyrt bordsvin i början, berättar Guido Vannucchi.

Familjeföretaget Antinori är stort och omfattar många egendomar, varav flera ligger i Toskana. Antinori finns även i Piemonte, Puglia och Lombardiet. Utanför Italiens gränser hittar man Antinori i USA, Chile, Ungern, på Malta och i Rumänien.

Ända sedan 1955 har Antinori funnits representerade på Systembolaget. Låt oss så återvända till Toskana och smaka på några av Antinoris viner därifrån.

Foto från Antinoris nya vineri i Toskana: Antinori nel Chianti Classico

Villa Antinori Rosso 2009 (2300), 139 kr, Toscana IGT
Doftar av varma svarta vinbär och plommon. Fruktig och rund smak av svarta vinbär, choklad och fat. Lång eftersmak.

La Braccesca 2009 (73618 BS), 145 kr, Vino Nobile di Montepulciano DOCG
Kryddig doft av mörk frukt. Kraftig och lite burdus smak av plommon och mörka bär. Tydliga tanniner.

Il Bruciato 2011 (70662 BS), 201 kr, Bolgheri DOC
Frisk doft av körsbär. Varm och fruktig smak av körsbär med inslag av mynta. Lång eftersmak.

Marchese Antinori 2009 (74339 BS) 179 kr, Chianti Classico DOCG Riserva
Komplex doft av mörk frukt, läder och tobak. Fruktig smak av mörka körsbär, plommon och choklad.
Min favorit – bra matvin till rimligt pris.

Tignanello 2009 (32152) 499 kr, Toscana IGT
Stor, kryddig och varm doft. Komplex, mullig och kryddig smak. Mörk frukt, läder, choklad och fat. Tydliga men mjuka tanniner. Lång eftersmak.

Resan är över för denna gång. Dags att tänka på middagen! Pot-au-feu är visserligen en fransk rätt, men så gott det smakar till ett mustigt rött vin från Toscana.

Pot-au-feu, cirka 6 portioner
1 kg rimmad oxbringa
2 dl vitt torrt vin
5 kvistar färsk dragon
10 kvistar färsk körvel
10 kvistar färsk timjan
2 kvistar färsk bladpersilja
1 burk hela tomater av god kvalitet
200 g schalottenlök
2 klyftor vitlök
salt och svartpeppar
3 dl små vita kokta bönor
Till tillagning: en stekpåse

Hacka örterna och skala lökarna. Lägg ner tillsammans med tomaterna i stekpåsen.
Skölj oxbringan och lägg ner den i påsen, tillsätt det vita vinet, sug ut luften och förslut den. Om du har tid så låt påsen ligga kallt några timmar så får köttet mer smak.
Lägg in stekpåsen i ugnen, 130 grader C, i cirka 3 timmar. Köttet är klart när det är mjukt och lätt faller isär.
Häll buljongen med grönsaker i en kastrull. Mixa den slät med mixer.
Skölj bönorna i kallt vatten. Koka upp såsen och tillsätt bönor och kött, skuret i bitar. Servera i djup tallrik med potatispuré eller bröd och toppa med färska kryddor.

I Bolgheri i västra Toscana trivs Bordeauxdruvorna. Sassicaia var det vin som i början av 1970-talet blev berömt för sitt Cabernetdominerade vin. Vinerna från denna trakt har därefter växt i antal och pris. Personligen tycker jag den på 1980 talet nystartade firman Ornelaia gör traktens och kanske även Italiens allra bästa vin. Det kostar ungt ca tusen kronor flaskan. De startade på tidigt 1990 tal sin produktion av egendomens andra vin, Le Volte. Till det använder man förutom unga stockar och lite enklare vingårdar av bordeauxdruvor från Bolgheri också en mindre del sangiovese från Maremma. Le Volte nu i årgång 2010 är i sitt prisläge, 159 kronor, ett redan utvecklat stort härligt vin till den finare middagen. Det kan också lagras några år med framgång. Ornelaia’s höga ambitioner märks också i Le Volte.

En druva som gör många riktigt bra långlivade söta viner är chenin blanc och alla de bästa kommer från Loiredalen i Frankrike. I Beställningssortimentet finns Vouvray La Levrière Moelleux, 2008 för endast 139 kronor. Läcker söt med mycket frisk syra med ett verkligt läckert slut redan nu. Kan också sparas länge. Fyndigt bra pris.

Ferrari är en av de bästa fuskchampagnerna, dvs viner gjorda på samma sätt från andra vinområden. Deras Ferrari Brut utan årgång kostar 139 kronor och är ett delikat, nyanserat, balanserat och fräscht bubbel med långt komplext slut. Betydligt bättre för mig än många av de mindre lyckade äkta champagnerna och avsevärt billigare. Ett verkligt stort fusk med champagnekänsla.

Veckans röda lyxvin på Röttorps Bästa är Château Bouscassé Vieilles Vignes, 1999 för 395 kronor. En skapelse av tannatdruvans kejsare Alain Brumont. Detta vin är som ungt mycket tufft och hårt och behöver lång lagringstid och utvecklas vidare även som 14- åring. Stor ännu tuff, men utvecklad och mäktig betydelsefull tannat av allra bästa märke.

Ny röd premiumbox denna vecka är sydafrikanska Roodeberg, 2011 för 269 kronor. Det var vinet som inledde den lyckosamma utvecklingen av premiumboxar i Sverige. Det finns numera en hel bunt seriösa välgjorda rödviner som man också kan köpa på praktisk box med betydande rabatt. Vilket ger möjlighet att dricka lite bättre vardagsvin i just den mängd man själv tycker är lagom. Roodeberg som nu funnits i många är fortfarande mycket konkurrensduglig bland de röda premiumboxarna. Vill Du veta vilka boxar som just nu är de bästa av alla olika sorter har Du en aktuell genomgång av dem i min boxartikel här på Vinbanken i går.

Vintips för källaren denna vecka är nyinkomna Crozes-Hermitagen Domain de Lises, 2011 för 199 kronor. En verkligt subtil och delikat Crozes med mycket täta och fina toner, bra längd och lovande komplexitet i vardande. Idag blygt ung och kommer med 5+ års lagring att växa upp till en skönhet.

P = Pris
B = Bäst
K = Kvalitet
Pv = Prisvärdhet
M= Mat

Jag sätter kvalitetspoäng efter 20 poängskala. 10 poäng motsvarar ett prisvärt vin kring 50 kr, 15 poäng ett prisvärt vin kring 115 kr och 18 poäng ett prisvärt vin kring 450 kronor. 20 poäng är ett helt fulländat vin.
Prisvärdheten anger jag i en skala 1-5 med decimaler.
1-1,4 = uselt
1,6-2,4 = ej prisvärt
2,6-3,4 = prisvärt
3,6-4,4 = väl prisvärt
4,5-5,0 = fynd

När jag bedömer prisvärdheten så tar jag även hänsyn till marknadspriser för olika vintyper och smaktyper. Siffror är bra som stöd, men vinets själ är inte numerisk utan en egen kvalitativ upplevelse.

En grov angivelse av vilken mat som respektive vin passar till finns i Matkolumnen.
Där betyder 0 utan mat;
1 smakmässigt lättare mat
2 mellanrik smakprofil
3 mäktiga smaker i maten

De billigaste boxarna är nästan allt skatt och omkostnader. Det blir inga pengar till själva vinet. 70 % av priset är alkoholskatt och moms för en 129 kronors box. När Systembolaget har fått sin handelsmarginal, och kostnaden betalts för boxen, tappningen och frakten, återstår ingenting för själva vinet. Därför kostar även de billigaste nu kring 140 kronor och då blir det mest skräp som t ex. Il Barone. Köper Du istället en premiumbox för 269 kronor stannar beskattningen vid 44 % av priset. När konsumentpriset fördubblas blir det kanske 15 gånger så mycket ”vinvärde” i boxen. Då kan det bli ett riktigt bra vin som t.ex. Vila Santa Reserva. Redan skatterna är ett starkt skäl att hålla sig borta från boxarnas lågpristräsk.

Numera finns det riktigt bra viner av alla sorter bland premiumboxarna. Bra boxar kostar från 199 kronor och uppåt för 3 liter. Utbudet av bättre röda boxar har ökat kraftigt under senare år. I Tabellen nedan finns alla de bästa och riktigt bra boxarna och även några få billigare hyggliga varianter. Jag har provat ca 200 boxar, alla i ordinarie sortiment och en hel del i BS, under den senaste tiden. Boxar tappas succesivt under året vilket gör att de kan variera lite i kvalitet även för samma årgång, så alla provnoteringar om boxar är, som boxarna själva, lite av en färskvara.  Boxens hållbarhet är begränsad till ca 6 månader efter tappningsdagen. Mindre för lätta vita viner och lite längre för välstrukturerade röda. Hållbarheten är tämligen oberoende av om boxen är öppnad eller inte.

När Du köper en box får Du en betydande rabatt på priset. Även om en tre liters box kostar 280 kronor så motsvarar det ”bara” 70 kronor per flaska. Samma vin kanske kostar 89 eller 99 kronor när Du köper det på flaska. Boxrabatten gör det möjligt att dricka bättre vardagsviner till rimlig budget. En del känner oro för att det med box är möjligt att dricka för mycket. En fördel med box är att det också går bra att dricka lagom lite, t ex bara ett glas.  Ha aldrig boxen, även om den är snygg, på bordet. Alla boxviner är lite hårdare svavlade för att motverka oxidering. Om Du häller upp det vin Du skall använda i en tillbringare eller karaff en halvtimme före, så dunstar det extra svavlet bort.

För normala rödviner med struktur och finess och seriöst innehåll för hela skalan av maträtter är fortfarande i mitt protokoll Vila Santa Reserva, 2011 bäst. Det finns ett helt koppel av utmanare bland premiumboxarna. KWV Roodeberg, 2011 tyckte jag var i ovanligt bra form just nu. I den lite mustigare stilen som fungerar väl om det inte är allt för vek mat är i mitt protokoll Tommasi Graticcio Appassimento Parziale, 2011 bäst. Det är så mycket renare och seriösare än de många andra boxar som rider på Appassimentovågen. En annan tveksam ”våg” av mustiga viner med sötma är billiga zinfandeller från USA. Även där finns det en riktigt bra ren, snygg och innehållsrik röd box som höjer sig över den tveksamma menigheten i Cline Zinfandel, 2012 . Fyndigt bra vin även för de som bestämt sig för att de inte gillar Zinfandel.

Bland vita torra friska delikata viner står en riktigt Chablis i särklass. Petit Chablis Ropiteau, 2012 för 229 kronor per 2 liter är just nu den allra bästa vita torra boxen. Priset motsvarar 86 kronor för en flaska vilket ju fortfarande är rätt hyggligt för en just Petit Chablis. För den som tycker det ändå blir lite dyrt, finns det en utmärkt trio som ger tre liter för samma pris i Les Fumées Blanches SB, Matua Valley SB, och FM Riesling Dry. De två sista i BS.

För vita smakrika torra viner är Systemets 1,5 liters box (pappmagnum) Rabl Grüner Veltliner, 2012 för 159 kronor klart bäst. Den handväska designade boxen Vernissage Chardonnay/Viognier, 2011 för 209 är också som vanligt riktigt bra. Bland smakrika chardonnayer finns också Systembolagets billigaste hyggliga box i Chapel Hill Chardonnay, 2012 för blott 159 kronor per 3 liter.

Bland halvtorra viner är boxvalet enkelt FM Riesling, 2011 står i en särklass för sina 229 kronor. Det är dumsnålt att välja något annat. Bland roséboxarna har kvaliteten stigit inte minst i toppen. Även jag, som egentligen inte är någon större roséentusiast, måste medge att Mulderbosch Cab S Rosé, 2012 från Sydafrika är ett bra strukturerat riktigt vin för seriösa personer med rosévinets lätthet och skira toner, finns i BS. Du hittar också några andra hyggliga roséboxar i Tabellen. Men under 199 kronor blir det inget bra.

I Tabellen nedan har jag sorterat vinerna inom varje kategori efter absolut kvalitetspoäng och inte som vanligt efter prisvärdhet. Den bästa boxen står överst oavsett pris osv. Jag har också med några bättre billiga boxar, när det finns sådana i kategorin.

Norra Rhônes stolta druva är syrah, i söder heter den svart grenache. I södra Rhônes viner har grenache vanligtvis sällskap av cinsault, syrah, carignan och mourvèdre i så kallade blends, druvblandningar. Den norra delens sparsmakande valmöjlighet vad gäller sorter gör dubbla frivolter i södra Rhône där hela 13 olika druvor är tillåtna, åtta blå och fem gröna. Att vin av blandningar ger den största smakupplevelsen är jag benägen att hålla med om. Framförallt i jämförelse mellan vin från norra respektive södra Rhône. Undantagen torde vara Guigals LaLaLa-viner, de tre Côte-Rôtierna la Turque, la Mouline och la Landonne, som i utsökt precision speglar syrahdruvan utifrån växtplatsens förutsättningar.

Men tillbaka till södra Rhônes viner som görs av blandningar med fokus på den enskilda producenten. Hur gör de sitt vin och vilken är deras filosofi? Svaren vi får ger en fingervisning om husstil och konsumenten får vägledning till vilken typ av Châteauneuf-du-Pape vinmakaren tillverkar.

Den moderna falangens vinkonstnärer leds av tillverkaren och druvuppköparen Xavier Vins. Vinerna från Xavier är rena rama monsterpaketen av frukt och alkohol, mättade, smakrika och mycket kraftfulla. Därtill snyggt tappade på butelj. Teamet köper druvor och i princip, designar vinsmaken i ett laboratorium. På motsatt sida finns bland andra traditionella egendomar som Domaine du Vieux Télégraphe och Château de Beaucastel där druvor tas från egen gård och tillverkningen sker traditionsenligt.

Jean Abeille och Didier Fabre

Den största vingården i Châteauneuf-du-Pape är Château Mont Redon. Egendomen äger 186 ha varav 100 ha är planterad med vin, därtill finns även 25 ha i Côte-du-Rhône och 33 ha i Lirac. För husets Côte-du-Rhôneviner, röda och vita, köps ytterligare druvor in. Långt över tio år har producenten arbetat målmedvetet med miljöfrågor och i enlighet med det naturliga kretsloppet som resulterat i att de tar hand om allt avfall, från vingård, vinkällare och slottet i en egen anläggning på gården. Att vara klimatsmart är naturligt och självklart. Jean Abeille som äger egendomen tillsammans med sin kusin Didier Fabre säger 2012 när han är på besök i Stockholm,

- Naturligt jordbruk ligger i historiens gång. Idag framhålls hållbar utveckling mer som ett mode och naturliga viner är en effekt av miljötrenden.

Jean Abeille menar också att de så kallade naturliga vinerna inte håller i längden. Dessa får volatila problem menar han som störningar vilka leder till oxidation och av aromer som sticker iväg. Bland annat ”brett” som förstärks. Brettanomyces är en jästsvamp.

Konsumenter kommer inte tolerera naturvinernas tillkortakommanden i längden, även om de ses på som kul tillskott för tillfället resonerarJean Arbeille. Som vice ordförande i Châteauneuf-du-Papes odlarförening säger han också att vinodlarna i Châteauneuf-du-Pape jobbat hårt för att minska besprutning av vingårdarna. Sedan 1995 har de gemensamt mer än halverat användandet.

Pierre Fabre, Yann Abeille, Jérôme Abeille, Patrick Abeille

Kusinerna Arbeilles tre söner och Fabres ene son är numer fullt insatta i driften av företaget med egna ansvarsområden. Den svåra generationsomställningen har Château Mont Redon således hanterat galant.
Smakmässigt befinner sig Château Mont Redon närmare traditionalisterna är modernisterna men frågar man vinkännare som provat vinerna många år får man också veta att egendomens smakstil förändrats lite över tid, säg senaste tioårsperioden. Satsningar på en helt ny vinanläggning med utveckling av vinifikationen har givet viner mer frukt och mindre fatkaraktär. Personligen skulle jag säga att från årgång 2006 märks det tydlig skillnad till fördel mer frukt. De som provat Château Mont Redons Châteauneuf-du-Papevin många år håller också säkert med om att vinerna är mer drickmogna idag jämfört med förr. Vinälskare som gillar smaken av Xaviers Châteauneuf-du-Paper upplever i jämförelse med  Château Mont Redon och av samma vin, Châteauneuf-du-Pape den senare som ett mer stringent vinval.

Investeringar som gjorts på Château Mont Redon är bland andra i en elektronisk druvsorteringsmaskin. Den skrev Anders Röttorp om 2011, läs artikeln ”Elektronisk druvsortering ger bättre viner.

Druvorna på Château Mont Redons ägor plockas normalt sett i mitten till slutet av augusti fram till mitten av september. Ny teknik innebär också ett moment med nedkylning av druvorna till – 10C fram till maceration som för de enklare kvaliteterna sker vid + 4 C i cirka tre dagar, för Cneuf-d-P är perioden tre veckor. Pigeage sker per automatik, i ståltank. Jäsningen startar vid cirka +23-25 C. Châteauneuf-du-Papevinerna hos Château Mont-Redon lagras till hälften i 228 L bourgognefat, den andra hälften förvaras i liggare. Slutlig blandning sker ungefär efter 18 månader varefter vinet buteljeras och får vila i fyra till sex månader innan skeppning.

I mina provningsanteckningar över åren ser jag Châteauneuf-du-Pape röd med årgång 1990 (provad nov. 2007) som vinet med det högsta betyget och som en helt enastående vinupplevelse. Årgång 2008 provad både 2012 och i mars 2013 har haft kinkiga årgångsförutsättningar varför vinmakaren var mycket återhållen med extraktionen. Det resulterade i en lätthet och mer finstämd balans i vinets smak än vanligtvis annars. När jag provar vinet i mars 2013 har jag antecknat ungt och att smaken är direkt sluten jämfört med i provning föregående år, då hade jag väl kunnat dricka vinet direkt, det vill jag inte göra nu. Intressant.

Provning i Stockholm 19 mars 2013

På senaste provningen förvånar röd Côtes-du-Rhône Réserve (5461) positivt och vinet visar sig som ett klockrent lagringsämne. Smaken är tajt och kraftfull, kärnigt kärv och stram med stor frukt och bra balans. För sina 105 kronor är det ett fyndköp som jag gärna sparar. Den vita Côtes-du-Rhônen är som alltid ett kärt vinval, och mycket användbar vid middagsbordet.

Slutligen kan jag konstatera att så bra som de röda vinerna hos Château Mont Redon är måste jag erkänna att jag är helt såld på Châteauneuf-du-Pape Blanc. Årgångarna kan variera men då vinet håller sin ört-feta och gulfruktiga smak över åren vill jag, helt så ofta som det bara är möjligt, servera vinet till ljusare kötträtter. Till mat som tillagas med ost eller medelhavsinspirerad rätter där örter och kryddor talar ett tydligt smakspråk.

Med denna artikel vill jag även lyfta frågan om Châteauneuf-du-Papevinernas bredd i stil som smak.

– Jag tycker att det är olyckligt om vi inte ser till den variation som finns i distriktet och vi borde uppmärksamma skillnaderna för vad de är, strålande exempel av mångfald. Att lyfta de olika tolkningarna ger Châteauneuf-du-Papevinerna ett djup som är mycket mer än den generaliserande beskrivningen av ett kraftigt, kryddigt rött vin och dessutom, när vi ser ”mer och skillnad” breddas vinernas drick-tillfällen.

Gör inte ”amarone” av Châteauneuf-du-Pape!

Leithaberg

En kort resa från den pittoreska byn Rust, på den västra stranden av Neusiedlersjön, ligger Leithagebirge. Bergskedjan är en förlängning av Alperna och på de branta sluttningarna trivs blaufränkisch. Druvan har egentligen alla förutsättningar att bli en favorit bland de vinintresserade. De bättre exemplaren uppvisar hög klass med stram syra och balanserande strävhet. Kryddigheten har vissa likheter med syrah från Rhône medan den körsbärsliknande frukten tar dig till italienska Valpolicella. Det finns bara ett problem. Det är från Österrike.

Få tänker på landet som varandes rödvinsproducerande eller att Neusiedlersjöns påverkan på Leithagebirge, eller Leithaberg som appellationen benämns, genererar ett varmt klimat. Blaufränkisch inte bara trivs i värme utan närmast behöver den för att stråla. De riktlinjer som det aktiva lokala kontrollorganet i Leithaberg dessutom ställt upp, för att vinerna ska få gå under appellationsbeteckningen, verkar för en ursprungstypisk stil. Ambitionen är således att konsumenten ska veta vad denne får när ett vin från Leithaberg inhandlas. Exempelvis ett försiktigt bruk av ny ek.

Vill du prova de matvänliga blaufränkisch-vinerna från Leithaberg i Burgenland? Beställ den duktiga Gernot Heinrich 2010 Leithaberg (97086) för 169 kronor. Med sin örtkryddiga körsbärsfrukt, fina strama syra och återhållna alkoholhalt är det ett utmärkt val till fågelrätter som serveras med gräddig sås. Vinet kan dessutom lagras ett par år till om man föredrar en mer jordig karaktär på sin blaufränkisch. Tjugo kronor billigare är Heinrich 2010 blaufränkisch (75687) som blott benämns Burgenland. Även detta vin är ett fint exempel på druvans karaktär. Nittnaus 2010 blaufränkisch Edelgrund (79064) för 170 kronor visar också upp druvans register på ett strålande vis. Prova gärna till lite kryddigare paprika- och kycklingbaserade rätter.

Släpp eventuella fördomar du har om österrikiska röda viner och bli positivt överraskad!

Vad som är allra bäst är naturligtvis i viss mån en smakfråga. När det gäller sprit är det få som inte sätter de förnämsta digestiferna av gammal långlagrad finsprit allra främst. De som har någon konkurrenskraft om topplaceringarna är Singel Malt Whisky, Vieux Rhum Agricole, Armagnac och Calvados som konkurrerar med den mest finstämda av dem alla, stor gammal utsökt utvald Cognac.

I min gom är Delamain den mest fulländade av all cognac jag provat. Delamain är ett gammalt medelstort högkvalitativt cognachus. Reserve de la Famille är deras allra främsta. Den tas från fat som fått en optimal mognad. Ca 60 år tycker de att de bästa destillaten utvecklas väl. Man tappar upp det enskilt allra främsta oblandade fatet man har i sin cognacskällare. Den kommer från en enskild vingård och en enskild destillationsomgång helt oblandad. När man sålt de flaskorna, tappar man upp det då bästa fatet, osv. Därför blir denna unika cognac, lite olika varje gång, Singelbarrel!  Hitintills har den alltid när jag provat den, ca 12 olika versioner, varit unikt himmelsk. När jag provade den i veckan noterade jag ”magnifik, elegant, lätt boaserad, och nästan evig längd helt magnifikt med stor total finess”. Poängmässigt blev det 20 av 20 möjliga, vilket annars nästan aldrig händer när det gäller sprit.

Denna gamla cognac har allt inklusive en nästan ungdomlig spänst och himmelsk evig eftersmak. Bör avnjutas i hyggligt nyktert tillstånd så den uppfattas i hela sin storhet. Den finns nu i BS för osannolikt billiga 3099 kronor för en helflaska 70 cl som räcker till ca 25 glas, dvs ungefär 130 kronor per glas. Riktigt delikat cognac på den här nivån får nästan all den övriga finspriten att känns lite rå och klumpig.

Men kan 3099 kronor vara billigt? Det finns 8 cognacsorter som är dyrare än Delamain Reserve de la Famille på Systembolaget. Tre av dem är riktigt dyra.  Det finns Hennesy Richard för drygt 5ggr priset, som är avsevärt enklare enligt min mening, liksom Rémy Martin Louis XIII för sex gånger priset. Det finns också en cognac som heter Et No 1 för nära 50- tusen flaskan som jag inte provat, men ändå inte tror platsar i konkurrensen. Bland toppcognacerna är Delamain RF både bäst och riktigt billig.

Det finns numera nästan 1500 olika whiskysorter på Systemet. Gamla Singel Malt är idag osannolikt mycket dyrare. Highland Park är en av de som jag tycker når osedvanlig höjd med långlagring. Den kostar som 50-åring ca 15 ggr mer än Delamain RF. En så medelmåttig Singel Malt som Glenfiddich 40 år kostar 7 ggr mer på Systembolaget. Bowmore White kostar 10 ggr så mycket som 50 åring. Macallan kostar ca 6 ggr mer, Glen Grant kostar 4 ggr mer och Strathisla kostar 3 ggr mer i samma ålder (60 år). All Singel Malt är i jämförelse en storskalig industriell tillverkning på säd utan särskilt ursprung. Delamain Reserve de la Famille’s ursprung är enskilda utvalda gamla fat på destillat från viner av extrem kvalitet från utvalda toppvingårdar i det allra förnämsta innersta området i världen främsta odlingsdistrikt för druvor till finsprit.

Tar vi världens nästa främsta område för att odla druvor för destillering till finsprit, Armagnac, utfaller också prisjämförelsen idag kraftfullt till Delamains förmån. En armagnac i samma ålder, som aldrig kan nå dessa himmelska höjder, kostar ändå ca 70% mer än Delamain RF.  Går vi över Atlanten till Martinique som gör toppen av Vieux Rhum Agricole, på sockerrör, kostar den i samma ålder dubbelt så mycket idag på Systembolaget. Vanlig” Rom oavsett ålder görs av restprodukten, melass, vid sockerframställning. Det är att man gör Rhum på själva sockerrören, som gör att den kan få kallas Rhum Agricole vilket också är förutsättningen för högre kvalitet, särskilt vid långlagring.

Slutligen har vi den underbara degistiven calvados som görs på äpple via cider. Även den kostar bortåt det dubbla i samma ålder som Delamain RF cognac i toppkvalitet. Någon annan sprit av tillnärmelsevis samma klass finns inte.

89 666 Delamain Reserve de la Famille är för mig världens bästa finsprit och faktiskt för sina 3099 kronor ännu jättebillig i jämförelse med alla andra tänkbara långlagrade finspritalternativ i toppklass.  Vill Du ha lite mer information om Delamain, så finns Elke’s artikel om firman på Vinbanken i dec 2012.