Guldbaren på Nobis Hotel

Favoritmarkera

Guldbaren, bardiskDe liknar astronauter där de vant rör sig längs bardisken, framför en svart vägg med blänkande glas. En av dem viker en tunn vit handduk över armen, sträcker fram handen mot mig och presenterar sig som Tintin. Vad önskas, frågar han.

Jag är här tidigt, ser kvällen dukas upp, sorlet tillta och ny personal skolas in av Tintins kollega, i vit skjorta, svart slips och hela Salong Betongs omsättning ristad i underarmarna.

Guldbaren är en cocktailbar som råkar ligga i ett hotell, snarare än en klassisk hotellbar. Robby Radovic, som är barchef, berättar om inspirationen från internationella cocktailbarer: ”Nuförtiden är cocktails inte längre en trend, utan ett måste för att gästerna ska få en helhetsupplevelse.”

Vad dricker de då? Strawberry Basil Smash, det är den klart mest efterfrågade drinken, säger han. Men gästerna brukar lyssna på bartendrarnas förslag.

Själv står jag här med ett glas sauvignon blanc.

En cocktailbar av ädelmetall

Jag tar mitt glas och slår mig ned i en fåtölj mittemot bardisken. Inredningen, som är formgiven av designertrion Claeson Koivisto Rune, är inspirerad av Yayoi Kusamas installation Fire flies on the Water. Tak och väggar är täckta av speglar svepta i guld, det får såväl personal som gäster att tyckas vara många fler. Och förgyllda.

Bardisken är en imitation av gul onyx, likt en oljig solnedgång i en cigarettreklam. Borden är högblanka och speglande även de. Vart och ett dekorerat med röda rosor, som en trotsig blossande hyllning till det organiska.

Det är trångt, dunkelt och ombonat, vilket ger känslan av att vara en After Eight.

Baren bör kanske ses som en autonom del av hotellet, att jämföra med ditt gamla rum i föräldrahemmet. Du vet, där din mor och far nu tagit ut svängarna och ersatt dig med en motionscykel.

uldbaren bartender

Internationella gäster och lokala stammisar

Valet av musik lämnar mig fullständigt oberörd, likt melodin som spelas i ett flygplan strax innan take off, den som berättar att landningsställena fungerar. Ta det bara lugnt, säger melodin. Sitt kvar.

“För oss är hotellbaren ett andra hem. Vi har många internationella gäster som besöker oss och det är viktigt att de trivs i miljön. Det samma gäller såklart för våra lokala gäster”, säger Robby Radovic.

Det här skapar ett oslagbart klimat för att skriva drama; här finns karaktärerna, tragedierna och ofta blandade nötter i små skålar.

Persongalleriet fylls på, gäster från hotellet, stammisar från området, nya dialekter och dresscodes. En finsk projektgrupp i skalplagg slår läger längst in i ett hörn. Jag tycker mig se lågan i ett trangiakök tändas, men det är emballaget på en flaska cava som glimmar till.

Guldbaren, lokalen

Efter någon timme höjs musiken, signaturmelodin till KSpecial strömmar ut i den avlånga lokalen. Det ger känslan av att se på teve hemma hos min halvdöva morfar.

Så öppnas dörrarna ut till loungen, till en vy över balkonger, ett flertal sittgrupper och två kilometer i takhöjd. Det är som om vi alla vaknar till av det plötsliga ljusinsläppet, avslöjas. Författaren Klas Östergren smiter in genom dörröppningen, hälsar på någon och lämnar sedan raskt baren.

Så bör kanske dramat sluta.

Guldbaren/Nobis Hotel:

Profil: Cocktailbar vid Norrmalmstorg.
Klientel: Hotellgäster samt stammisar från kvarteret.
Vinlista: Rikligt med drinkar och Champagne. Blygsamt med vin.
Typsituation: Klas Östergren.
Betyg: 4 av 5.

Kommentera