Topproducenten Artadi lämnar D.O. Rioja

Rioja, Spanien
Den 31 december 2015 separerar sig topproducenten Artadi från D.O Rioja. Ägaren Juan Carlos Lópes de Lacalle anser att kontrollorganet inte tillåter honom differentiera sig tillräckligt från regionens lågprisviner.

Artadis beslut kommer inte som en blixt från klar himmel. Det är snarare en naturlig fortsättning på åsikter som legat och bubblat under lång tid hos flera av Riojas bästa producenter. Vid mitt senaste besök i Rioja blev det tydligt att allt fler vinmakare ser med oroade ögon på de dussinviner som de stora bodegorna säljer för struntsummor till handeln.

Allt från viner med vrakpris till flaskor för tusentals kronor säljs under varumärket ”Rioja” och det är enkelt att förstå vilken av dessa två som gynnas. För vissa mindre producenter som fokuserar på toppkvalitet, som Artadi, är det som att sälja skräddarsydda kostymer för 20.000 kr — under varumärket Dressman.

Artadis svenska importör blev informerade tidigare i år och ställer sig bakom beslutet, men erkänner att de inte vet hur eller om det kommer påverka försäljningen på sikt.

— Jag har alltid upplevt att klassificeringen är daterad och inte i speglar ursprunget på bästa sett, säger Eric Edlund från Lively Wines Sweden.

Edlund menar att Artadis utspel kan tyckas dramatiskt men att det egentligen bara handlar om rätten att få förtydliga för konsumenten vad vi får i flaskan, något kontrollorganet för vinframställning i Rioja `Consejo Regulador´ ser som ett hot mot regionens stora spelare.

Olagligt att differentiera sig i Rioja

Många med Artadi menar att Consejon varit långsamma i att diskutera kraven från små och medelstora producenter i deras önskemål att få skriva ut vilken underregion eller by druvorna kommer från på etiketten. I Artadis fall byn Laguardia i subregionen Rioja Alavesa. Det finns över 140 byar inom vinregionen Rioja, både på vänstra och högra sidan av floden Ebro, men det är inte tillåtet att nämna byn på etiketten enligt de kontrollorganets stadgar. Officiellt är anledningen att man vill göra det lätt för konsumenten, men gräver vi lite djupare så kan en annan — krassare — verklighet skönjas.

Tim Atkin MW kritisk till Consejo Regulador

— Tänk er om all Bourgogne såldes som Bourgogne Rouge! Tänk om det skulle vara förbjudet att skriva ut Chambolle-Musigny, Pommard och Gevrey-Chambertin på flaskan. Det är Rioja i ett nötskal, hörde jag den brittiske vinskribenten Tim Atkin säga nyligen under en ceremoni i Haro, Rioja.

— Det du säger är larvigt. Vilken reform som helst är möjlig genom ett enkelt majoritetsbeslut, svarade Luis Alberto Lecea, nuvarande president för Consejo Regulador.

Det stämmer så, men i praktiken innebär det att frågan slås ner omedelbart i styrelserummet. Consejon domineras av ett maktgrupp vid namn `Grupo Rioja´ bestående av regionens största spelare. Franco-Españolas, Faustino, El Coto och Campo Viejo är till exempel alla medlemmar, de har tillsammans 79 av 100 röster. Det är ett faktum att ingenting som skulle kunna vara negativt för storföretagens affärer någonsin komma att klubbas igenom i deras pampiga valsal i Logroño.

Luis Alberto Lecea, till höger, är vinodlaren som blev president för Spaniens viktigaste vinregion. Nu kritiseras han för passivitet av sina egna.

Rioja ökar sin försäljning

Enligt den senaste rapporten (2014) ökade försäljningen av Rioja till hela 281 miljoner liter (upp 4 miljoner liter) under förra året. Om Sveriges vuxna invånare skulle kunna dricka upp allt detta skulle vi behöva sätta i oss fem flaskor i månaden, 12 månader om året. Det stora internationella suget efter Rioja sätter press på regionens största spelare som måste köpa in enorma kvantiteter druvor från odlare i hela regionen.

Alltså, om mindre kvalitetsproducenter skulle få börja sätta ut vingårdar och byar på etiketten skulle det bli enkelt för oss konsumenter att särskilja hantverksprodukter från fabriksvaror — högst ogynnsamt för `Grupo Rioja.´ som föredrar att Rioja ska säljas enligt traditionell ”tid-på-ekfats-modell”.

Blir vin bättre ju längre det lagras på ekfat?

De Lacalle (Artadi) anser att ”Rioja” är alldeles för stort för att kunna ge konsumenten vägledning. Det finns över 600 vinerier i Rioja, allt från rika garnacha-baserade viner från underregionen Rioja Baja till finstämda tempranillos från Rioja Alavesa. Hur ska man förmedla allt detta utan förvirring? Traditionen i regionen dikterar att det är tiden vinet lagras på ekfat som spelar roll (Crianza, Reserva, osv).

Ett system som varit en stor succé på grund av sin enkelhet, men som allt fler kritiserar idag. Det krävs inte någon djup vinkunskap för att förstå att ett vin inte nödvändigtvis blir bättre ju längre det förvaras i ett ekfat. Allt fler kräver därför ett geografiskt system enligt fransk modell.

Debatten mellan system — Bordeaux eller Bourgogne

Ska man i Rioja ta efter Bourgogne med ett oändligt antal vingårdar inom olika byar? Eller är det bättre med sub-regioner som i Bordeaux? Kanske inget av dom, det är nämligen svårt att ignorera Rioja och som det fungerat under 150 år och helt plötsligen implementera en fullskalig terroir-modell.

Bakgrund Rioja

Rioja formades av ett gäng bodegor runt byn Haro som signifikativt kallades ”Bodegas Industriales,” vilket säger något om deras storlek. Sättet som dessa pionjärer köpte in druvor från odlare, har i mångt och mycket inte förändrats. Rioja är inte en region skapad av förmögen adel med ”vinslott” som Bordeaux, eller med ekonomiskt oberoende munkar som i Bourgogne vars nio hundra åriga historia inte låter sig imiteras i en handvändning. Svaret på vilken väg Rioja bör gå är komplicerat. Ett av de rimligaste systemen hittar vi enligt mig i Priorat.

`Village-appellation´ i Priorat sedan 2009

Alvaro Palacios är en av Spaniens mest kända vinmakare och har länge varit en förespråkare till den nya `Vins de la Vila´ i Priorat, vilket är sub-apellationer som motsvarar `village´ i Bourgogne (Gevrey-Chambertin, Puligny-Montrachet m fl) För att få marknadsföra ett vin som `Vins de la Vila´ måste druvorna komma uteslutande från en enskild kommun.

Ett liknande system till `Vins de la Vila´ skulle vara rimligt även i Rioja, faktum är att det är ett koncept som Telmo Rodriguez har försvarat i årtionden från sin hemegendom Remelluri. Han är hittills den enda som fått dispans att sätta ut bynamnen på sin vinserie `Lindes´ — för övrigt ett strålande exempel på den nya skolans terroirviner i Rioja.

Byn San Vicente de la Sonsierra är hem till storheter som Bodega Contador och Sierra Cantabria.

Prova det första ”byvinet” från Rioja

Lindes de Remelluri Viñedos de Labastida och Lindes de Remelluri Viñedos de San Vincente är två viner som magnifikt visar upp skillnaden mellan druvor från en by och en annan, grannbyar dessutom. Den första, lätt och elegant, jämfört med den andra, rik och kraftig. Skillnaderna påminner osökt om personligheten i en Chambolle-Musigny jämfört med en Morey-Saint-Denis.

Hur denna nya skolans terroir-viner kan sätta så mycket skräck i storproducenterna är för mig svårt att förstå. Vi behöver nämligen inte titta längre en till grannlandet Frankrike för att få ledtrådar om hur en mer dynamik i produktionsledet påverkar en vinregions stora spelare.

Utvecklingen i Rioja påminner om den i Champagne, före ”odlar revolutionen”

Oväntat kanske, men Rioja påminner om Champagne på många sätt; Stora vinhus som köper druvor av hundratals småodlare som blandas ihop till en ”husstil”. Det var inte länge sedan som den nu så dynamiska regionen Champagne styrdes av dessa stora kommersiella `maisons´, de som liknar de stora bodegorna i Rioja. Det finns ingen tvekan om att de nya odlar-champagnerna gjort hela kategorien gott, än så länge har vi inte sett några ”Grandes Marques” störtas av revanschlystna odlare.

Under 2016 får vi antagligen reda på om Artadis beslut är början på en ”revolution” eller ett individuellt utspel. Kanske bryter sig Rioja Alavesa (som politiskt tillhör Baskien) ur Spanien i samma veva som Katalonien, vem vet.