Delrapport från Vinitalys internationella vintävling

Favoritmarkera

Jag har i fem dagar suttit och provat vin i en jury i en större internationell vintävling. Det är Vinitaly och Veronamässan som nu för 20:e året i följd genomför sin stora vintävling, Concorso Enologico Internazionale. Producenter från hela världen kan skicka in viner som sedan bedöms av en jury på sammantaget 105 personer.

 

I år var det ca 2300 viner från 23 länder som deltog i tävlingen. De ställde upp i 16 klasser. Varje vin bedöms av en jury bestående av fem personer. Två internationella vinjournalister, två italienska vinmakare och en internationell vinmakare. Juryn träffas aldrig. Istället provar alla 105 jurymedlemmarna samtidigt var och en vid ett eget bord, under tystnad sin jurys viner.

 

Med fyra minuters intervall kommer 21 sommelierer och häller upp vinerna. De tågar in i militärisk precision och häller samtidigt upp var sitt glas. Sedan vänder de samtidigt och fortsätter till nästa glas. Det hela blir nästan som ett engelskt Tattoo, med lätta marschljud från skorna i salen. Vinerna är identifierade med ett nummer och bara Notarius Publicus vet  vilket vin det är. När någon tycker ett vin är defekt anmäler man det, och då får hela den juryn prov från en ny flaska med samma nummer.

 

Provarna fyller enskilt i ett protokoll där 14 egenskaper hos vinet poängsätts. Vinet får en totalpoäng, max 100, om alla egenskaperna är Excellenta. Sedan när fyra minuter gått är det dags för en ny Tattoo och ett nytt vin att bedöma. Allt under militär precision regisserat och dirigerat av provningsgeneralen, Dr Giuseppe Martelli.

 

Vinets poäng blir medeltalet av jurymedlemmarnas poäng när man tagit bort det högsta och det lägsta värdet. Producenten får så småningom se de avidentifierade provningsprotokollen.  De tjugo bästa vinerna i varje klass går vidare till finalen. I grundomgångarna är det ytterst variabla viner. Vissa är riktigt bra, men man tycker att en del inte borde kostat på sig att deltaga. De är helt utan chans. Vad gör de här? Några enstaka viner står ut som utmärkta.

 

Efter grundomgången går 320 viner vidare till finalen. Bland de tjugo i varje klass skall det utses fyra i topp som får medalj.  I många internationella vintävlingar delar man ut rikligt med medaljer. Om en producent har en bronsmedalj från en sådan tävling och skryter med det är det ett verkligt svaghetstecken. I Veronas International Wine Competition får mindre en 3 % av deltagarna någon medalj. Här betyder det något. I varje klass delas det ut en Grand Gold Medalj till vinet med högst poäng, Gold Medalj till 2:an, Silver Medalj till 3:an och Brons Medalj till 4:an. För att få medalj krävs också i alla klasser att vinet uppnått en medelpoäng på minst 82.

 

Eftersom vi är i Italien så finns det rätt många viner med i några klasser där man inte gör några bra viner. Lambrusco,  röda mousserande viner på minst sagt tveksamma druvsorter, har i praktiken en egen klass. Det är det verkliga vinträsket. Jag lyckades inte ens i finalen komma högre än 75 poäng för någon Lambrusco. Det blir kanske ändå medaljer pga övriga jurymedlemmars poängsättning. Även i klassen med Prosecco saknas riktigt bra viner. Däremot är det stort att prova de äldre röda vinerna. Det är sammanlagt 10 klasser av stilla viner sorterade efter färg och ålder.

 

När finalprovningarna nu är gjorda på fredagseftermiddagen och alla protokoll ifyllda och avlämnade har sommeliererna tillsammans marscherat ca 52 kilometer för att i takt hälla upp alla glasen. Tävlingen är över. Som jurymedlem vet man ännu inget om vilka viner som har kommit bra eller vunnit. Man vet inte ens vilka man själv provat.  Det är en konstig upplevelse att i fem dagar provat vin utan att veta något om resultatet.

 

En iaktagelse som smyger sig på är att med den här typen av protokoll, där man summerar ett stort antal olika egenskaper för ett vin, det nog ändå lätt blir en överskattning av koncentration och kraft framför finess och delikatess. Vi använder ”Union Internationale des Oenologues” provningsformulär och skall lämna in ett separat för varje provat vin. Kanske är det så att vintävlingarnas bedömningsgrunder har visst ansvar för att det numera görs en hel del överextraherade och överkoncentrerade viner på riktigt bra druvor som skulle kunnat bli intressantare viner.

 

Om några dagar får vi veta vilka som får medalj genom den samlade bedömningen av alla de 105 jurymedlemmarna. Men kopplingen till de Du själv provat kommer att förbli okänd.

Kommentera