Dal Forno’s viner; magnifikt eller groteskt?

Det finns subtila delikata viner och det finns kraftfulla rika viner. Det finns också några berömda viner som är så kraftfulla och koncentrerade att de blir helt oanvändbara till allt. De blir groteska. I veckan har jag provat värstingen, Dal Forno’s.

Systembolaget släpper den 2 april 240 flaskor av 95036 Valpolicella Superiore Dal Forno Romano, 2006 för 699 kronor per styck. Det kan ju verka lite dyrt för en Valpolicella. Nu är Dal Forno’s Valpolicella inte något vanligt vin. Det är via torkning av druvorna betydligt kraftfullare än en normal Amarone. Den får en sådan att verka utspädd. I min provningsnotering skrev jag ” Enorm koncentration med otroligt täta extraktrika toner nästan som en buljongtärning. Imponerande i kraft, men den dödar allt annat, oanvändbart till allt.”

Dal Forno jobbade som ung hos amaroneklassikern Quintarelli. Det lilla vinhuset i volym som gjort så många topp amarone under årens lopp. Q var den givna hantverksauktoriteten på hur en toppamarone skulle vara. På 80-talet började Dal Forno göra egna viner från Veronas kullar. Fantastiska viner som likande Quintarelli’s. Därefter har han succesivt ökad koncentration och extraktion och dragit ned på oxidationen, vilket är alvarligt för så här tjocka viner. Resultatet har blivit allt mer extrema viner som i min smak nu är groteskt överkoncentrerade. De saknar alla rimlig balans för mig. Jag har vinprovarkollegor som är imponerade och fascinerade av den storslagna extrema kraften. För mig slår den ihjäl alla finare nyanser och kvaliteter hos vinet liksom eventuella tilltugg. Jag tycker det behöver spädas för bli drickbart.

Nu är det så att Dal Forno också gör ett vin som han kallar Amarone och det är ännu mycket mer koncentrerat, hårdare torkade druvor och groteskt smakrikt. Det kommer på Systembolagets Webbutik den 11 april; Nr 94925 Amarone della Valpolicella Dal Forno Romano, 2006 för 2 499 kronor flaskan. Det blir säkert kubbning, om de totalt 48 flaskorna som säljs. Extremt extraktrikt och koncentrerat och i det avseendet en dragning mot Sherryvinet PX. (PX görs på starkt koncentrerad must som späs med sprit till en starkvinsliknande sås.) Dal Forno’s är torrt med starkvinsstyrka, 17 % alkohol. Koncentrationen har gått så långt att vinet känns som en koncentrerad fond eller något för utvärtes bruk. Det är inte användbart till mat men fascinerande och intressant som studieobjekt av ett sanslöst mäktigt vin.

I provningsordningen på Systembolaget hamnade en i sig hygglig nebbiolo mellan Dal Forno’s två grotesker. Det försvann ihjälklämt. Vid provningen funderade jag på vad man praktiskt skulle kunna använda Dal Forno’s Amarone till utan att det skulle bli förstört. Det enda jag kunde komma på var att med en pipett tillsätta en några droppar koncentrerad krydda till alltför glesa viner. En sorts koncentrerade vinfond som man kan droppa i för att få upp smaken.

Storslagen mäktig koncentrerad Amarone eller groteskt och nästan oanvändbart, det är frågan? Svaret är kanske ”Bägge!” Dal Forno’s Amarone är vinet som får Arnold Schwartsenegger att se ut som en spinkig anorektiker.