Sangiovese
Sangiovese är en druva som ofta förknippas med Toscana, men dess historia och spridning sträcker sig långt utanför regionens gränser. Med en doftpalett av körsbär, örter och ibland läder, bjuder Sangiovese-viner på både elegans och robust karaktär. Texten nedan utforskar druvans mångsidighet, historia och hur du bäst njuter av den.
Innehållsförteckning
Så smakar vin på Sangiovese
Sangiovese-viner präglas av en balanserad syra, tydliga röda frukttoner och en örtig kryddighet. Körsbär är nästan alltid närvarande som en kärnsmak, ibland kompletterad av plommon eller röda bär. I doften kan man även hitta inslag av rosor, viol och örter såsom rosmarin eller timjan. När vinerna får mogna på ekfat utvecklar de ofta toner av läder, ceder och tobak, vilket ger en djupare, mer komplex karaktär.
Kroppen är medelfyllig till fyllig, och tanninerna kan variera från mjuka till relativt sträva beroende på stil och vinmakningsmetod. Ung Sangiovese kan upplevas något stram och fruktfokuserad, medan lagrade varianter uppvisar en fylligare och mer integrerad smakprofil. Jämfört med druvor som Cabernet Sauvignon, som ofta har kraftigare tanniner och svartare frukt, ligger Sangiovese smakmässigt närmare Pinot Noir men med mer markerad syra och örter i framtoningen.
Experter uppskattar Sangioveses förmåga att spegla sin växtplats. I svalare terroir blir syran mer påtaglig och frukten mer nyanserad, medan varmare klimat lyfter fram sötare bärtoner. Detta gör att Sangiovese-viner erbjuder en fin balans mellan elegans och robusthet, oavsett om de är unga och fruktiga eller mer utvecklade och lagringsdugliga.
Sangiovese - Druvans historia
Sangiovese anses ha odlats i Italien under flera hundra år och nämns i dokument redan på 1500-talet. Namnet tros komma från ”Sanguis Jovis”, vilket betyder Jupiters blod. Denna koppling till den romerska mytologin speglar druvans långa kulturella rötter. Genom århundradena förfinade kloster och adelsfamiljer i Toscana odlingsmetoderna, och Sangiovese blev snabbt en av Italiens mest värdefulla druvsorter.
Under medeltiden kom viner från Sangiovese att bli eftertraktade vid furstehov runt om i Italien. Flera historiska dokument omtalar dess förmåga att producera både robusta och eleganta viner, beroende på terroir och vinmakarstil. När risorgimento, Italiens enande, inleddes under 1800-talet såg man en växande nationell stolthet kring Sangiovese. Viner från regioner som Chianti och Montalcino blev omtalade utanför Italien, vilket bidrog till att stärka druvans rykte.
På 1900-talet började vinproducenter mer systematiskt studera kloner av Sangiovese, vilket ledde till stora förbättringar i både vingård och vineri. Idag är druvan inte bara ryggraden i många av Italiens mest kända viner, utan odlas även i länder som USA, Australien och Argentina. Sangiovese fortsätter att utvecklas genom modern vinmakning, men dess historiska arv i det italienska köket och kulturen är ständigt närvarande.
Sangiovese odling & tillverkning
Var odlas Sangiovese
Sangiovese från Toscana
Det främsta ursprunget för Sangiovese är Toscana i centrala Italien, där druvan dominerar i viner som Chianti, Brunello di Montalcino och Vino Nobile di Montepulciano. Här är klimatet ofta varmt om dagarna men svalt på nätterna, vilket bevarar syran i druvorna och ger vinet en fräsch, örtig karaktär. Jordmånen i dessa områden varierar från kalkrik galestro till lerrik märgel, och kombinationen av värme, svalka och jordtyper ger Sangiovese dess särskilda personlighet.
Sangiovese utanför Toscana
Utanför Toscana hittar man Sangiovese i regioner som Umbrien och Marche, där den ger något fruktigare viner, ibland i kombination med andra lokala druvor. Även Emilia-Romagna, känd för sin gastronomi, använder Sangiovese som bas i många av sina röda viner. Gemensamt för dessa områden är att druvan trivs i solrika förhållanden, men behöver tillräckligt svalka för att inte tappa syra och bli alltför sötfruktig.
På senare tid har Sangiovese också fått fäste i nya vinvärldens regioner. I Kalifornien och Australien experimenterar vinmakare med olika kloner av druvan, vilket ibland resulterar i fylligare, mer alkoholdrivna viner än de klassiska toskanska. Även i Sydamerika, särskilt i Argentina, finns mindre odlingar av Sangiovese. Resultaten vittnar om druvans anpassningsförmåga, men de flesta är överens om att dess ursprung i centrala Italien fortsätter att sätta standarden för vad Sangiovese kan erbjuda.
Tillverkning av Sangiovese-vin
Odlingen av Sangiovese börjar med noggrann beskärning och kontroll av avkastningen. Druvan är känd för att producera stora klasar med relativt tunn skalstruktur, vilket gör den mottaglig för sjukdomar om man inte sköter vingården väl. Vinmakare strävar därför ofta efter att begränsa mängden druvor per stock, för att få en bättre koncentration av smak och socker. I områden som Toscana är klimatet gynnsamt för långsam mognad, och druvorna får ofta en komplex balans mellan frukt och syra.
Efter skörd avstjälkas druvorna innan de krossas lätt. Musten jäser i allt från traditionella stora ekfat till rostfria ståltankar. Under jäsningen är temperaturkontroll viktig för att bevara druvans fräschör samtidigt som man extraherar färg och tanniner. Vissa producenter genomför också en period med skalkontakt (maceration) för att få fram mer intensiva aromer och strävhet.
När den alkoholiska jäsningen är klar följer ofta en malolaktisk jäsning, där den skarpa äppelsyran omvandlas till mjukare mjölksyra. Därefter väljer en del vinmakare att lagra vinet i ekfat, vilket kan vara stora slavonska ekfat eller mindre franska barriques. Lagringstiden varierar beroende på vinets stil, från några månader upp till flera år. Sist buteljeras vinet och vilar ofta en stund innan det når marknaden. Denna process skapar viner som kan vara alltifrån lättsamma och fruktiga till djupa och lagringsdugliga.
Sangiovese är den mest odlade druvsorten i Italien och upptar ungefär 11 procent av landets totala vingårdsareal.
Food pairing – vad passar till Sangiovese-vin
Sangiovese förknippas ofta med det italienska köket, där dess naturliga syra och örtiga karaktär gör att vinet passar utmärkt till tomatbaserade rätter som pasta med tomatsås, pizza eller lasagne. Den friska syran och måttligt fylliga kroppen klarar av både syrliga och feta inslag, vilket balanserar smakerna i rätter som innehåller rik parmesan eller mozzarella.
Ett annat klassiskt exempel är att kombinera Sangiovese med grillat eller stekt kött. När vinet är lagrat på ek kan det ge aromer av läder och kryddor som kompletterar köttets brynta yta. I Toscana är det inte ovanligt att se Sangiovese serveras till Bistecca alla Fiorentina, en rejäl köttbit med enkel kryddning av salt och peppar. Tanninerna i vinet hjälper till att skära igenom köttets fetma, medan syran lyfter köttets umamismaker.
För den som föredrar vegetariskt fungerar Sangiovese förvånansvärt bra med rätter som innehåller svamp, aubergine eller tomat. Den jordiga tonen hos svamp förstärks av vinets örtighet, och kombinationer med örtkryddor som basilika eller oregano skapar en rund smakupplevelse. Sangiovese kan även komplettera ostar, särskilt hårda varianter som pecorino. Här blir vinets tanniner en kontrast till ostens nötiga och salta inslag.
Lagring och serverings temperatur för Sangiovese-vin
Sangiovese kan både drickas ungt och lagras under flera år, beroende på vinets ursprung och kvalitet. En enkel, fruktig Sangiovese är ofta som bäst inom de första två åren, medan en lagringsduglig Brunello di Montalcino eller Chianti Classico Riserva kan fortsätta utvecklas i upp till ett decennium eller mer.
Serveringstemperaturen bör ligga mellan 16 och 18 grader Celsius. Vid denna temperatur framträder druvans frukt och syra utan att alkoholen tar över. För unga och strama varianter kan en kort dekantering på 30 minuter eller så vara gynnsam för att mjuka upp tanninerna och låta aromerna utvecklas i glaset.
Vad är skillnaden mellan Sangiovese och Montepulciano
Även om både Sangiovese och Montepulciano är italienska blå druvsorter, har de tydliga skillnader i smak och struktur. Sangiovese uppvisar ofta en lättare, mer syradriven karaktär med toner av körsbär, örter och ibland blommor. Montepulciano å andra sidan ger fylligare viner med mörkare frukt, som plommon och björnbär, samt mer markerade tanniner i många fall. Rent odlingstekniskt mognar Montepulciano lite senare än Sangiovese, vilket gör att de kräver varmare förhållanden. Båda druvorna är förknippade med olika regioner: Sangiovese dominerar i Toscana, medan Montepulciano främst odlas i Abruzzo och Marche.
Vanliga frågor om Sangiovese
Brunello di Montalcino är ett vin från regionen Montalcino i Toscana, gjort uteslutande på en särskild klon av Sangiovese som kallas Sangiovese Grosso eller Brunello. Regelverken för Brunello kräver längre lagring och ger ofta viner med större komplexitet och lagringspotential än många andra Sangiovese-viner.
