Trebbiano
Trebbiano är en av vinvärldens arbetshästar. Den odlas i enorm skala över hela Italien och används till såväl sprudlande frisk bordsvin som destillat och Aceto Balsamico. Ändå döljer druvan nyanser av citrus, mandel och mineral som lockar fler vinmakare att ge den en seriös tolkning.
Innehållsförteckning
Så smakar Trebbiano
Ung Trebbiano doftar av citronzest, vit persika och grön äppelskal, ofta med en svag mandelton. I munnen möts man av hög syra som ger en slank, törstsläckande karaktär. Texturen är lätt till medelfyllig, men på kalkrik jord kan vinet få en oväntad krämighet.
Mineralitet visar sig som krita eller våt flinta, särskilt i Abruzzos kustnära vingårdar. I varmare regioner drar frukten mot gul plommon och ananas medan syran tempereras; i svalare lägen uppträder grapefrukt, gröna örter och en salt touch. Fatkontakt är sällsynt men när den förekommer bidrar den med diskret vanilj och rök utan att kväva frukten.
Jämfört med Vermentino är Trebbiano mindre aromatiskt men fräschare i syra; gentemot Chardonnay saknar den tropiska mognaden men ger en rakare citrusprofil. Till sitt bästa visar Trebbiano renhet, stenfruktsstramhet och en lätt mandelbeska som adderar matvänlig komplexitet.
Trebbiano - Druvans historia
Latinska texter nämner vitis albana redan under romartiden, och genetiska studier placerar Trebbianos ursprung i centrala Italien. Under medeltiden spreds druvan via kyrkans klostervingårdar, tack vare dess pålitliga avkastning och friska syra som passade till missalsvin.
På 1300-talet klassificerade den florentinske agronomen Pietro di Crescenzi druvan som en av de mest värdefulla för handel. Under renässansen exporterades fatvis till Frankrike, där den fick namnet Ugni Blanc och senare blev basen i Cognac. Phylloxerakrisen minskade bestånden men Trebbianos robusta natur gjorde återplanteringen enkel.
Det sena 1900-talets kvalitetsvåg för italienska vita viner satte druvan i skuggan av mer karismatiska sorter. Samtidigt räddade små producenter i Abruzzo, Umbrien och Emilia-Romagna gamla kloner som gav lägre avkastning och större aromdjup. I dag fortsätter forskare vid universitetet i Pisa att kartlägga lokala biotyper, medan moderna vinmakare experimenterar med sur lie och amforajäsning för att visa att denna ”enkla” druva har mer att säga än statistiken antyder.
Trebbiano odling & tillverkning
Var odlas Trebbiano
Trebbiano i Italien
Abruzzo är kanske det mest kända ursprunget, där vinerna märks som Trebbiano d’Abruzzo DOC. Här samverkar Adriatiska havets svala vindar med värmande sol från Apenninerna, vilket bevarar syra och ger subtil sälta.
I Umbrien runt Perugia odlas druvan på vulkanisk tuff, vilket skänker rökt mineral och ofta en tuggig textur. Toskana producerar Trebbiano Toscana IGT som traditionellt blandas i Chianti men på senare år vinifieras rent av producenter som satsar på låg avkastning och spontanjäsning.
Emilia-Romagna använder Trebbiano Romagnolo både till sprudlande frizzante och som råvara för balsamvinäger i Modena. På kullarna kring Lago di Garda (Trebbiano di Lugana, genetiskt nära Verdicchio) uppstår fylligare viner med persika och mandelblom.
Trebbiano utanför Italien
Internationellt återfinns druvan som Ugni Blanc i Cognac-regionen, där den höga syran är idealisk för destillation. I Australien och Argentina planteras den i varma dalar för friska volymviner. Gemensamt är att Trebbiano behöver mycket ljus men klarar värme väl, och belönas av väldränerad jord som håller skördevigör i schack.
Så tillverkas Trebbiano-vin
Vinodling
Vinbonden beskär hårt – ofta guyot eller cordon – för att hålla avkastningen kring 55 hl/ha. Kalkrik lera reflekterar ljus och behåller fukt som hjälper rankan genom sommartorka. En luftig lövvägg minskar röta och låter morgonsolen torka dagg.
Skörd och pressning
Skörden sker i slutet av september när syran är pigg och sockret runt 12 % potentiell alkohol. Druvorna handplockas i små lådor, sorteras och pressas hela under lågtryck för att undvika fenolisk bitterhet. Musten kyls till åtta grader för naturlig klarning.
Jäsning
Primärjäsning startar i rostfria ståltankar vid 14–16 °C för att fixera citrusaromer. Ambitiösa producenter jäser upp till 15 % i stora, neutrala tonneaux för extra textur. Malolaktisk jäsning undviks oftast men en mindre andel kan genomgå processen för rundare munkänsla i svalare årgångar.
Lagring och buteljering
Vinet vilar fyra till nio månader sur lie med försiktig bâtonnage, vilket adderar brödig krämighet och binder syra. Reserva-typer kan få ytterligare sex månader på flaska innan lansering. Klarning sker skonsamt med bentonit; filtrering hålls minimal för att bevara fyllighet och mandelton.
Food pairing – vilken mat passar till Trebbiano
Trebbianos höga syra och rena citruston gör den till en naturlig partner för skaldjur, särskilt grillade räkor med vitlök och persilja där syran skär genom det söta köttet. En cacio e pepe med Pecorino och svartpeppar låter vinets mandelnyans och fräschör glänsa.
I Emilia-Romagna matchas vinet klassiskt med prosciutto di Parma; sältan och fettet balanserar den lätta kroppen. Vit pizza med svamp och ricotta speglar Trebbianos subtila jordighet. En krämig fisk-risotto rundas av av vinets citronskal och kritiga mineral. Vegetariskt? Grillad sparris med citron-aioli låter vinets syra och örtoner dansa.
Lagrare versioner med sur lie-krämighet och diskret ek klarar även kyckling i citron-smörsås eller milda curryrätter med kokos. Undvik kraftigt syrliga tomatsåser som kan göra vinet metalliskt och alltför heta chilirätter som förstärker alkoholen. Servera vinet svalt, 8–10 °C, för maximal friskhet.
Lagring och serverings temperatur för Trebbiano
Lagring
De flesta Trebbiano-viner är bäst unga för att bevara citrusdriven friskhet och mandelbeska. Kvalitetsversioner från Abruzzo eller Lugana kan utvecklas tre till fem år, där noter av honung, bivax och nöt dyker upp. Förvara flaskorna i 12 °C och hög luftfuktighet.
Servering
Servera torra viner vid 8–10 °C; dekantering behövs sällan men fem minuters luft i glaset öppnar mineraltonen. Äldre flaskor kan serveras något varmare – runt 12 °C – för att lyfta komplexiteten.
Vad är skillnaden mellan Trebbiano och Verdicchio
Trebbiano ger hög avkastning, mycket syra och relativt neutrala aromer – citron, grönt äpple, mandel. Verdicchio (från Marche) har naturligt lägre avkastning och mer uttalad smakprofil av vita blommor, örter och bittra mandelkärnor. Syran är hög i båda, men Verdicchio får ofta större textur via sur lie och kan lagras längre, utvecklande honung och petrol. Genetiskt är de olika, även om Trebbiano di Lugana tidigare troddes vara Verdicchio. Stilmässigt är Verdicchio mer komplex och mineralsälta, medan Trebbiano fokuserar på ren, uppfriskande citrus.
