Dolcetto
Dolcetto är en blå druva som framför allt förknippas med den norditalienska regionen Piemonte. Dess namn betyder ungefär ”liten söt en” på italienska, men vinerna är i regel torra och bjuder på en mjuk fruktighet. Bakom dess lättillgängliga fasad finns en historia, ett hantverk och en mångfald som förtjänar att utforskas.
Innehållsförteckning
Så smakar Dolcetto-vin
Dolcetto-viner är ofta lätta till medelfylliga med en inbjudande fruktighet. Doften har ofta drag av körsbär, röda bär som hallon och ibland inslag av björnbär. Trots druvans namn är vinerna nästan alltid torra, men med en viss mogen sötaktig ton i doften som kan förväxlas med restsötma. I smaken märker man ofta en relativt låg syra jämfört med andra piemontesiska druvor som Nebbiolo och Barbera. Detta ger en rund och mjuk helhetskänsla. Tanninerna är sällan kraftiga, vilket gör att vinet är tillgängligt redan i sin ungdom.
En unik egenskap hos Dolcetto är den diskreta bitterhet som ibland dyker upp i avslutningen. Den kan beskrivas som en kärnig ton som balanserar den fruktiga fylligheten och ger en karaktäristisk ”twist”. Uttrycket varierar beroende på ursprung. Dolcetto d’Alba är kanske den mest kända varianten, känd för sin friskare, bäriga stil. Dogliani, som också ligger i Piemonte, kan vara djupare och mer koncentrerad. I bägge fallen strävar vinmakare ofta efter att bevara druvans rena frukt utan att maskera den med alltför mycket ekfatskaraktär.
Jämfört med andra piemontesiska viner, som kan vara mer strama och syraintensiva, upplevs Dolcetto som avslappnat och lättsamt. Samtidigt har det en personlighet som gör att man minns det. Druvan är med andra ord ett intressant alternativ för den som vill upptäcka en mjukare sida av Piemonte.
Dolcetto - Druvans historia
Dolcetto har odlats i Piemonte i flera århundraden, men de tidigaste skriftliga beläggen är svåra att spåra exakt. Namnet i sig, ”liten söt en”, kan syfta på druvans söta must eller dess förhållandevis låga syra, men man tror också att det kan anspela på hur snabbt druvorna mognar. Under medeltiden var Dolcetto ofta ett vin för vardagen i Piemonte, i kontrast till de mer exklusiva Nebbiolo-vinerna som krävde lång lagring.
När handeln med vin tog fart på 1800-talet sågs Dolcetto ofta som en bra följeslagare till lokal, rustik mat. Eftersom vinet inte behövde ligga på fat i många år, kunde det konsumeras ungt och bjuda på charmig frukt. På 1900-talet började man se mer systematiska studier av druvans kloner, där vinmakarna insåg dess potential att producera både enklare vardagsviner och mer strukturerade varianter.
I dag är Dolcetto starkt förknippat med områden som Alba, Dogliani och Diano d’Alba. Druvan har även fått uppmärksamhet i andra länder, men någon storskalig spridning har aldrig ägt rum. Istället har den förblivit en lokal stolthet i Piemonte. Den historiska rollen som ett genuint, fruktdrivet bordsvin lever kvar, samtidigt som moderna vinmakningsmetoder visar att den rymmer mer djup än man först kan tro.
Dolcetto odling & tillverkning
Var odlas Dolcetto
Dolcetto i Piemonte
Dolcetto förknippas mest med Piemonte i nordvästra Italien. Områden som Alba, Dogliani och Langhe är särskilt framträdande. I Dolcetto d’Alba DOC är klimatet förhållandevis milt, med varma somrar och kyliga nätter. Det gör att druvorna kan utveckla en mogen fruktprofil men ändå bevara en viss friskhet. Jordarna varierar från kalksten och märgel till mer leriga inslag, vilket ger olika nyanser i vinerna. I Dogliani, som även har DOCG-status, hittar man ofta en fylligare och mer komplex stil av Dolcetto, ibland med potential att lagras några år.
Utanför Alba-området odlas druvan även i närliggande distrikt som Diano d’Alba och Ovada. Här är jordmånen och mikroklimatet något annorlunda. I Ovada kan druvan bjuda på en aningen stramare karaktär, medan den i Diano d’Alba ger viner med en mer uttalad körsbärston. Trots dessa regionala skillnader är Dolcetto nästan alltid en druva som upplevs som mjuk och fruktig.
Dolcetto utanför Piemonte
Det förekommer viss odling av Dolcetto i andra delar av Italien och världen, men det rör sig mest om små projekt där nyfikna vinbönder experimenterar. I regioner som Kalifornien och Australien har man sett ströodlingar, ofta i syfte att erbjuda ett alternativ till mer kända druvor. Det är dock i Piemonte som Dolcetto fortsätter att vara mest betydelsefull och får störst uppmärksamhet.
Tillverkning av Dolcetto-vin
Odling
När vinodlare arbetar med Dolcetto i Piemonte utgår de ofta från en relativt traditionell modell som syftar till att bevara druvans frukt och mjukhet. I vingården är det viktigt att hålla avkastningen nere, eftersom Dolcetto har en tendens att producera stora klasar med tunn skalstruktur. Vinmakare som vill uppnå en mer koncentrerad smak ser därför till att inte överbelasta varje vinranka. Om druvorna blir för många kan smaken bli utspädd och syran för låg.
Skörd och pressning
Under skörden tas druvorna in för en försiktig avstjälkning och lätt krossning. Därefter får musten jäsa i allt från rostfria ståltankar till större ekfat, beroende på vinmakarens filosofi. Temperaturkontrollen är ofta måttlig, runt 25 till 28 grader Celsius, för att balansera extraktion av färg, tanniner och aromämnen. Macerationen varar vanligtvis inte lika länge som för Nebbiolo, eftersom Dolcetto kan bli för bitter om den ligger för länge med skalen.
Jäsning och lagring
Efter den alkoholiska jäsningen, och ibland även en malolaktisk jäsning, väljer vinmakaren hur lång tid vinet ska lagras. Många Dolcetto-viner är avsedda att drickas unga och lagras därför bara en kort tid i ståltank innan buteljering. Vissa producenter använder dock ekfat för att ge mer rundhet och en djupare smakprofil. Slutresultatet är ett vin som i regel är redo att avnjutas inom ett till två år, men som i mer ambitiösa varianter kan utvecklas under ytterligare några säsonger.
Dolcetto betyder den lilla söta, trots namnet är Dolcetto-viner för det mesta torra.
Food pairing – vilken mat passar till Dolcetto
Dolcettos lätta till medelfylliga karaktär och mjuka tanniner gör den till en utmärkt partner till många rätter. Den bäriga frukten och den relativt låga syran gör att vinet inte dominerar maten, utan istället kompletterar. I Piemonte är det vanligt att servera Dolcetto till pastarätter med tomatsås, lasagne eller pizza, där vinets fruktighet möter tomatens syra på ett balanserat sätt. Svampbaserade rätter, som en krämig svamprisotto, kan också få ett lyft av vinet eftersom Dolcettos diskreta bitterhet samspelar fint med jordiga toner.
För den som föredrar kött fungerar Dolcetto utmärkt till ljusare rätter, som fläsk, kyckling eller kanske en mildare lammrätt. Den lägre tanninstrukturen gör att vinet inte kräver att man har allt för feta eller tunga inslag. Samtidigt finns det tillräckligt med frukt och struktur för att klara av en viss kryddning. I lokala, piemontesiska kök är Dolcetto ofta bordsvinet som följer med alla delar av måltiden, från antipasti till huvudrätter, då det är både friskt och smakrikt utan att bli överväldigande.
Även vegetariska rätter med aubergine, zucchini och olivolja kan passa förvånansvärt bra till Dolcetto. Vinets bäriga frukt gifter sig med de rostade smakerna, och den relativa lågheten i syra gör att gommen inte upplevs alltför stram. Sammantaget är Dolcetto ett vin som trivs när maten bjuder på enkla, ärliga smaker och en balanserad textur.
Lagring och serverings temperatur för Dolcetto-vin
Lagring
Dolcetto är sällan tänkt att lagras på lång sikt. De flesta viner är som bäst inom ett till tre år, när deras fruktiga karaktär är på topp. Visst finns mer ambitiösa varianter, särskilt från Dogliani, som kan utvecklas över ytterligare några år, men det hör inte till vanligheterna att spara Dolcetto i tio år.
Serveringstemperatur
Serveringstemperaturen bör ligga mellan 16 och 18 grader Celsius. Då framhävs vinets bäriga doft och mjuka, ibland lätt bittra avslutning. En kortare karaffluftning kan vara gynnsam för nyss buteljerade viner, men är oftast inte nödvändig.
Vad är skillnaden mellan Dolcetto och Barbera
Dolcetto och Barbera är båda röda druvsorter från Piemonte, men de erbjuder tydliga skillnader i smak och karaktär. Dolcetto har lägre syra, mildare tanniner och en mer direkt bärighet med ofta en diskret bitterton i avslutningen. Barbera däremot är känd för sin höga syra och förmåga att skapa fylliga, fruktdrivna viner med toner av körsbär och plommon. Den höga syran i Barbera bidrar till en fräsch känsla, medan Dolcetto upplevs rundare och mjukare. Båda kan drickas unga, men Barbera finns ofta i varianter med ekfatslagring som tål längre lagring. Dolcetto behåller oftast en mer vardagsnära roll.
