Cinsault
Cinsault är en blå druva som trivs i varma klimat och förknippas med södra Frankrike. Den har länge använts i både roséviner och röda blandningar för att ge rund frukt och friskhet. Under senare tid har fler vinmakare börjat buteljera druvan rent, vilket ger lättillgängliga, bäriga viner med en mjuk karaktär.
Innehållsförteckning
Så smakar Cinsault
Cinsault-viner utmärker sig oftast genom en ljus till medeldjup färg, milda tanniner och en bärig smakprofil. Ofta känner man toner av röda bär som jordgubbar, hallon och körsbär, men i varmare lägen kan även mörkare bär som björnbär eller plommon göra sig påminda. Trots att vinerna kan nå en relativt hög alkoholhalt i soliga områden brukar Cinsault ha en förhållandevis elegant kropp. De mjuka tanninerna gör att vinet blir drickvänligt redan i ung ålder.
I jämförelse med druvor som Syrah eller Cabernet Sauvignon är Cinsault mindre stramt och mer bärigt, vilket ofta ger en lättsam, fruktdriven stil. Samtidigt kan det finnas en diskret kryddighet eller örtig ton i bakgrunden, särskilt om druvorna odlats i kalk- eller skifferhaltig jord. I vissa fall väljer vinmakaren att jäsa en del av druvorna med hela klasar, vilket kan tillföra en lätt floralsk doft och ytterligare komplexitet.
Denna druva passar därför bra till både roséviner och ljusa, röda viner. Genom kort maceration får man en ljusrosa färg med bäriga, uppfriskande smaker. Vid längre maceration och kanske en kortare ekfatslagring kan vinet få mer struktur och en rundare smakbild. Därigenom visar Cinsault en förmåga att anpassa sig till olika stilar utan att förlora sin karaktäristiska fruktighet.
Cinsault - Druvans historia
Cinsault har odlats i södra Frankrike i flera hundra år och nämns i historiska dokument från 1600-talet, då den var känd under olika lokala namn. Druvans ursprung är inte helt klarlagt, men mycket pekar på att den uppstod längs Medelhavets kuster. Dess förmåga att klara varma och torra förhållanden gjorde den populär hos vinbönder som behövde en druva som kunde stå emot torka och samtidigt ge god avkastning. Under 1800-talet blev den vanlig i regioner som Languedoc-Roussillon och södra Rhône, där den ofta blandades med andra druvsorter som Grenache, Carignan och Syrah.
En av de mest kända aspekterna av Cinsault är dess roll i Sydafrika, där den tillsammans med Pinot Noir var förälder till den inhemska druvan Pinotage. Detta skedde 1925 på Stellenbosch University, då vinforskaren Abraham Perold korsade de båda druvorna i jakt på en sort som kunde ge god avkastning och klara varma förhållanden. Resultatet blev Pinotage, som i dag är Sydafrikas mest kända blå druva.
Trots att Cinsault länge stått i skuggan av mer kända druvor har den på senare tid fått ett uppsving. Flera producenter världen över – från Sydafrika till Kalifornien – uppskattar dess lättsamma stil och experimenterar med rena Cinsault-viner som visar upp druvans mjuka, bäriga sida.
Cinsault odling & tillverkning
Var odlas Cinsault
Cinsault i Frankrike
Cinsault har sin huvudsakliga utbredning i södra Frankrike, framför allt i Languedoc-Roussillon och Provence. Här ingår den ofta i roséviner och lättare röda blandningar, där den bidrar med frukt, en mjukare tanninstruktur och ibland en lätt kryddighet. I Rhône-dalen är den också en del av den traditionella paletten för röda blandviner, men oftast i mindre omfattning.
Cinsault utanför Frankrike
Utanför Frankrike är Cinsault förhållandevis vanlig i Nordafrika, särskilt i Marocko och Tunisien, där dess tålighet mot hetta och brist på vatten är en stor fördel. I Libanon förekommer den också som en del i den lokala vintraditionen. I Sydafrika fick den tidigt fäste och har länge använts i blandningar, men på senare år har flera producenter också satsat på druvrena Cinsault-viner. Här kallas druvan ibland Hermitage, vilket kan förväxlas med den franska appellationen men i själva verket är ett arv av äldre namngivningar.
I Kalifornien, Washington State och Australien finns ströodlingar av Cinsault, ofta som en del av experimentella blandningar eller i GSM (Grenache, Syrah, Mourvèdre) där Cinsault ibland ersätter en del av Grenache-andelen. Generellt trivs druvan i varma, torra klimat och föredrar sand- eller skifferhaltig jord som dräneras väl. Oavsett region lyfter Cinsault fram en lättsam, bärig karaktär som allt fler vinodlare och konsumenter uppskattar.
Så tillverkas Cinsault-vin
Cinsault har tunna skal och relativt låg färgkoncentration, vilket gör druvan särskilt lämplig för roséproduktion och för att ingå i lättare röda blandningar. Vid rosétillverkning låter man oftast musten ha en kort skalkontakt innan den försiktigt pressas, så att vinet får en ljusrosa färg och en framträdande bärighet. Den låga tanninnivån gör att man sällan behöver oroa sig för beska eller kärva inslag.
När druvan används för röda viner är jäsningen i regel relativt kort och sker vid en sval till medeltemperatur för att bevara aromerna. Några producenter väljer att jäsa en del hela klasar för att addera florala toner och en viss kryddighet. Efter den alkoholiska jäsningen genomgår vinet ofta malolaktisk jäsning för att mjuka upp syran och göra tanninerna ännu mildare. Ekfatslagring är inte särskilt vanlig, men vissa vinmakare experimenterar med kortare tid på gamla fat för att ge en subtil rostad ton utan att dränka druvans fruktiga karaktär.
I Sydafrika och andra varmare områden har vinmakare anpassat teknikerna för att inte skapa alltför alkoholstarka viner, eftersom Cinsault lätt kan få hög sockerhalt. De skördar ofta i tid för att behålla syran och låta vinets frukt stå i centrum. Slutresultatet blir ett mjukt, bärigt vin med uppfriskande toner, oavsett om det är rosé eller lättare röda viner.
Food pairing – vilken mat passar till Cinsault
Cinsaults ljusa till medelfylliga kropp och mjuka tanniner gör den till ett flexibelt vin vid matbordet. Tack vare sin fruktiga profil passar den väl till ljusare kötträtter, som kyckling, kalkon eller fläskfilé. Den milda syran och de röda bärinslagen möter rätterna utan att överväldiga dem. I Sydfrankrike är det vanligt att dricka Cinsault-rosé till sallader och skaldjursrätter, där vinets pigga fräschör blir en fin motpol till havets sälta.
När Cinsault används i rött vin är det ett trevligt alternativ till pizza eller pasta med tomatsås, där den runda bärsmaken harmonierar med tomater och örter som basilika eller oregano. Grillade grönsaker eller en enkel rostbiff kan också matcha vinets lättsamma kropp och syrliga frukt, särskilt om man inte vill ha en alltför dominerande tanninstruktur i matchningen.
För den som uppskattar lite kryddigare rätter kan en mild chili eller en marockansk tagine fungera förvånansvärt bra, då vinets frukt och milda kryddighet integrerar med maträttens aromer. Man bör dock vara försiktig med alltför stark chilihetta, eftersom de mjuka tanninerna då lätt kan få sällskap av en skarp ton i eftersmaken. Som avslutning kan en lätt kyld Cinsault, kanske från en rosévariant, också vara ett val till lättare ostar eller en sallad med getost, där vinets bäriga, milda syra får lysa.
Lagring och serverings temperatur för Cinsault
Lagring
Cinsault-viner är generellt avsedda för att drickas unga, när deras fruktiga, lätta karaktär är som mest framträdande. De enklare, saftiga varianterna håller sig ofta bäst inom ett till två år efter buteljering. Ett fåtal mer ambitiösa versioner, särskilt från gamla rankor eller längre maceration, kan lagras något längre och utveckla mer kryddiga och jordiga inslag.
Servering
När det gäller serveringstemperatur kan en ljusare, fruktdriven Cinsault serveras lätt kyld, runt 14–16 grader, för att lyfta fram de bäriga aromerna och den pigga syran. Är vinet fylligare eller blandat med andra druvsorter kan en temperatur på 16–18 grader vara mer lämplig. Genom att hantera temperaturen rätt bibehåller man vinets friska fruktprofil och milda tanniner.
Vad är skillnaden mellan Cinsault och Gamay
Cinsault och Gamay är båda blå druvsorter som ger lätta till medelfylliga viner med fruktdriven profil och relativt låg tanninnivå. Cinsault trivs i varmare, torrare klimat, särskilt i södra Frankrike och Nordafrika, och ger bäriga, mjuka viner med inslag av jordgubbar och örter. Gamay odlas främst i Beaujolais och visar ofta upp en livlig syra och tydliga toner av röda bär som hallon och körsbär. Skillnaden ligger även i odlingsklimat: Gamay föredrar svalare miljöer med granit- eller skifferjord, medan Cinsault bättre hanterar hög värme. Bägge kan ge lätta, drickfärdiga viner, men de skiljer sig i ursprung, jordmån och regionala traditioner.
