Negroamaro
Negroamaro hör till södra Italiens äldsta blå druvor. I solstekta Apulien ger den mustiga, mörkfruktiga viner som balanserar vänliga tanniner med en touch av medelhavsörter. Kombinationen av historisk tyngd och modern vinmakarglädje har gjort druvan till en självklar ambassadör för Salentos röda vinstilar.
Innehållsförteckning
Så smakar Negroamaro
I ung ålder visar Negroamaro en tät, blåröd färg och dofter av svarta körsbär, björnbär och plommonkompott. I bakgrunden ligger toner av salvia, rosmarin och lakrits, ibland förstärkta av en lätt jordighet som påminner om varm terrakotta efter regn. Syran är medelhög men känns frisk tack vare havsbrisar som svalkar druvorna om natten.
Tanninerna är fasta men mogna; de skapar struktur utan att bli kärva och rundas av vid kortare ekfatslagring. I varma årgångar dyker det upp fikon, kakao och ett lätt inslag av torkade blommor. I svalare lägen – ovanligt men möjligt på högre kalksluttningar – får man mer tranbär, viol och peppriga örter.
Jämfört med Primitivo har Negroamaro mindre sötaktig frukt och stramare tanniner. Gentemot Nero d’Avola saknar den sicilianska kollegans rökiga spets men levererar större örtighet. Avslutningen präglas ofta av bittermandel – namnet sägs ju komma från amaro (bitter) – som skärper aptiten och gör vinet matvänligt.
Negroamaro - Druvans historia
Arkeologiska fynd från Magna Graecias kolonier visar att vin odlades i Salento redan på 700-talet f.Kr., och forskare tror att Negroamaro kan vara en naturlig korsning mellan grekiska Vitis-viner och lokala sorter. Namnet dyker skriftligt upp på 1200-talet som Niuru Maru, dialekt för ”svart och bitter”.
Under medeltiden uppskattades druvan av benediktinmunkar som blandade den med Malvasia Nera för att öka färg och hållbarhet i kyrkans nattvardsviner. På 1800-talet, när norra Europas industristäder törstade efter fylliga rödviner, skeppades Negroamaro i bulk upp till Frankrike för att förstärka tunna årgångar efter phylloxera.
Två världskrig och inhemsk fattigdom ledde senare till överproduktion och kvalitetsras. Vändningen kom på 1980-talet när producenter som Cosimo Taurino och Severino Garofano började sänka skördenivåerna och jäsa druvorna svalt för att bevara frukt och syra. EU-stöd för att dra upp gamla buskstockar ersattes av incitament att satsa på kvalitet under beteckningar som Salice Salentino DOC.
I dag odlas drygt 12 000 ha Negroamaro, främst i södra Apulien, men druvan har även exporterats till Australien, Kalifornien och Grekland där den prövas i torrare klimat.
Negroamaro odling & tillverkning
Var odlas Negroamaro
Negroamaro i Italien
Störst odlingsyta finns på Salentohalvön i Puglien mellan Adriatiska och Joniska havet. Den kalkrika terra rossa reflekterar solvärmen och håller fukt, vilket dämpar sommartorka. På de sandiga jordarna kring Apani blir tanninerna mjukare, medan lerjord i Guagnano ger fylligare viner med bättre lagringspotential.
Längre norrut, i Brindisi, samverkar låg höjd och starkt solljus till viner med mogna plommontoner och chokladliknande djup. I Copertino ligger vingårdarna något högre; kvällsbrisarna svalkar den uppvärmda platån och hjälper till att bevara syran. I inlandet kring Nardò odlas rankorna ofta som alberello, den traditionella buskformen som skuggar klasarna. Det ger aromatiskt täta viner med drag av lakrits och rökt rosmarin. Små lägen längs Tarantokusten bidrar med lätt sälta och något lägre alkohol tack vare tidigare skörd.
Negroamaro utanför Italien
Utanför Italien förekommer odling i liten skala. I Riverland i Australien prövas druvan på varma sandslätter med droppbevattning, vilket ger saftiga viner som ibland behöver extra syra för balans. I Kaliforniens Central Valley ger sval nattdimma friskare uttryck med blåbär och örtiga toner. Gemensamt för god kvalitet är mycket ljus, rejäl värme och väldränerad jord som motverkar gröna, bittra inslag.
Så tillverkas Negroamaro-vin
Vinodling
Negroamaro trivs på Salentos kalkrika och sandiga jordar som dränerar snabbt och håller sjukdomstrycket nere. Vingårdarna beskärs kort för att ge lagom skördeuttag och bättre koncentration. Den traditionella buskformen, alberello, ger naturlig skugga åt klasarna så att bären mognar jämnt utan att brännas, samtidigt som ett luftigt lövverk minskar risken för röta.
Skörd och pressning
Skörden sker vanligtvis i slutet av september när frukten är fullt mogen men syran fortfarande känns frisk. Många odlare plockar för hand i små lådor och sorterar druvorna noggrant. Klasarna avstjälkas helt eller delvis beroende på önskad stil, och pressningen görs varsamt för att bevara den mörka frukten utan onödig bitterhet från skal och kärnor.
Jäsning
Jäsningen sker oftast i rostfria tankar vid måttlig temperatur för att lyfta aromer av körsbär, plommon och örter. Pumpningar och försiktiga nedtryckningar ger färg och struktur utan att vinet blir hårt. En del producenter jäser en andel i betongkärl, som släpper igenom en liten mängd syre och rundar tanninerna.
Lagring och buteljering
Fruktiga, unga viner vilar några månader på stål eller cement för renhet och fräschör. Mer ambitiösa tolkningar mognar 12–18 månader på stora ekfat eller använda barriques, vilket adderar krydda, kakao och ett diskret rostade ton utan att dölja frukten. Lätt klarning och varsam filtrering följs av kort flaskvila innan vinet släpps.
Food pairing – vilken mat passar till Negroamaro
Negroamaro hör hemma vid det syditalienska köksbordet. Körsbärstoner, örter och en diskret mandelbeska gör vinet till en självklar partner till orecchiette con cime di rapa, där peppriga kålblad möter vinets krydda och syran rundar den milda beskan. Lammkotletter med rosmarin lyfter samma örtiga spår, medan fasta tanniner samspelar fint med köttets protein.
För långkok är bräserad oxsvans i tomat och lagerblad ett säkert kort: vinets djup och lätta lakritsdrag speglar grytans sötma och krydda. Aubergine parmigiana fungerar lika bra – smält ost och umami möter fruktsötman och ger balans i toppen.
Till grillen trivs Negroamaro med salsiccia piccante. Alkoholen rundar chilins hetta och den friska syran fräschar upp mellan tuggorna. Vegetariskt fungerar en portabelloburgare med karamelliserad lök utmärkt; svampens umami och sötman i löken plockar upp vinets plommon och örter. Även grillad radicchio hittar hem i vinets lilla bitterhet.
Undvik däremot rätter med mycket citrus eller vinägrett. Den höga syran i både mat och vin kan då krocka och förstärka beskan.
Lagring och serverings temperatur för Negroamaro
Lagring
Enkla Negroamaro vinner på att drickas inom tre år för maximal svartbärig friskör. Eklagrade Salice-riservor kan utveckla läder, tobak och soja i fem till åtta år. Förvara flaskor mörkt vid 12 °C.
Servering
Servera unga viner lätt svala, 16 °C, för att betona frukten; kraftigare cuvéer mår bättre vid 18 °C. Dekantera riservor 30 minuter för att mjuka upp tanniner.
Vad är skillnaden mellan Negroamaro och Primitivo
Båda är Apulienklassiker, men Primitivo mognar tidigt, ger högre alkohol och sötare björnbärsfrukt med syltig ton. Negroamaro mognar senare, behåller högre syranivåer och uttrycker mörka körsbär, örter och bittermandel i avslutningen. Primitivo har mjukare tanniner och ofta mer restsötma; Negroamaro är stramare och visar tydligare medelhavsörter. Resultatet blir att Primitivo upplevs rikare och mer publikfriande, medan Negroamaro ger strukturerad fräschör som passar matbordet.
