Domaine Prieuré Roch – Traditionell själ i moderna kläder

Ägaren, vinodlaren och vinmakaren Henry-Frèdéric Roch är barnbarn till den mest erkända odlaren på sin tid, systerson till den bästa vinmakerskan i vår tid, och delägare på den kändaste domänen sedan… Alltid..?

Historian bakom Domaine Prieuré Roch tar oss tillbaka till andra halvan av 1980-talet. Henry-Frèdéric Roch var 26 år när han köpte upp några parceller vingård som såldes utav familjens delägda företag Domaine de la Romanée-Conti som för tillfället behövde kapital till ett prioriterat vingårdsköp. Sedan dess har Prieuré Roch vuxit till över 10 hektar vingårdar i kommunerna Vosne-Romanée och Nuits-St-Georges samt i Grand Cru-vingårdarna Chambertin Clos de Bèze och Clos de Vougeots.

Det är minst lika viktigt hur man sköter sina vingårdar som vilka vingårdar man äger. Sammanfattningsvis så jobbar Roch helt kompromisslöst naturligt. Från plogning med hästar genom kemikaliefria vinrankor till pigeage[1] med sitt eget nakna kött. För att inte smutsa ner vinerna med svavel tillsätts enbart en mycket liten dos under omdragningen, även kallat racking, utav vinet i faten.

Prieuré Roch handlar om minimal intervention wine making. En filosofi som jag personligen klickar med. Varken pumpning utav vinet, klarning eller filtrering förekommer, det ses som ett allt för dramatiskt ingrepp på vinets integritet. Klarheten på det färdiga vinet är något som i Bourgognes historia haft en enorm vikt i bedömningen utav kvalitén. Hur gör man då om maximal klarhet eftersträvas samtidigt som att man vägrar att påverka vinet biologiskt eller mekaniskt med klarning eller filtrering?

Den lyckliga lilla skara som har fått besöka vineriet slås utav att faten inte ligger helt horisontellt. Istället så lutar de lite mot det håll där tappkranen finns. Denna helt unika syn påverkar sedimenteringen som bildas under fatlagringen. All denna bottensats lägger sig precis under tappkranen vilket enligt Henry-Frèdéric Roch får som effekt att vinet blir klarare när det väl är dags att tappa ur det. Allra högst kan vinerna ligga i denna lagringsfas, kallad elevage, under 24 månader. Sedan måste nästa årgång in, det får ju bara plats två i källaren.

Henry-Frèdéric Roch befinner sig sedan barnsben i kärnan av Bourgognes traditionella elit. Det är naturligt att hans egna viner jämförs med framförallt hans mors systers[2] företag Domaine Leroy och Domaine d'Auvenay. Det är också lockande att jämföra vinerna med företaget som han är delägare och högst involverad i - Domaine de la Romanée-Conti. Men jag vill verkligen rekommendera att inte göra detta! Det gjorde i alla fall inte jag när de tre vinerna ni kan läsa om nedan provades. ( I april 2012) Prieuré Roch är dels i en betydligt lägre prisklass och har inte de överjäkligt fantastiska vingårdslägen och vinstockar som till exempel DRC har.

2008 Les Suchots (1171kr, SB) Les Suchots är den näst största vingården i Vosne-Romanée, bara grannen Echézeaux är större. Och det rejält. Prieuré Roch sköter här om sin parcell som är på ungefär en hektar. Vinet luftas igenom och hälls upp. I glaset finns en liten antydan till koldioxid. Jag lägger dock inte värde i detta, utan noterar det bara. Doften är vidöppen, lite saftig och vittnar om den något senare skörden som brukar vara standard på domänen. Den typiska och så eftertraktade eteriska kryddigheten som gör Vosne-Romanée till en så fantastisk plats har gnuggat sig mot de finaste apelsinerna du kan tänka dig. På paletten är vinet mycket silkigt och intensivt med mogen körsbärsfrukt som penetreras av friska syror. Les Suchots är inte en utav Vosnes kraftigaste viner, istället mer finlemmat i byggstenarna. Urgott - stor rekommendation! 3283 flaskor blev det totalt och när artikeln skrevs fanns åtta av dom på Systembolaget.

2008 Nuits-Saint-Georges 1er Cru (Ca 60 € söder om monopolets gränser) har visuellt samma antydan till koldioxid och är snäppet mörkare än Suchots. Vinet är slutet för tillfället eller kanske stilistiskt återhållet. Säkert är i alla fall att det här vinet behöver vidare flaskmognad. På doften är vinet ärligt Nuits-Saint-Georges med kommunens robustare och mörkare aura runt sig. Vinet öppnar häller inte upp med luftning, istället presenterar det lite ignorant en nypa krossad bittermandel. Det är betydligt stramare än Les Suchots i både näsa och mun och visar inte upp hela sin charm idag. Korka inte upp det här vinet på minst 3 år till, då har det antagligen slappnat av lite mer och är redo för dig. Svag rekommendation.

2008 Chambertin Clos de Beze (2071kr, SB) Prieuré Roch har här stockar i den södra delen av vingården. Totalt ungefär en hektar som har fått en ansenlig ålder på upp mot 80 år, och än är det inte dags för pension. Med all rätt! De äldre stockarna ger ett lägre skördeuttag än både les Suchots och Nuits-Saint-Georges 1er cru (bara 30hl/ha). Clos de Beze är alltid speciellt spännande att dricka. Bara det faktum att vingården har haft exakt samma gränser sedan år 630 vittnar om denna terroirs exceptionella position. Både i geografisk och inte minst - historisk - aspekt.  Vinet visar upp samma antydan till koldioxid och är något mörkare är Nuits-Saint-Georges 1er Cru. En oerhört tydlig rostig mineralitet slår mig när jag doftar på detta, det är oväntat och borde nästan vara omöjligt att det på smaken är  - ännu tydligare. Vinrankornas rötter tränger ner i en karg och näringsfattig jord, vilket som i hela dalgången, Côte d Or, ger mer parfym och mindre viskositet till vinet. Mer själ och mindre kropp. Strukturen är saftig och rik på fruktkött, nejlikor och kantarell. Aromer från tiden i ekfat är väl inlindade i frukten och vinet har en fin syra som når ända ut i den långa komplext kryddiga eftersmaken. Värt att prova, men jag rekommenderar att ni köper Les Suchots. När artikeln skrevs fanns 11 flaskor på Systembolaget. 3083 flaskor blev det totalt.

Samlade intryck och funderingar: Jag uppskattar verkligen Prieuré Roch – men det är ingen favorit. Däremot är det extremt intressant. Vinerna lever sina egna liv i glaset, Prieuré Roch kan omöjligen vara drivet utifrån rent kommersiella syften. Det finns tydliga tendenser som jag skulle vilja dela med mig av. Jag provade för några månader sedan firmans Aux Champs-Perdix 2001 och Nuits 1er cru 2002 (Båda halvflaskor) och kan utefter dessa och tidigare provade viner säga att det finns en viss risk att lagra vinerna för länge. Ett exempel är att 2008 Les Suchots tappade sina fina eteriska aromer efter cirka en halvtimme i glaset. Det är inte bra. Dessutom var det flera, däribland jag, som tyckte att vinerna uppförde sig äldre än 2008. Säkert klarar en del av firmans viner lång lagring, men jag kan av någon anledning inte förstå vilka. De är så annorlunda. Jag upplever att det finns en viss ”Prieuré Roch-aura” eller husstil som ger frukten ett saftigt och silkigt kännetecken tillsammans med en tanninstruktur som jag har lärt mig att känna igen. I samtliga viner som jag provat känner jag något som jag vill beskriva som en komplett känsla i tanninerna. Det beror antagligen på att stjälkarna får jäsa med i tanken samt att Henry-Frèdéric Roch skördar relativt sent, vilket ger mogna stjälktanniner. Vad har ni läsare av Vinbanken för erfarenheter av Prieuré Roch? Jag hoppas att någon kan ge en kommentar eller kanske säga att jag har fel om något!