Tempranillo
Tempranillo är en av Spaniens mest älskade blå druvsorter. Den har haft en central roll i landets vinodlingskultur i århundraden och är kanske mest känd för att ge Riojas och Ribera del Dueros viner deras karaktäristiska smak. Nedan utforskar vi vad som gör Tempranillo så spännande, från historia och odling till matmatchning.
Innehållsförteckning
Så smakar Tempranillo-vin
Tempranillo-viner är ofta medelfylliga till fylliga, med en nyanserad smakprofil där röda och mörka bär samsas med toner av örter, tobak och ibland vanilj om vinet lagrats på ekfat. I yngre varianter framhävs ofta fruktigheten, med inslag av körsbär, plommon och ibland en lätt jordighet. Strukturen kan vara relativt mjuk, men vinet behåller oftast en frisk syra som ger en balanserad munkänsla.
Beroende på var druvorna kommer från kan du uppleva olika stilnyanser. I Rioja, där ekfatslagring är vanlig, dominerar ofta vanilj och kryddiga inslag bredvid den mörka frukten. I Ribera del Duero kan Tempranillo anta en mer intensiv och mustig stil, med kraftigare tanniner och inslag av choklad eller kaffe. I svalare områden blir vinerna ibland mer eleganta och rödbäriga, med en stram syra som ger en lång eftersmak.
Jämfört med druvor som Cabernet Sauvignon och Syrah ligger Tempranillo oftast någonstans i mitten när det gäller tannin- och syrahalt. Den erbjuder en harmonisk kombination av frukt, kryddor och en mild ekton när vinet lagrats. Detta gör Tempranillo till en mångsidig druva som bjuder på olika uttryck i flaskan, från lättillgänglig och fruktdriven till mer lagringskrävande och komplex.
Tempranillo - Druvans historia
Tempranillos ursprung är tätt knutet till Spaniens norra och centrala regioner, särskilt Rioja och Kastilien-León. Namnet tros härstamma från det spanska ordet ”temprano”, som betyder tidig. Detta syftar på att druvan mognar tidigare än många andra spanska sorter. Historiska dokument pekar på att Tempranillo har odlats åtminstone sedan medeltiden, då kloster och lokala adelsfamiljer var viktiga för att sprida vinodlingskunskap i regionen.
Under 1800-talet påverkades Spaniens vintradition starkt av franska influenser. När vinlusen (phylloxera) härjade i Frankrike i slutet av seklet, sökte franska vinmakare nya områden för att fortsätta producera vin. De bidrog till att utveckla metoder för ekfatslagring och förbättrad vinodling i norra Spanien. Detta ledde till att Tempranillo, med sin anpassningsförmåga och förmåga att utveckla komplexa aromer vid lagring, fick en framträdande roll i klassisk Rioja-produktion.
På 1900-talet började druvan dyka upp i allt fler spanska regioner och även på andra håll i världen. Regionen Ribera del Duero blev internationellt erkänd tack vare framstående viner gjorda på Tempranillo. I dag är druvan också populär i länder som Portugal (där den ibland kallas Tinta Roriz), Argentina och USA. Men det är i Spanien som Tempranillo fortfarande anses vara en av de verkliga hörnstenarna i landets vinframställning och gastronomiska kultur.
Tempranillo odling & tillverkning
Var odlas Tempranillo
Tempranillo i Spanien
Tempranillo förknippas framför allt med Spanien, där den odlas i en mängd olika klimat och jordmåner. Rioja är den mest kända regionen, där vinerna ofta har en balanserad syra och utvecklar distinkta ekfatsaromer tack vare lagring i amerikansk eller fransk ek. I grannregionen Navarra används Tempranillo både i blandningar och som druvrent vin, vilket skapar en mer modern, fruktfokuserad stil.
Längre söderut, i La Mancha och Valdepeñas, bidrar det varma klimatet till viner som kan vara något mer rustika och mindre syradrivna. Samtidigt har området Ribera del Duero, beläget längs floden Duero i Kastilien-León, blivit lika berömt som Rioja. Här är dagarna heta och nätterna svala, vilket ger druvorna möjlighet att utveckla djup färg, kraftig tanninstruktur och aromer av mörk frukt och kryddor. Den lokala klonen kallas ofta Tinto Fino eller Tinta del País, men är genetiskt sett Tempranillo.
Tempranillo utanför Spanien
Utanför Spanien förekommer Tempranillo i olika länder. I Portugal odlas druvan under namnen Tinta Roriz eller Aragonês, särskilt i Douro och Alentejo. I Argentina, Kalifornien och Australien finns också plantor, om än inte i samma omfattning. På dessa platser anpassar sig druvan väl till soliga förhållanden och utvecklar en fruktig, rund profil med mjukare tanniner.
Tillverkning av Tempranillo-vin
Odling
Arbetet i vingården börjar med beskärning och avkastningskontroll, eftersom Tempranillo kan utveckla generöst med druvor om den får växa fritt. Vinmakare vill ofta hålla skördeuttaget nere för att få en hög koncentration av färg, smak och syra. I varmare områden är valet av tidpunkt för skörd kritiskt; om man väntar för länge kan syran sjunka och alkoholen bli för hög.
Jäsning
Efter skörd avstjälkas druvorna i regel innan de lätt krossas. Musten får sedan jäsa i ståltankar eller cementkar. Under jäsningen kan vinmakaren justera temperaturen och extraktionen. Genom att pumpa över musten över skalhatten, eller trycka ned skalhatten, kan man styra hur mycket färg och tannin som dras ut. Efter avslutad alkoholjäsning följer en malolaktisk jäsning.
Lagring
Många producenter lagrar Tempranillo i ekfat, ibland i kombination med rostfria tankar, för att balansera fruktens intensitet med ekens kryddiga och vaniljiga inslag. Valet mellan amerikansk och fransk ek, liksom längden på lagringen, påverkar vinets slutliga karaktär. När vinet anses färdigt buteljeras det och får i vissa fall vila i flaskan ytterligare en period. Resultatet är allt från unga, fruktdrivna Tempranillo-viner till mer komplexa och lagringsdugliga varianter.
Kärt barn har många namn, Tempranillo-druvan är känd under över 60 olika namn i Spanien, bland annat Tinto Fino i Ribera del Duero, Cencibel i La Mancha och Ull de Llebre i Katalonien.
Food pairing – vad passar till Tempranillo-vin
Tempranillos medelfylliga till fylliga kropp och moderata tanniner gör den mycket mångsidig vid matbordet. Den rödbäriga karaktären hos yngre viner matchar ofta rätter med tomatsås, som pasta eller pizza, och fungerar bra med grönsaker som paprika, aubergine och tomat. Samtidigt finns det en kryddig och ibland örtig underton i många Tempranillo-viner, vilket gör dem lämpade för kötträtter med rosmarin, timjan eller oregano.
Ekfatslagrade varianter, särskilt från Rioja och Ribera del Duero, kan ha inslag av vanilj, ceder och choklad. Dessa smaker kommer till sin rätt när man serverar vinet till rätter av nöt, vilt eller lamm. Mörka grillsmaker och rostade inslag, som i en grillad entrecôte eller en mustig lammgryta, får ett lyft av vinets struktur och lätt kryddiga ton.
Vill man ta ut svängarna lite mer kan man matcha en ungdomlig Tempranillo med charkuterier och ostar. Vinets rödbäriga profil bryter fint mot sälta och fett, och den medelhöga syran friskar upp. För den som söker vegetariska alternativ kan en mustig böngryta eller rostade grönsaker också fungera bra. Tempranillo är på så sätt ett vin som kan anpassas till både enkel, rustik mat och mer genomtänkta rätter. Vinets nyansrikedom gör det till en favorit i många spanska hushåll, men med rätt omsorg i köket är det inte svårt att hitta matchningar som lockar fram nya smakdimensioner.
Lagring och serverings temperatur för Tempranillo
Lagring
Tempranillo kan vara allt från ett ungt, fruktigt vin som bör drickas inom några år, till en komplex reserva eller gran reserva som kan lagras i ett decennium eller mer. De enklare stilarna, så kallade ”joven”-viner, upplevs bäst inom två till tre år, medan de mer ekfatslagrade varianterna (reserva och gran reserva) kan fortsätta att utvecklas i flaskan i upp till tio eller femton år.
Serveringstemperatur
Serveringstemperaturen varierar något beroende på vinets stil. Yngre och lättare Tempranillo kan serveras vid cirka 14–16 grader, medan mer ekfatslagrade och kraftfulla viner gör sig bäst runt 16–18 grader. Vid behov kan en kort dekantering hjälpa till att runda av eventuella kantiga tanniner.
Vad är skillnaden mellan Tempranillo och Sangiovese
Tempranillo och Sangiovese är båda stora, röda druvsorter från sydvästra respektive centrala Europa. Tempranillo trivs i Spaniens varma men ofta högt belägna regioner, medan Sangiovese har sin främsta hemvist i Italiens kullar i Toscana. Tempranillo-viner är ofta medelfylliga till fylliga, med en rund frukt och inslag av vanilj eller choklad när de lagras på ek. Sangiovese är känt för sin körsbärsfrukt, höga syra och örtiga drag, vilket ger en stramare, mer syradriven karaktär. Båda druvorna kan producera långlivade viner men uttrycker sig olika i fråga om tanninstruktur, aromer och regional gastronomi.
