Rhônedruvor går Portugal

Favoritmarkera

Rita Cardoso Pinto driver Quinta do Pinto tillsammans med sin far och syskon. Egendomen har varit i familjens ägo sedan 1800-talet och ligger i byn Merceano bara fem mil norr om Lissabon och omfattar 81 ha varav 52 ha är vinodlingar. Rita Cardoso Pinto berättar stolt om fadern som är anledning till varför de klassiska rhônedruvorna funnit sin väg till familjens egendom. Han gillar Rhônevin helt enkelt och någon annan förklaring är såklart överflödig.

Fadern är således anledningen till varför det inte bara odlas portugisiska druvor på Quinta do Pinto utan många är sorter man förknippar med Rhônedalen. De är bland andra gröna viognier, roussanne och marsanne som inkluderas i den internationella gruppen i jämförelse till Portugals egen bland flera andra gröna arintodruva. Arinto är annars en sort som har gott anseende för sin goda förmåga att behålla sin syra under varma växtförhållanden vilket möjligen inte är de ovan nämnda rhônedruvornas främsta paradgren. De är när på hemmaplan, i Rhône, bortskämda med hjälp av den kalla mistralvinden från alperna. På den blå sidan odlas såklart touriga nacional, aragonez och tinta miuda bland många fler portugisiska sorter jämte internationella syrah, petit verdot, cabernet sauvignon och merlot.

Jag provar husets vita viner. Vinhas do Lasso är serien för de portugisiska druvorna men som jag senare i provningen får höra innehåller en del chardonnay och sauvignon blanc. Nåja. Quinta do Pinto är vin av enskild druvsort, s k single varietals eller en blandning mellan internationella och inhemska sorter och till sist husets prestigevin Quinta do Limited Edition som alltid är den bästa batchen bland alla, oavsett sort, men från en enskild årgång.

Quinta do Pinto Viognier 2010 är riktigt läcker av gul frukt, generös samtidigt som balans av syran finns och smaken har inslag av örter. Vinet ligger länge i munnen. En äldre variant Branco (vit) med årgång 2008 är utan enskild druva på etiketten är mycket riktigt en blandning av bland andra viognier och arinto och är galet god. Stor smak av gul frukt och rejält örtig ton, nästan kryddig och helheten är balanserad mellan gul mogen frukt och dito syra. Bästa vinet av dem jag provar heter Limited Edition och är av årgång 2010. Vinet innehåller både arinto, viognier och roussanne. Smaken är på topp. Den är stor, rik men inte kraftig och burdus, mogen och generös men inte tung, balanserad och smakrik med lång eftersmak. Den senare kostar 169 kr hos importören vilket utan tvekan är “ett kap” om ni frågar mig. Sist jag hade liknande aha-upplevelse var på Vinordic 2006 eller möjligen redan 2004 när jag tillsammans med Dirk Niepoort provade hans Redoma Branco blint.

Rita Cardoso Pinto berättar att en anledning, av flera självfallet, till vinernas smakrikedom är att de jäser och sparar sin viner länge med fällning och på cementtank. Familjen, pappan, tror inte på ekfatslagring. Och att vinerna har en smak som när i en blindprovning en eller annan vinkännare skulle gå bet på om vinet lagrats på fat eller inte är förmodligen mer sant än tvärtom. Så återigen, det tar tid att göra bra vin, så är det bara och givet tidsaspekten är det lika självklart att man satsar på god ingångskvalitet på druvorna från start.

Lissabon är inte bara Portugals huvudstad, det är också namn på vindistriktet som omsluter landets huvudstad och som vi tidigare kände som distrikt Estremadura. År 2009 bytte Estremadura namn till vindistrikt Lissabon i syfte att förenkla för vinkonsumenter.

Vingården, Quinta do Pinto.
Svensk importör, Terrific Wines

Kommentera