Fem röda viner att klicka hem i januarikylan

Ofta har man en förutfattad mening om hur en Napa Cab ska vara. Många har bilden av ett rejält kraftigt och ekat vin med en tydlig pompös och mörkfruktig stil med massiva toner av mörk choklad och svartpeppar. Men allt behöver inte vara för mycket av allt, och det här vinet visar det. Vi får en intensiv och energisk doft av lila frukt med en tydlig floral ton. Det är viol, lila blommor, lavendel, mörka körsbär, blåbär, lätta vaniljtoner och en lätt örtig avslutning. Sval frukt med en oväntad och härlig fräschör för att vara Napa Valley. Fathanteringen är riktigt imponerande där de subtila vaniljtonerna finns där men lite i bakgrunden, istället är det den fräscha frukten, den pigga syran och den imponerande strukturen med mjuka tanniner som får sitta i förarsätet. En elegant och fräsch Napa Cab som imponerar rejält på mig.

Det här är en stiltypisk Rioja Gran Reserva som levererar massvis av vin för pengen. Du får de där mörkfruktiga plommonaktiga tonerna i doften, men det är även en rejäl drös av fatad vaniljkaraktär. Det är svarta vinbär, solmogna blåbär, nymalda kryddor och en lätt hint av tobak i slutet. Det här är rejält men ändå välgjort där det aldrig blir för mycket av något utan alla delar håller sig inom ramen. För dig som gillar Rioja Gran Reserva så är det här ett måste. 

Det är något speciellt med Gigondas som gör att jag faktiskt generellt sett hellre väljer det än en Chateanuef-du-Pape. Enligt mig så kan man få mer vin för pengen om man satsar på Gigondas än grannen. Dessutom uppskattar jag att Gigondas är något högre upp i höjd, vilket gör att man lyckas behålla fräschören på ett imponerande sätt. Här får vi typiska lila toner i doften av viol, syrliga mörka körsbär, lavendel, blåbär, rostat kaffe och en lätt kvistig avslutning. Det här är elegant, lätt solmoget men bjuder ändå på en fin och precis syrlighet i slutet. En Gigondas som imponerar rejält på mig och som jag kan rekommendera varje dag i veckan. 

Det här är ett vin som jag föll pladask för när jag var i Spanien och besökte Miguel Torres i höstas. Du som inte känner till Miguel Torres imponerande arbeta för hela vinvärlden kan läsa ett längre reportage nedan. För mig representerar det här vinet väldigt mycket av vad Katalonien faktiskt stå för. Gjort på carinena, garnacha och syrah. Här får vi en intensiv och aromatisk rödbärig doft av syrliga körsbär, skogshallon, blåbär, tydliga fat, svartpeppar, mörk choklad, tobak och lätta blommiga toner i slutet. Jag gillar att det bjuder på såväl den där mörka kompakta frukten som den där eleganta och flörtigt blommiga tonen. Ett vin som visar prov på otroligt imponerande vinmakning och som jag skulle säga passar året om.

När jag fick möjlighet att träffa Julian och Bernice som står bakom det här vinet så slog det mig vilken enorm bredd de skapar bland sina viner. De gör en otrolig riesling men även tyngre röda viner. Och min favorit var deras grenache. Ett vin med en djup koncentration av röd frukt i form av solmogna skogshallon, syrliga körsbär, rosenblad, svarta vinbär och ett knippe färska örter. Vinet lyckas med konststycket att kombinera ren, läskande frukt med en fin struktur och ett imponerande djup. Tanninerna är tuggiga och fortsatt unga, och avslutet ger oss en fin och härligt syrlig fräschör med hintar av örter. Otroligt imponerande grenache från Australien.