Grenache
Grenache är en blå druva som på franska kallas Grenache och på spanska ofta går under namnet Garnacha. Den har en lång och fascinerande historia, både som ensam druva och i blandningar där den ger fyllig frukt och mjuka tanniner.
Innehållsförteckning
Så smakar Grenache
Grenache-viner kännetecknas oftast av en rund, fruktig karaktär med tydliga inslag av röda bär som jordgubbar och körsbär, men även mörkare toner som björnbär kan förekomma. I varmare klimat, där druvan mognar fullt ut, kan aromerna bli mer syltiga och kryddiga, med nyanser av peppar, lakrits eller en lätt örtig ton. Denna kryddighet gör att vinet ibland upplevs ha en varmare, mer generös fruktprofil än många andra blå druvsorter.
Tanninerna i Grenache är normalt sett milda till medelstarka. Detta innebär att vinet ofta får en mjuk munkänsla, samtidigt som syran kan variera beroende på odlingsförhållanden och skördetid. I svala eller högre belägna områden kan syran bli förhållandevis pigg och lyfta fräschören i vinet, medan i riktigt varma lägen kan syran dämpas och vinet kännas fylligare men mindre stramt.
Jämfört med druvor som Syrah eller Cabernet Sauvignon upplevs Grenache ofta lättare i färg. Den kan vara halvt genomskinlig, nästan rubinröd, trots att smaken kan vara ganska fyllig. Detta paradoxala drag – ljusare färg men rikare frukt – är en del av vad som gör Grenache så spännande. Om vinmakaren väljer att låta vinet få ekfatskontakt, kan inslag av vanilj, choklad eller rostade toner dyka upp och komplettera druvans fruktiga bas.
Grenache - Druvans historia
Grenache anses ha sitt ursprung i nordöstra Spanien, där den kallas Garnacha. Troligen spreds den längs Medelhavskusten genom handelsvägar och kungliga giftermål under medeltiden. När aragoniska härskare styrde stora delar av Medelhavsregionen bidrog detta till att druvan fick fotfäste i områden som södra Frankrike och delar av Italien. Under flera århundraden var Grenache en nyckeldruva i de lokala vinböndernas blandningar, dels för dess tålighet mot torka och höga temperaturer, dels för dess fruktdrivna smak som kunde runda av mer sträva druvsorter.
I Frankrike blev Grenache en viktig del i många av de kända Rhône-blandningarna, särskilt i Châteauneuf-du-Pape, där den ofta dominerar vinets sammansättning. Under 1900-talet fortsatte druvan att spridas globalt, inte minst till nya vinländer som Australien och USA (särskilt Kalifornien), där vinmakare experimenterade med druvan i både ensam tappning och i blandningar.
Idag är Grenache en av världens mest planterade blå druvsorter, även om den sällan får samma uppmärksamhet som mer kända sorter. Den historiska kopplingen till både spanska och franska vintraditioner gör att druvan är något av en bro mellan två stora vinländer. Samtidigt berättar den också en historia om anpassning och överlevnad, eftersom dess förmåga att klara hetta och torka var en viktig orsak till dess ursprungliga framgång.
Grenache odling & tillverkning
Var odlas Grenache
Grenache trivs i varma, solrika klimat där druvan kan uppnå hög sockerhalt och ge fruktiga, alkoholstarka viner. Oavsett region är Grenache känd för att kunna klara torra förhållanden bättre än många andra druvor, men den kan vara känslig för väderskiftningar under blomningen. Detta gör att vingårdsläget och skördeplaneringen får stor betydelse för vinets slutliga kvalitet.
Grenache i Spanien
I Spanien, där den kallas Garnacha, odlas den i regioner som Aragonien, Navarra och Katalonien. Även Priorat i nordöstra Spanien är känt för sina kraftfulla Garnacha-baserade viner som kombinerar intensiv frukt med en fast struktur.
Grenache i Frankrike
I Frankrike dominerar Grenache i södra Rhône, inte minst i appellationer som Châteauneuf-du-Pape, Gigondas och Rasteau. Här blandas den ofta med Syrah, Mourvèdre och andra lokala druvsorter för att skapa viner som förenar rik frukt med kryddiga undertoner. Även på Korsika och i Languedoc-Roussillon har druvan en betydande roll, ofta i mer rustika blandningar.
Grenache utanför Europa
Utanför Europa har Grenache etablerats i Australien, särskilt i varma områden som Barossa Valley och McLaren Vale. Där bidrar den till fylliga viner, ibland tillsammans med Shiraz och Mourvèdre i så kallade GSM-blandningar. I USA, främst i Kalifornien och Washington State, odlas Grenache i begränsad men ökande omfattning. Även här lockar druvan med sin bäriga, ibland kryddiga smak.
Så tillverkas Grenache-vin
Odling och skörd
Vinmakare som arbetar med Grenache tar hänsyn till att druvan kan få hög sockerhalt och relativt låg syra om den får hänga länge i solen. Därför är valet av skördetid avgörande. Vissa vill ha en mjuk, mogen fruktkärna och låter druvorna sitta kvar tills de uppnått en nästan syltig karaktär. Andra föredrar att skörda något tidigare för att behålla fräschör och syra i vinet.
När druvorna väl har plockats avstjälkas de i regel och krossas lätt innan jäsningen påbörjas. Denna sker ofta i rostfria ståltankar, cementkar eller större ekfat. Vinmakaren kan justera extraktionen genom att pumpa runt musten över skalhatten eller trycka ned den. För Grenache, som har tunna skal och kan bli alltför alkoholtung, kan man vara försiktig med att extrahera för mycket. Målet är ofta att få fram rödbärig frukt och mjuka tanniner.
Lagring och buteljering
Lagringstiden varierar beroende på stil. En enkel Grenache kan gå direkt till buteljering efter några månader, medan mer seriösa varianter kan lagras på ekfat i upp till ett eller två år. Valet av ek (fransk, amerikansk eller annan) påverkar i sin tur de kryddiga, vaniljiga eller rostade inslagen i det färdiga vinet.
Food pairing – vilken mat passar till Grenache
Grenache har en bärig och ofta kryddig profil som lämpar sig för en bred palett av maträtter. I yngre versioner, där frukten dominerar, blir vinet ett gott sällskap till pizza, pasta och rätter som inte är alltför tunga. Den röda bärsmaken och de milda tanninerna gör att det även kan passa till kycklingrätter med örter, eller en grillad fläskfilé med rosmarin och vitlök.
När det gäller mer kraftfulla Grenache-viner, särskilt de från varma områden eller med ekfatslagring, kan de möta smakrika kötträtter. Entrecôte med rostad paprika och potatis får en extra dimension av vinets kombination av sötaktig frukt och krydda. För den som vill utforska vegetariska alternativ fungerar en mustig svampgryta eller en ratatouille med tomat, aubergine och zucchini. Vinets fruktighet bryter fint mot umami och örter, och tanninerna håller greppet om de fetare inslagen.
Ett annat alternativ är att matcha Grenache med spanska eller sydfranska charkuterier som salami, serranoskinka eller lufttorkad korv. Vinets varma, fruktiga ton möter sälta och fett på ett fördelaktigt sätt, vilket gör att smakerna lyfter varandra. Den som föredrar lite kryddigare rätter kan också prova mild chili eller paprika, där vinets egna kryddighet får en fin samklang.
Lagring och serverings temperatur för Grenache
Lagring
Grenache är ofta njutbart i sin ungdom, särskilt de lättare, fruktdrivna vinerna. De har då en charmerande rödbärig smak och behöver inte lagras mer än ett par år. Mer seriösa varianter, inte minst från södra Rhône eller Priorat, kan dock utvecklas under fem till tio år och få djupare nyanser av läder, torkade örter och kryddighet.
Servering
Serveringstemperaturen bör anpassas efter vinets tyngd. Ett lättare Grenache kan serveras vid cirka 14–16 grader, medan ett kraftfullt, ekfatslagrat vin gör sig bäst vid 16–18 grader. En kort dekantering kan hjälpa yngre, strama viner att öppna upp sina fruktiga och kryddiga aromer.
Vad är skillnaden mellan Grenache och Tempranillo
Grenache och Tempranillo är båda blå druvsorter med ursprung på den iberiska halvön, men de skiljer sig åt i stil och uttryck. Grenache, eller Garnacha som den kallas i Spanien, ger ofta viner med hög alkohol, mildare tanniner och en bärig, ibland syltig smak. Tempranillo, å andra sidan, har ofta en stramare struktur med markerade tanniner och en mix av röda och mörka bär, samt en örtig eller tobakslik ton om det lagrats på ek. Odlingstekniskt trivs Grenache bäst i varmare och torrare klimat, medan Tempranillo också klarar svalare lägen och kan utveckla mer komplexitet i exempelvis Rioja eller Ribera del Duero.
