Pinotagevin kräver luft och tid

Favoritmarkera

Jag gillar pinotagedruvan! Hur påtaglig och nödvändig blir inte en förändring i åsikt när vi kommer till insikt oavsett vad ämnet är eller vad saken handlar om. Alltså måste jag komma ut, säga som det är att ja, pinotagevin kan vara fantastiska. Därmed är tiden förbi när jag drog alla pinotageviner över en kam som en samling baconrökiga charkuteriambassadörer. De goda valen såg jag som enskilda, lyckade exempel. En förklaring till min helomvändning upptäckte jag med hjälp av luft. Syre är absolut nödvändigt för att pinotagevinet ska visa sig från sin bästa sida.

Vinprovningarna var flera under den veckolånga Sydafrikaresan. Förutsatsen var att lägga fokus och ambition på att förstå och lära mer om landets vita sauvignon blancvin och röda pinotager. Och jag blev inte besviken, snarare tvärt om, positivt och glatt överraskad. Sauvignon blanc återkommer jag till nästa söndag.

Mitt intryck är att stora förändringar skett under de senaste fyra åren, räknat från mitt förra besök. Vinerna har blivit renare, en ren fruktsmak var framträdande och vinernas fruktsyra hade spänst. Få var de, en handfull högst bland flera hundra provade viner, som hade smak och doft av korvbricka eller stekt bacon. Bakgrunden till förändringen är troligtvis att vinproducenterna lyssnat in synpunkter från marknaden (vi som köper vinerna), arbetar mer i vingårdarna att de selekterar mer noggrant vid skörd, gör sig av med virusangripna vinstockar som att merparten av vinmakarna har en mycket god utbildning, de förstår helt enkelt helheten och vad som krävs för att göra bra vin.

Trots att Sydafrika som vinland har en lång tradition med familjer som producerat vin i över 300 år, vilket i flera fall är betydligt längre tid än för många europeiska vinmakare, räknas landet till de så kallade nya vinvärldsländerna. I princip är det alla länder utanför Europa. Inget fel i det vare sig man räknas hit eller dit, i svepande omdömen betyder dock nyavärldenvin ofta att vinet har hög alkoholhalt, tät smak som kanske även upplevs som söt. Så vad är anledningen till den märkbara förändringen? Om det är det allmänna drivet, framåtblickandet eller prestigelösheten som genomsyrar de sydafrikanska vinmakarnas vardag runt Stellenbosch är svårt att säga men ett annorlunda tänk (jämf till Europa) ”ligger i luften” och upplevs som en tydlig skillnad för mig som besökare. Producenterna har kul, som åskådare märker jag detta och det smittar, framförallt verkar det ha spillt över en dos ”glad-go” till vinerna. Pinotage verkar därtill vara den druvsort som jämte sauvignon blanc får extra mycket uppmärksamhet.

Varför jag nu reviderar min åsikt angående pinotage startade med en upptäckt/insikt vid en provning hos Jacobsdal Wine Estate tillsammans med Cornelius och Hannes Dumas. Fyra viner var uppställda till provning, varav tre var pinotage. Årgångarna var 2008, 2009 och 2010. Den äldsta var komplex, smakade lätt av rök med mycket frukt, 09an var sluten ”tjurig” skrev jag ned som anteckning medan 10an smakade generös av frukt, kryddig med inslag av söta bär. Den sista av dem fick mitt bästa omdöme. Vi fick höra historien om Jacobsdal, att de i begynnelsen sålt druvor och vin till kooperativet KWV, att de buteljerat sin första vin 1974 och att Cornelius Dumas med kort varsel fick överta rollen som vinmakare efter sin far som hastigt gått bort 1966. Jag provar vinerna igen och voila, årgång 2009 är plötsligen ett helt annat vin. Nu är doft och smak tydlig, söta bär, inslag av violer och frukt, vinet är elegant!

Jag beslöt mig för att kontrollera detta, lufta pinotagevinerna ordentligt när i glaset, och till middagen bad vi restaurangen dekantera (hälla över vinet i en karaff) pinotagevinerna. Märkbar var skillnaden och slutsatsen given, pinotage kräver luft!

Ge även vinerna lite av din tid, lagra och spara gärna, och du kommer garanterat bli rikt belönad. Hos Stellenzicht fick vi blint (utan att veta om innehållet i glaset) prova Stellenzicht Golden Triangle Pinotage 2002. Vinet var fantastiskt och likheten till pinot noir påtaglig. Jag förstod än mer!

I mitt tycke är vintipsen nedan några av de allra bästa valen du kan göra om du vill lägga undan några flaskor för en god smakutväxling, dessutom kostar de en spottstyver i jämförelse till andra viner av samma goda lagringkaliber. Årgång 2009 var också den där alla provade viner i mina anteckningar fick de bästa omdömena och höga betygegen.

Läs mer om pinotage på Wikipedia.

Stellenzicht Golden Triangle Pinotage 2009 (22273), 99 kronor

Jacobsdal Pinotage 2009 (22055), 99 kronor

Kommentera

  1. 10 mars 2012

    Den här druvan också en av mina absoluta favoriter – har du några andra tips på Pinotage-viner av samma typ?

    Mvh Vinsnobben

    • 12 mars 2012

      Hej,

      Det är bra tid just nu att vara vän av pinotagevin. Anledningen är framförallt årgång 2009. Oberoende när eller på vilken plats jag varit när vinerna provats har jag konsekvent gett årgång 2009 höga poäng.
      Annat tips, som jag ser nu och som borde varit med i text ovan är:
      Eikendal Pinotage 2009 (2746), 108 kr. Provad: 2011-02-10. Betyg: 4

      Var uppmärksam på när Kanonkop Pinotage 2009 är på gång in i butik. Producenten håller genomgående hög nivå på sina viner. Priset ligger på cirka 200 kr, en hundring upp från förslagen ovan men väl värd varenda krona. Just nu finns producentens prestigevin Paul Sauer 2008 i butik (99284) för 279 kr.

      Notera också att både Cafê Culture Pinotage och Barista Pinotage har årgång 2011 och 2010. De är viner av helt annan “sort och stil” och ska inte jämföras med vinerna ovan. Deras årgång säger två saker: unga viner, tänkta för omgående konsumtion och ett lågt pris. Två; är ingångskvaliteten av “vardaglig karaktär” är koncentrationen därefter vilket gör att annat som “kaffe och choklad” kan tillföras utan att de för den skull sänker ett bra ingångsvin. De två är en helt annan stil av vin, och som jag tycker, bedöm och ranka kaffe och chokladviner på deras egna meriter men inte som i detta fall, rena pinotagevin.

      Vad gäller Roodeberg, som är en druvblanding, med stor andel pinotage har smaken på vinet förändrats under senare år till dess nackdel frågar du mig. Smaken har blivit mer utslätad, kommersiell och “snäll”, idag är Roodeber ur min synvinkel ett “varför-då-köp”.