Villa Cafaggio, en pärla i Toskana

Favoritmarkera

Det är om inte självklart att känna området Chianti Classico men vin från Italien i allmänhet är för många förknippat med vin från Toskana. Och det spelar inte någon roll om man är vinkännare eller vardagsentusiast. Ni kan säkert också se Toskana framför er, de klassiska ockrafärgade villorna som ligger bland böljande kullar mellan rader av vin eller längs cypressalléer, himlen är klarblå och över allt strålar solen. Villa Cafaggio är en 70 ha stor egendom som ligger söder om Siena i byn Panzano där landskapet kanske är som vackrast och som är hjärtat av Conca d’Oro, den gyllene dalen. Stolt vinmakare är Dario Faccin, se bild.

Nu är Toskana mer än så, naturen förändras om man är i regionens norra eller södra del, vid Medelhavskusten eller i inlandet. Faktum är att odling av spannmål eller bönor samt djurhållning är mer eller lika vanligt som druvodling.

Vinerna från Toskana är ofta av sangiovesedruvan med Chianti Classico som det mest kända distriktet. En anledning till att både sangiovesedruvan och Toskana är världskända är för att producenterna troget hållit fast vid sin druvsort vilket i förlängningen inneburit att konsumenter över tid fått lära känna vinernas smak. Via vinet har många även upptäckt området. Eller var det tvärtom? Sangiovesevinernas röda utseende och körsbärskärniga pinjenötsliknande smak är bekant helt enkelt. Att det sedan finns små områdeshubbar av specialstilar som vinerna från Chianti Classico, Vino Nobile de Montepulciano och Brunello di Montalcino vilka står för variation på välkänt sangiovesetema men med extra hög kvalitet har gett Toskana flärd- och exklusivitetspoäng.

Ingen förutom de allra yngsta vinkonsumenterna har heller glömt att vinerna från Chianti, ones upon a time, buteljerades i runda bastflaskor. Fiasco (som den så riktigt heter)buteljen har ärligt, knappast varit något annat än en fullträff sett över tid.

Det finns många producenter i Toskana eller för den delen i distriktet Chianti. Förmodligen satsar vinkännaren en hel semester på att upptäcka dem alla för att sedan inse att hon bara träffat några få. Producentpärlor med extra glans hittar man idag i de tre tidigare nämnda områdena och framförallt i Chianti Classico. Jag kan också konstatera att prisnivån på vin från de klassiska områdena i Italien för tillfället är mycket moderata medan vin från distrikt som Toskanas hypade-jet-set-område-nr-1, Bolgheri, skjutit i höjden. Som att det finns andra populära områden i Italien (och i andra länder) där vin kontra smak och pris nått löjligt höga nivåer. Som fyndig-vinkonsument borde du alltså gå mot strömmen och nu när ”alla” går för Amarone ska du göra tvärtom. Ett sådant tvärtomtips är att se på vin från Chianti och från producenten Villa Cafaggio.

Villa Cafaggio drevs ursprungligen som ett jordbruk och historiska dokument från medeltiden vittnar om att de första ägarna var benedektinermunkar från Siena. Kyrkans män odlade vin och vårdade olivlundar för att göra egen olja. Intressant är att topografiska kartorna över egendomen, daterade 1565 ännu finns bevarade. Vin har förmodligen odlats redan i slutet av 1400-talet. Således, hur miljö och odlingsförutsättningar inverkar på skördevolym och kvalitet är väl kända fakta och det sedan länge.

Moderniseringen av huset startade på allvar i slutet av 1960-talet då olivlundarna restaurerades och det arbetet gick senare över i en omfattande restaurering av hela egendomen. På 70-talet fokuserade ägarna på förbättringar i S.Martinovingården med bl a nyplanteringar av vinstockar plus att källare och andra byggnader byggdes om. I mitten av 1980-talet planterade man de första cabernet sauvignonstockarna som nu ingår i vinet, San Martino vilket är en av två super tuscans från Villa Cafaggio. Senare, i början och mitten av 1990-talet, har andra nyplanteringar gjorts vars druvor nu ingår till Villa Cafaggios andra super tuscan, Cortaccio som är 100 procent cabernet sauvignon.

Samarbete med andra producenter som Casa Girelli och Farkas samt många fler har också pågått i många år. Med denna strävan till förbättring och kontinuerlig uppdatering i arbetet är signalen tydlig, Villa Cafaggio är ett modernt vinhus.

Och samtidigt är de det inte, för mig veterligen finns få andra producenter vars viner har en lika intakt ursprungsstil som vinerna hos Villa Cafaggio. Husets Chianti Classico (22817) eller Chianti Classico Riserva (99461), båda årgång 2008, är strålande bra och skolboksexempel, på hur en klassisk Chianti ska vara. Nu undrar ni och med all rätt, -är hon inte väl låst i sin slutsats? Kanske är synsättet gammaldags men enligt mig är ett sangiovesevin lika bra som hur väl smaken på vinet ropar efter mat. Det gör båda dessa viner, basta!

Och det mina vänner (som Ernst Kirchsteiger alltid säger) är hemligheten bakom sangiovesevinets suveränitet. För i smaken på ett bra matvin finns en balanserad syra. Och i denna snudd på motsats mellan tannin (kärva förnimmelsen) och friska fruktiga syra hittar ni nyckeln. Det händer saker i gommen helt enkelt. Kärvhet kontra frukt, fina nyanser kontra rak-på-smak- tydlighet o s v. Jämför sedan till smaken på de modernt tillsnitsade vinerna, dom som jag kallar fredagsvin. De är vinerna som ska vara lättdruckna charmtroll i en söt genre som att alkoholhalten är hög. Inget fel i det men också viner som är en “annan grej och för andra tillfällen”.

I båda vinerna ovan yttrar sig syran i en smak av röda körsbär som i Classicon (liten passus där för en lätt, men ändå förnimmbar, grön ton) eller i Riservan som smakar balanserat av röd frukt, tanniner (det kärva och strama) av läder, pinjenötter, örter och choklad. Eftersmaken på det senare vinet mynnar ut i en elegant, härlig och lätt körsbärskärnig spänst. Skönt motsträvig och samtidigt, fin.

För mig är sangiovesevinet verkligen synonymt med mat och en måltid. Det går bara inte att utesluta tanken på kött. Sorry till alla vegeterianer således för dessa viner smakar bara hälften, japp, jag vet-tar i lite, så bra med bönor eller andra grönsaker och en kryddig toskansk olivolja. För bara av tanken på doften från sangiovese gör att jag vill springa ut i köket och laga Bistecca Fiorentina.

Avslutningsvis och helt kort, oavsett vad jag skrivit om kombinationerna här ska ni prova er fram efter eget tycke. Och ge viner en chans till mat. För vinentusiasten är alltruntomkring en rolig resa fram till målet (som ett sjujädrans skrovmål) när man upptäcker smak, vin och mat. Mums!

Med i provning:
San Martino 2005,(SB beställningsortiment 85228) 399 kr. Härlig sangiovese av bästa sort med tät frukt, kärnig smak, strama tanniner med läderkänning, komplexa smaknyanser av bla mandel, örter och violton. Läcker nu men även topp för att spara.
Cortaccio 2005 (81467), 399 kr. Spännande vin med skön vinbärskoncentration, balanserad syra kontra tanniner och smak av mörk frukt med inslag av bl a tobak och fat. Slår anständig (men inte topp) Bordeaux med hästlängder. Spara gärna. Båda vinerna lagras 18 månader på fransk ek.

Huset gör även: Solatio Basilica Riserva som är en slags super-chianti classico-riserva av 60-åriga stockar och bara från bra år.

Läs mer om Chianti Classico hos Wines from Italy.
Läs mer om druvan och mer på Consorzio Chianti Classico
Läs mer om Toskana på Systembolaget, av undertecknad.

Importör i Sverige, Domaine Wines.

Mer, bra skrivet om Villa Cafaggio av TheWineDoctor.

Under hösten kommer jag titta mer på vin från Toskana. Under lång tid har också andra vinhus som Mazzei, Castello Brolio och Ruffino arbetat med unika sangiovesekloner eller med enskilda vingårdslägen kopplad till en utvald klon. Det händer mycket i det klassiska Toskana!

Kommentera