Aglianico, druvan till Falernia och Taurasi

Favoritmarkera

MastroberardinoRomarnas högst hållna vin var Falernia. Det gjordes på aglianico druvan. Idag gör man den intressanta tuffingen Taurasi i samma trakt på samma druvor. Just nu finns sex olika varianter på Systembolaget.

 

Druvan aglianico odlades av greker och fenicier och kom tidigt till Romarriket. Främst i nuvarande Campanien och Basilicata. Världens första kända toppvin var Falernia som odlades på berget Falernius sluttningar på aglianico druvor. Vinet var vitt och gjordes både som torrt och sött och hade betydande lagringsförmåga. Plinius den äldre berättar att vid den stora banketten för firandet av Julius Cesars erövring av Spanien 60 f.Kr. dracks den berömda ”Opimian” årgången av Falernia från 121 f.Kr. Vilket motsvarar att man vid en stor middag idag, tar fram någon av de största Bordeauxerna från toppåret 1945. Det vita Falerniavinet hade en storslagen livslängd och hållbarhet, men försvann i slutet av västromerska riket.

 

Idag växer aglianicodruvan fortfarande främst i Campanien. Det är ju en blå druva och numera är det främst stora tuffa långlivade röda viner som ger druvan sitt växande rykte som en av de stora. Den allmänna rosétrenden gör att det faktiskt numera också finns (en för vintypen tuff) rosé för 125 kronor på aglianico från Campanien på Systembolaget. Men det är som ett kraftfull och ofta rätt tanninhårt mycket lagringsbart och med ålder utvecklande rödvin som vinet är värt uppmärksamhet, särskilt från det lilla distriktet Taurasi.

 

Den klassiska producenten av Taurasi är Mastroberardino. För några decennier sedan var det den enda internationellt kända. De gör fortfarande de strävaste och tuffaste klassiska vinerna i området. Nu i maj kom två årgångar av deras Radici Taurasi. Detta är så långt man kan komma från fruktiga mjuka ”mesiga” och lättsmälta rödviner. Här finns hårda tanniner och massor med jordiga och animaliska smaker samt föga som påminner om frukt eller blommor.

 

Radici, 2007 kostar 269 kronor och Radici, 1999:a 299. Den äldre är i min gom en läcker stor mogen utvecklad, men ändå klassiskt hård Taurasi, med stor komplexitet som gärna kan spara länge till. Den yngre är laddad, ungdomlig och ofruktig hela vägen och med stor mycket lång framtid. Det finns också några flaskor kvar av Mastroberardino’s Naturalis Historia, 1999 för 349 kronor som kom i november. Även det är samtidigt ett rikt och utvecklat vin med ännu rejält tanninhårt slut. Det kan gärna sparas i ytterligare 15 år.  Med långlagring mjuknar de en del samtidigt som andra och tredje generationen av mognadstoner utvecklas, men riktigt mjukt blir det aldrig.

 

Fuedo di San GregorioNumera finns också lite mjukare och aningen mer lättillgängliga något billigare Taurasiviner i det fasta sortimentet. Feudo di San Gregorio Taurasi, 2007 för 150 kronor är ganska nyanserad med tuffa sluttoner och bör liksom alla Taurasi gärna luftas några timmar innan konsumtion. Stort och riktigt bra vin för de som inte är överkänsliga mot tuffa tanniner. Nu den 2:a maj kom en liten sändning av Feudo di San Gregorio’s finare vingårds Taurasi, Piani d. Montevergine, 2004 för 299 kronor. Jag har ännu inte provat den, men det är nog än riktigt intressant chansning för källaren för den som lärt sig uppskatta vintypen. Feudo di San Gregorio gör viner med något mer modern tuch utan att förlora nämnvärt av agliancodruvans unika traditionella egenskaper.

 

Ett tredje vinhus med Taurasiviner i Sverige är Terredora. De har också en Taurasi Fatica Contadina, 2007 i det fasta sortimentet. Klassiskt vin av samma typ men kanske aningen magrare än Feudo di San Gregorio’s. Det finns också några flaskor kvar av billiga Terredora Agliancio Kampanien, 2009 för 99 kronor. Intressant vin på samma druva utanför Taurasiområdet i mindre hård stil. Slutligen finns det också en aglianco från Basilicata i Syntehesi, 2009 för 109 kronor. Även här finns druvans hårdhet tydligt representerad, kräver smakrik mat.

 

När man provar aglianico viner utan mat blir ibland deras tuffhet lite ogästvänlig. Till rika kötträtter förvandlas denna ”ogästvänlighet” till en tillgång som tillsammans med maten ger en betydande smakupplevelse. Jag tycker att bättre Taurasi är som en järnhand i en sammetshandske. Utöver tuffheten finns de stora smakupplevelser att upptäcka. För den tränade habituéen står viner som Taurasi ofta högt i kurs, för den otränade livsnjutaren kan de kännas svåra. Just nu erbjuder Systembolaget ett aldrig tidigare skådat utbud av aglianico att träna upp sig på och lägga ned i källaren för långförvaring.

Kommentera