Colbert - trettiotalets Paris mitt i London

Brasseriet Colbert sticker upp likt en ängsligt vajande Trikoloren precis där Chelsea, Belgravia och Knightsbridge möts i London. Från fönsterborden har du utsikt över flanörerna kring Sloane Square och de frisersalonger där Morrissey desperat försökte boka tid.

I en intervju, måhända i The Daily Telegraph eller någon obskyr rotsakspamflett, berättade den forne The Smiths-sångaren Morrissey att han är besatt av sitt hår. Eller snarare av att få det klippt på en viss salong just här, vid Sloane Square. I Hairdresser On Fire utvecklar han problematiken med att boka en tid: So can you squeeze me/Into an empty page of your diary/And supernaturally change me?

En fredagseftermiddag krävs ingen bokning på brasseriet Colbert, trots att entrévärdarna gör sitt yttersta för att få det att verka så. När de inte förlorar sig i varandras lackskor, vill säga.

Colbert är det franska inslaget på Sloane Square. I djupa halsbloss suger brasseriet dig tillbaka till trettiotalets Paris, till salongerna, gallerierna och caféerna där Gertrude Stein, Henry Miller och Jean Cocteau möttes över borden.

I enlighet med den kontinentala traditionen är lokalen inredd med ett patinerat schackrutigt golv, röda soffbås, mörkt trä, marmordetaljer, speglar, linnenäsdukar samt dignande fat med bakverk. Bardisken kurar i ett halvdunkel, och gästerna sitter svepta i sammet och tweed med ryggarna mot inramade foton och planscher som avbildar Tati, Andre Dassary, Maria Lea och June Venturini.

Vi möts av en garderobiär som inget hellre vill än att ta hand om våra ytterplagg. Eller vad som helst egentligen, för ett ögonblick funderar jag på att låta honom ta över mitt topplån. Du gör mig hel, hinner jag säga, innan vi blir visade till vårt fönsterbord av en kvinna som med avdomnade kinder sveper fram över golvet.

Moules, rocket, radish and schnitzel

Colbert’s meny är en veritabel orgie i klassiker: moules marinières, chicken paillard, schnitzel samt croque monsieur, croque madame, croque grand-mère och croque oncle Tom Cobley. Lägg därtill ett berg av frukttårtor.

Obokade som vi är står ett fönster om fyrtiofem minuter öppet för oss. Och här vi vill gärna rymma en croque monsieur, vilket fungerar utmärkt då rätten knappt behöver tuggas. Till detta beställer vi varsin Kronenbourg.

Skinkan och gruyèreosten har nätt och jämnt hunnit doppa sig i den sjö av béchamelsås som uppstått på våra tallrikar, innan en servitör med inrökt Galoise-aura dyker upp med notan.

Han suger girigt i sig livet helt filterlöst medan han nonchalant låter pappret singla ner på vårt bord.

Colbert

Profil: Brasserie.
Adress: Sloane Square 50–52, London.
Klientel: Affärsmän, äldre par.
Vinlista: Fransk, mycket finns på glas.
Typsituation: En man nyser i ett exemplar av Sartres L'Être et le néant.
Betyg: 3 av 5.