Ölpanna in, bil ut | Martinsson brygger öl i garaget under e

I Vinbankens högst ofrivilliga serie, Kvinnor kan brygga öl, landar vi hos Maria Martinsson i Onsala. Hemma i villans garage driver hon sitt eget Onsala Hantverksbryggeri sedan 18 månader.

Det finns garageöl – och det finns Garageöl. Det som Maria Martinsson brygger hemma på Vassmustavägen i Onsala är så äkta vara en vara kan bli. För 18 månader sedan blev det ut med bilarna – in med bryggverk, jästankar och maltsäckar i garaget.

Så föddes Onsala Hantverksbryggeri

I dag hinner Maria Martinsson inte brygga ikapp efterfrågan, så låt oss använda klyschan framgångssaga, (med brasklappen tills vidare).

Men vägen hit har varit lång, krokig och tämligen kuperad. Den började med en rejäl uppförsbacke. Vi tar oss tillbaka dit.Maria Martinsson, då 45 år, har tjugo år som ekonom bakom sig. Jobbar på som sjutton och trivs som fisken. Inga planer på förändringar i sitt yrkesliv. Men …
– Jag såg den aldrig komma. Fast mina väninnor sa efteråt att de såg den komma, berättar hon.

Väggen. Maria Martinsson brakade rätt in i den och fyllde på statistiken över vår tids nya folksjukdom: utbrändhet. Det blev sjukskrivning och regelbundna besök på ett hälsohem i Dalarna som erbjöd såväl kroppslig som själslig rehab.
– Masesgården i Leksand. Underbart ställe med te-och-morots-diet.

Under veckorna där hade Maria gott om tid att fundera över framtiden.
– Jag visste att jag skulle göra nåt annat, men inte vad.
Inte förrän hon under en hemresa från Leksand lyssnade på lokalradion, P4 Skaraborg, där man sände ett inslag om ale. Polletten ramlade ner:

Öl! Det är vad jag ska göra!

18 månader senare står Maria Martinsson i vit rock och röda gummistövlar i sitt eget bryggeri, med betoning på e-g-e-t. Sambon Lars är visserligen delägare i företaget, Men han säljer kakor, öltillverkningen är helt och hållet min grej, förklarar Maria och endast den som är helt fri från könsstereotypa fördomar tycker att det är en helt naturlig fördelning.

Ensam i bryggeriet kan Maria lyssna hur högt hon vill på hårdrock (inte nödvändigtvis garageband – gärna Aerosmith) under arbetsdagar som börjar 02.00 och slutar 20.00. Det är inte riktigt så förfärligt som det låter. Maria Martinsson förlitar sig på ett tyskt bryggverk, Braumeister, som man laddar med råvaror och som sen sköter sig ganska självt. Det blir med andra ord en del dötid under de där 18 timmarna. Men två bryggningar måndag–tisdag och en på onsdagar – det blir ändå en full arbetsvecka.

Men varför blev det just ett bryggeri?
– Det fanns inget bryggeri här i Nordhalland, jag kände mig lite som pionjär, svarar Maria.
– Nänä, säger jag, men när jag kommer tillbaka hit om ett år.. - … så finns det tio nya småbryggerier häromkring. Ja, jag vet. Marknaden tycks bara fortsätta explodera. Men då har jag samma försprång på dem, som Dugges och Oppigårds har på mig i dag.

Hantverksbryggeriets signum: primitivitet och påhittighet. Den hemmagjorda maltkrossen drivs av en uppånervänd skruvdragare. Pappa har gjort den. Funkar utmärkt, säger Maria Martinsson.

Förebilder är bryggerierna Dugges och Oppigårds

Där har ni Maria Martinssons förebilder. Ni som har lite historiska kunskaper, blandade med lokalkännedom om Onsala, vet att ortens herostratiske berömdhet hette Lars Gathenhielm. En riktig rövare, känd dels som Lasse i Gatan, dels som Kungens kapare, med fribrev från Karl XII att efter eget gottfinnande kapa och plundra främmande fartyg.

Vid sin sida – då och nu – hade han hustrun Ingela. Paret Gathenhielm, som i dag vilar i varsin marmorkista i Onsala kyrka, var ett slags 1700-talets Bonnie & Clyde. Ni som inte känner till något om detta, men får en flaska från Onsala Hantverksbryggeri i er hand, undrar förmodligen varför ölet har ett så märkligt namn som Vinthunden, eller Constantia, Triumphant eller Revange – alla med förnamnet Gathenhielm.

Bryggare Maria Martinsson

Lars Gathenhielms kaparfartyg

Det var självklart för Maria Martinsson att namnge sina produkter efter Lars Gathenhielms kaparfartyg. Det rör sig uteslutande om ales i en stil som inte sticker ut. Ingen humlighet som hugger, ingen maltighet som mättar, ingen alkohol som sticker – utan en engelskt mild typ av ale.
– Jag är en mycket mild människa själv, skrattar Maria Martinsson. Men populärt är ölet, som säljer slut på de fyra närmaste Systembutikerna, så fort flaskorna anländer.

En rejäl skjuts fick hon i somras, när Gatenhielms Constantia fick utmärkelsen, Bästa brygden från bygden, i ett blindtest i Göteborgs-Posten, där tre kvinnliga bartenders sattes att blindprova en ale från vartenda mikrobryggeri i och runtom landets hetaste ölstad.
– Min pappa ringde fem på morgonen och jag tänktenu har det hänt något allvarligt för han skulle aldrig ringa så tidigt, men han hade läst testet i GP och bara skrek Du vann!. Det var fantastiskt.

Efterfrågan ökade enormt, men baksidan av myntet blev att Maria drabbades av infektion i jästankarna. Ett slags baksug i tappkranen höll på att förstöra alltihop.
– Två gånger fick jag åka till Systemet och ta tillbaka dåligt öl. Det var surt.

I fjol producerade Onsala Hantverksbryggeri 12 000 liter. I år är siktet inställt på 25 000 liter. – Det går att leva på. Jag blir inte rik, men det går, säger Maria, som redan har planer på att utvidga. Uppåt.
– Jag ska vara kvar här hemma. Inte flytta nånstans och bygga ett nytt, större bryggeri som så många gör. Men kanske lyfta taket på garaget och få in större tankar. Och jag drömmer redan om att sönerna en dag ska ta över, skrattar den självlärda bryggmästaren som brygger öl till tonerna av Aerosmith.

Dream On! säger jag.

Dream On är en låt av Aerosmith skriven av Steven Tyler

Huvudbild: Amaroneälskaren som blev ölbryggare. Egentligen är jag vintjej, men jag älskar smaker, säger Maria Martinsson, som tänker testa kvickrot som krydda i sitt öl.

Författare: Thomaz Grehn