Cannonau
Cannonau är Sardiniens stolta signaturdruva. I öns vindpinade landskap ger den viner med djup frukt, värmande kryddor och en diskret sälta från havet. Här möter tradition och terroir en druva som många känner som Grenache, men som på Sardinien får en egen, distinkt röst.
Innehållsförteckning
Så smakar Cannonau
Cannonau bjuder ofta på generösa aromer av solmogna körsbär, röda plommon och hallon, med lager av rosmarin, timjan och en lätt ton av apelsinskal. I glaset är kroppen medelfyllig till fyllig, syran medelhög och tanninerna mjuka men närvarande, mer sammetslena än strama. I varmare lägen kommer mörkare frukter som björnbär och torkade fikon fram, ibland med en touch av sötlakrits eller kakao från fatlagring. I svalare höjdlägen eller jordar med mer sten och skiffer blir uttrycket friskare och mer örtigt, med tydligare körsbärskärna och mineralisk ryggrad.
Jämfört med Grenache från södra Rhône är Cannonau ofta lite varmare i kryddprofilen och något rundare i tanninerna, medan jämfört med Nero d’Avola saknar Cannonau den tätaste strukturen men vinner i parfym och drickvänlighet. För den som uppskattar nyanser finns en fin bittermandel i avslutet som stramar upp helheten och gör vinet lättare att para med mat. Sammantaget är stilen generös men inte tung, med en solig frukt som balanseras av örter, mineral och en behaglig, torr avslutning.
Cannonau - Druvans historia
Cannonau är genetiskt densamma som Grenache/Garnacha, en druva med medeltida rötter kring Medelhavet. Hur och när den nådde Sardinien diskuteras flitigt. En skolbild menar att spanjorerna tog med sig druvan under aragoniskt styre på 1300–1400-talen. En annan pekar på äldre handel och kulturutbyte över Medelhavet, där druvmaterial cirkulerade mellan öar och kuststäder långt tidigare. Oavsett väg fick Cannonau fäste i öns inland, där småjordbruk och terrasserade lägen formade en hantverksmässig tradition.
Under 1900-talet blev Cannonau ett självklart inslag i öns vardag och fest, ofta uppfostrat i stora, neutrala träfat. På 1980- och 1990-talen växte intresset för terroir och lägre skördeuttag, vilket gav renare, mer platsdrivna viner. Ursprungsbeteckningen Cannonau di Sardegna etablerades med underzoner som Oliena (Nepente), Jerzu och Capo Ferrato. I dag arbetar både kooperativ och små familjeegendomar sida vid sida. De förfinar uttrycket med bättre vingårdsarbete, selektiv skörd och varsam ekhantering, men låter druvans personlighet stå i centrum. Historien om Cannonau är därför lika mycket en berättelse om Sardinien: robust och saltstänkt, men med en doft av vild örtagård och varma stenar i kvällssolen.
Cannonau odling & tillverkning
Var odlas Cannonau
Cannonau på Sardinien
Sardinien är Cannonau-druvans hemmaplan. Runt Nuoro och Oliena – där viner ofta kallas Nepente – klättrar vingårdarna i kuperad terräng. Här ger höjdens svalka och porösa, steniga jordar en kombination av saftig körsbärsfrukt och örtig elegans. I Jerzu, längre österut, ligger vingårdarna på terrasser med skiffer och granit som dränerar snabbt och reflekterar solvärme. Resultatet blir tätare frukt och mer struktur utan att tappa den typiska örtkryddan. I Capo Ferrato närmare kusten spelar havsbrisen en större roll: nätterna blir svalare, och vinerna får en friskare linje och ibland en antydan av sälta.
Cannonau utanför Sardinien
Utanför Sardinien odlas Grenache i mängder – i södra Rhône, Priorat och Navarra – men Cannonau på Sardinien behåller ett eget uttryck. Solen är stark, men havet tempererar; jordarna skiftar mellan granit, skiffer och sand, och höjdskillnaderna skapar tydliga mikroklimat. Det ger en palett från yppigt fruktdrivna till mer strama, mineraliska stilar. Gemensamt är att väldränerad jord, rikligt med ljus och vind som torkar efter regn hjälper druvan att mogna jämnt. Där samspelet mellan altitud, jord och havsbris sitter rätt får Cannonau en balans som kombinerar generositet med energi.
Så tillverkas Cannonau-vin
Vinodling
Arbetet börjar i vingården med målet att skydda frukten från överhettning men ändå ge rikligt med ljus. Lövverket hålls luftigt för att snabbt torka efter regn och minska sjukdomar. Skördeuttaget hålls nere för att koncentrera smak och färg, särskilt på magra, steniga jordar som naturligt begränsar växtkraften.
skörd och pressning
Skörden sker ofta för hand när kärnorna är mogna och frukten har kvar sin fräschör. I varma lägen plockar man tidigt på morgonen för att bevara aromer. Druvorna sorteras noggrant och avstjälkas vanligen innan en försiktig krossning, så att extraktionen kan styras utan att få ut bitterhet från kärnor och hårda skal.
Jäsning
Jäsningen sker vanligast i rostfritt stål eller betong vid måttliga temperaturer. Pumpning över skalhatten eller nedtryckning görs regelbundet för att lyfta färg och byggstenar, men med lätt hand för att behålla den mjuka tanninstrukturen. Den malolaktiska omvandlingen fullföljs nästan alltid, vilket rundar av syran och framhäver Cannonau-vinets lena känsla.
Lagring och buteljering
Stilen avgör lagringen. Fruktdrivna viner buteljeras tidigt för att fånga saftigheten. Mer ambitiösa tolkningar mognar i större, neutrala fat eller försiktigt i använda barriquer som ger diskreta toner av kryddor och kakao. Kort tid på jästfällningen kan ge djupare mitt och textur. Filtrering hålls ofta skonsam för att bevara arom och längd.
Food pairing – vilken mat passar till Cannonau
Cannonau trivs med rustik, smakrik mat där vinets varma frukt och örtkrydda får spelrum. Lamm med rosmarin och vitlök är en klassiker: proteinet fångar upp tanninerna och kryddorna speglar vinets örtiga doft. Salsiccia eller långkokt fläskkarré med salviasmör möter vinets fruktsötma och ger en rund helhet. Tomatbaserade rätter – från pasta all’amatriciana till en mustig caponata – fungerar tack vare vinets bärighet och medelhöga syra som klarar tomatens friskhet.
Fåglar som grillad kyckling med citronzest och timjan väcker vinets apelsinskalstoner. Bland ostar passar lagrad pecorino och hårdostar med nötighet som tar emot den diskreta mandeltonen i eftersmaken. Vegetariskt kan Cannonau bära upp rostad aubergine, ugnsbakade paprikor med oliv och kapris, eller svamprisotto där umami rundar alkoholen. Välj hellre örter, grill och rostade smaker än hög syra och hetta. Mycket citron, stark chili eller vinägrett kan upplevas skarpt mot Cannonau och maskera frukten. Tänk i stället “medelhavsskafferi”: olivolja, örter, vitlök och långsamt utvecklade smaker – där hittar druvan sin bästa roll.
Lagring och serverings temperatur för Cannonau
Lagring
Cannonau med fokus på frukt dricks helst inom tre till fem år när körsbär och örter är som livligast. Mer strukturerade viner från höjdlägen eller selekterade vingårdar kan utveckla torkade blommor, läder och kryddiga nyanser efter sex till tio år. Förvara svalt och mörkt med jämn temperatur.
Servering
Servera runt 16–18 °C för att lyfta parfymen utan att alkoholen känns varm. Yngre, fruktdrivna viner kan gå mot 15–16 °C. Dekantera gärna unga, tätare buteljer i 30–45 minuter för att mjuka tanniner och öppna kryddlagren; äldre flaskor dekanteras varsamt för att separera fällning.
Vad är skillnaden mellan Cannonau och Grenache
Cannonau och Grenache är samma druvsort, men uttrycket skiljer sig med platsen. På Sardinien ger Cannonau ofta rödare frukt, örtkrydda och en diskret sälta från havsnära vindar, medan Grenache från södra Rhône eller Spanien kan bli mörkare, kraftigare och ibland högre i alkohol. Sardiska höjdlägen och magra granit- och skifferjordar bidrar till friskare linje och tydligare mineral. Vinmakningen spelar in: på Sardinien används ofta större, neutrala fat som bevarar parfymen, medan vissa Rhône-tolkningar får mer ekkrydda. Resultatet blir två tydliga stilar med gemensam druv-DNA men olika dialekt.
