Bollinger VVF – världens mest utrotningshotade vin

Favoritmarkera

Bollinger är för många vinälskare de första champagner man lär sig känna igen. Den maffigt fylliga husstilen är en referens som de andra champagnehusen ständigt jämförs mot. Annat är det med Bollinger Vieilles Vignes Françaises, som på grund av tillgång och pris tyvärr är en av de allra sista champagner man lär sig känna igen.

Bollinger Vieilles Vignes Françaises, är som ett bubblande museum och  kommer aldrig att rekommenderas i dagstidningar eller få några solar i morgonsoffan. Vinet står utanför det systemet. Det är mer än ett vin, mer värt än att konsumeras för sin goda smak. Dess uppsåt är att vara intellektuellt stimulerande, manande till eftertanke och samtal om det som en gång var. Det är inte en glad och festlig dryck. Snarare en utrotningshotad raritet, ständigt i riskzonen för att bli infekterad av dödsloppan (vinlusen) som nu har omringat dess vingårdar i över 100 år…

Ingen annan champagne kan visa upp en sådan rikedom av smak som Bollinger Vieilles Vignes Françaises. För att förstå varför, så tar vi oss tillbaka före den lille vinlusens attack mot Europa under sent 1800-tal. Champagnes vingårdar var under tidpunkten planterade enligt en teknik som kallas en foule eller marcottage på franska. Layering på engelska. Vinstockarna växte fram till slutet av artonhundratalet alltså inte i de snygga rader som karakteriserar en modern vingård, tvärt om var det i vingårdarna ett oregelbundet hav av vinstockar som kröp över marken i sin blinda jakt på ett träd att klänga sig upp på.

Efter vinlusens katastrofala fördärv planterades de nya ympade vinstockarna i de snygga rader som vi ser idag. Men inte för ögats skull, utan för ryggens. Mellan raderna kunde nu för första gången hästar ta sig fram, vilket underlättade det hårda arbetet i vingården. Det är just såhär som Bollingers två små parceller i Grand Cru-byn Aÿ fortfarande är planterade. Clos St-Jacques och Chaudes Terre är planterade med pinot noir och har en total yta stor som en fotbollsplan, under en halv hektar. Odlingsmetoden samt de små skördeuttagen gör att druvorna får en extraordinärt bra mognad, vilket är en del av hemligheten bakom vinets flådiga rikedom.

Den brittiske nu avlidne vinskribenten Cyril Ray var den första som fattade smak för vinet från Bollingers gamla oympade vinstockar. Ray tyckte att just dessa stockars druvor var så speciella att det borde buteljeras som ett eget vin, och inte ingå i firmans övriga viner som tidigare. Madame Lily Bollinger gav efter och gjorde just detta efter många års övervägande, första årgången av VVF blev så 1969. Med namnet Vieilles Vignes Françaises menas att stockarna är oympade, inte att stockarna i sig är särskilt gamla.

Bollinger Vieilles Vignes Françaises 2002, provad i mars 2012. VVF är en snackis bland sommelierer. Ett kaxigt och självsäkert vin vars vingårdar bara presenterar några tusen flaskor årligen. Färgen är djupare än någon av Bollingers champagner. Till en början visar vinet upp en dov, kryddighet inbakad i ett bottenlöst djup av sötmogen aprikos. Inte alls med den autolysen som firmans sendeggade vin recently disgorged (RD) har, utan i mer elegant fruktrent utförande. Den första jäsningen sker på små ekfat från firman Chanson i Beaune, fatjäsning gör vinet långlivat, tanken är inte att fylla ut med aromer av ek eller bygga upp med ektanniner, faten är därför från 3-6 år gamla. I munnen visar vinet en nivå av koncentration som är minst sagt ovanlig. Tuggig frukt, och viskös munkänsla. Inte alls ett särskilt mineraliskt vin utan mer fokus på mångfacetterad frukt, alla bitar ligger i balans här men detta är allt för ungt och slutet än, drick efter 2015. Det är ett svårt vin att skriva om, ord är otillräckliga, tyvärr även bilden på vinets färg.  Jag provade samtidigt Bollingers vanliga prestigecuvée La Grande Année 2002 som är till skillnad från VVF 2002 är strålande drickbart i dagsläget, men såklart med tunnare doft, lägre viskositet och kortare eftersmak än VVF. Om det “bara” är vinet man är ute efter så tycker jag att  La Grande Année 2002 är ett bättre köp, som sagt så är VVF så mycket mer än ett vin, vilket såklart reflekteras i dess pris.

Bollinger VVF 2002 köptes nyligen på Systembolaget för 4589 kr
La Grande Année 2002 köptes nyligen på Systembolaget för 849 kr
Importör till Sverige är Arvid Nordquist Vin och Sprithandel

Mer läsning om VVF:
A Champagne true to its roots, Eric Asimov 

 

Miguel Cruz Liljegren

Miguel Cruz Liljegren driver Sommelier 2.0 och studerar på Grythyttan.

Kommentera