Chassagne-Montrachet, inte bara chardonnay

Saint-Aubin heter en liten burgundisk by som fortfarande håller en diskret framtoning i skuggan av sina mer kända Côte de Beaune-grannar. Saint-Aubin är en säker källa för lättare pinot noir som här får lite slankare tanninstruktur än i granbyn Chassagne. Men det är framför allt de vita vinerna som imponerar på mig med sin ståliga nerv. Den som gör att vinerna påminner om dem från närliggande Puligny-Montrachet men med lite mindre intensitet. Favoritodlaren i Saint-Aubin är för mig antagligen Olivier Lamy som idag är vinmakare på firman som sin far Hubert Lamy grundade. Detta är en av stjärnorna i byn och ibland kan man även hitta vinerna på Systembolaget, så har Hubert Lamy byggt upp ett ganska känt namn i Sverige.

Mer okänd är Hubert Lamys bror, René. Även han vinmakare. Konstigt vore ju annars, familjen Lamy har haft sitt kontor bland vingårdarna ända sedan mitten av 1600-talet. René Lamy var förr vinmakare på Domaine Duc de Magneta men sedan 1973 fokuserar han helhjärtat på sina egna viner, Domaine Lamy-Pillot. Firmans röda viner är trots sitt lite lägre pris allra bäst efter att tidens mjuka hand masserat bort den tuffaste strävheten ur vinerna.

Men René Lamy håller inte till i Saint-Aubin, utan i grannbyn Chassagne-Montrachet, känd förutom för sina viner, för dess invånares introverta framtoning. Det sägs att det förr var tabu för en äkta chassagne-are att gifta sig med någon som inte var född och uppvuxen i samma by. Förr fanns här en stor stolthet över de röda vinerna vilket är helt naturligt då jordmånen till stor del är bäst lämpad för just pinot noir. Men vad gjorde man i Chassagne när konsumenterna under 1900-talet mer och mer efterfrågade vita viner? Det är inte lätt att klandra dom för att de valde att plantera mer chardonnay. Sorten har sakta infiltrerat vingårdarna i Chassagne och idag kommit att dominera druvfloran.

”Champs de Morgeot” heter en av René Lamys vingårdslägen och delas med bara en annan odlare, Yves Girardin. Parcellen (del av vingårdsläge) producerar viner på kommunnivå och är separerad av en liten grusväg från den smått gigantiska 1er cru vingården Morgeot som på 1800-talet faktiskt var mycket mer respekterad än idag. Kanske för att pinot noir då var huvuddruvan i den komplexa och parcellrika vingården som är Morgeot. Det är så uppenbart för alla som har testat moget rött från denna vingård att det är frågan om ett riktigt vin de garde, det vill säga ett lagringsvin. Men faktum består, marknaden verkar tycka att Chassagne ska vara planterat med chardonnay och betalar därför odlarna mer för sina vita viner.


Chassagne-Montrachet ”Champs de Morgeot” 1989, Domaine Lamy-Pillot. provad i april 2012 (På bilden: Domaine Lamy-Pillot). Vinet visar för ögat upp sig i en mogen skrud med burgundisk transparens som även kommer igen i den rena och stilfullt mogna doften. En järnig mineralton gör hela upplevelsen sagolikt terroirfokuserad och nära eterisk med lätta jordgubbar inlindad i lufttorkad skinka. I munnen är vinet lätt och balanserat, med frisk syra och avrundade men ändå spänstiga tanniner. Röd Bourgogne från 1989 bör väljas selektivt, toppviner kan fortfarande ha lager kvar att utveckla men de allra flesta drycker är fullmogna, de väser ljudligt från vinkällare världen över och vill nu inget hellre än att bli ett med oss människor. Det här vinet är ett perfekt exempel på att mogen Bourgogne varken behöver vara komplicerat att uppskatta eller dyrt att inskaffa. Men vänta dig inte den bombastiska rikedomen som regisserades av år 1990, eller den strama sexiga nerven som jag älskar i 1988:or, utan kanske mer ett litet mellanting av dessa.

Istället för att ge en matrekommendation så ger jag idag en krogrekommendation, nämligen restaurang Le Chassagne i Chassagne-Montrachet. Njut här av den begåvade kocken Stéphane Légers enstjärniga kök tillsammans med en butelj burgundisk nektar från den stora vinlistan. Le Chassagne startades av odlaren Marc Colin för att främja byn och dess viner, detta behövs ju även i Sverige så kanske borde Colin och Co också öppna en bakficka i Stockholm. Gärna med en vinlista till bristningsgränsen packad med röd delikat Chassagne, folk kan då för en gång skull kanske få upp ögonen för detta, Frankrikes mest bortglömda röda vin.

På systembolagets hemsida fanns när artikeln skrevs inga röda viner från Chassagne-Montrachet - däremot sju vita viner. Vinet är köpt på Belgium Wine Watchers och kostade runt 30 Euro. Beställning på hemsidan och frakt till Sverige går utmärkt.