Besk eftersmak i populära viner?

Billiga viner från Sydafrika och Chile är populära storsäljare på Systembolaget. Vinernas låga priser väcker dock frågor. Druvors väg från jord till flaska är lång och rymmer mycket mer än hårt arbete på fälten, långa transporter och en behändig boxförpackning. Idag vet vi att många av världens vingårdsarbetare betalar ett högt pris med oacceptabla arbetsförhållanden med hälsan som insats.

Vin i box introducerades 1996 och förpackningen gjorde omgående succé. Nu står vin i låda, tetra och påse för hela 64 procent av Systembolagets vinförsäljning. I denna grupp är det i särklass mest populära vinet rött och kommer från Sydafrika. Vinet heter Umbala och kostar 154 kronor för tre liter. Jag kan inte redogöra för vilka förhållanden druvor till vinet Umbala odlats och skördats men då det handlar om dessa gigantiska volymer kan ett enda vin, som säljs av en enda aktör, Systembolaget, göra skillnad. Som kund vill jag gärna veta hur det ligger till.

Varje månad säljs 500 000 liter eller 167 000 trelitersboxar Umbala och det gör vinet till Sveriges mest populära vin någonsin kan tilläggas. Enbart Umbala står för hela 5,5 procent av Systembolagets vinförsäljning.

Umbalaboxen listades i det så kallade beställningssortimentet 2007 för 129 kronor. Det låga priset samt bra recensioner gjorde att försäljningen tog fart direkt. I mars 2010 höjde importören priset från 129 till 139 kronor men det påverkade inte konsumenterna då populariteten höll i sig och försäljningen ökade med ytterligare 66 procent. Då hade Umbala kvalificerade sig för en plats i Systembolagsbutik där boxen nu säljs för 154 kronor. Ett vin som listats av importören i beställningssortimentet har när det når en viss försäljningsvolym rätt till en butiksplats. För importören är det ett sätt att få in vinet bakvägen, förbi bolagets inköpsavdelning. Alla importör kan göra på detta sätt. För Systembolaget är det omöjligt att ta snabba och övergripande inköpsbeslut då de för att infria sin uppgift som monopol utför sitt inköpsarbete metodiskt och kvalitetscertifierat.

En summering av Umbalas försäljning de senaste två åren (2010-2011) visar på sensationella siffror med över 3,5 miljoner sålda boxar eller cirka 10,5 miljoner liter vin. Det är nästan lika mycket vin som såldes på Systembolaget 1955, samma år som motboken avskaffades.

– Vår vision är att sälja stora volymer vin i Sverige och till många andra länder. Vi är redan en av de stora i Europa, berättar Takis Soldatos, upphovsman till Umbala, grundare och styrelseordförande Nordic Sea Winery AB.

Takis Soldatos fortsätter med att säga att han gör vinkonsumenterna en tjänst med Umbala. Hans mörka, blixtrande ögon säger detta på ett kaxigt, självklart sätt. Att succén med Umbala inte är något han tar för givet vill han poängtera. Men lågmäld är å andra sidan inte heller en bra beskrivning av affärsmannen som utan tvekan är vinkonsumenternas svar på Ingvar Kamprad och IKEA.

I stort sett allt vin som förädlas eller tappas av Nordic Sea Winery AB säljs till Systembolaget. Företaget står bakom flera av Systembolagets mest populära viner, utöver Umbala. En mindre del, mellan fem till tio procent, exporteras eller säljs till restaurang. Från Simrishamn går dagliga leveranser till Systembolagets distributionslager i Jordbro utanför Stockholm med vin som tappats på Österlen, packats på pall och emballerats för varje enskild butik. Hanteringen är rationell, logistiken välplanerad och som VD Bo Thorson säger,

– Vi arbetar processinriktat. Vi har kapacitet för det dubbla och vår målsättning är att producera 40 miljoner liter viner per år mot dagens 23.

Att en färdigemballerad pall Umbala som lämnat fabriken på Österlen går till bolagets centrallager i Jordbro utanför Stockholm för att sedan vända tillbaka med lastbil till Systembolagets butik i Simrishamn, 1,5 kilometer från fabriken, instämmer även VD Bo Thorson till som en knasig ordning.

Umbala skeppas från Sydafrika via Rotterdam eller Amsterdam till Helsingborg i flexitank av olika storlek. En flexitank påminner om en gigantisk plastpåse som ryms i en lastbilscontainer. Efter sex till sju veckors båtresa och en kort biltransport anländer vinet till fabriken i Simrishamn. Vid ankomst kontrolleras kvaliteten. Vinet som är klart när det lämnar Sydafrika fylls sedan i påse, packas i box och ställs på pall av Nordic Sea Winery AB inom loppet av åtta dagar från att vinet anlände hamn.

Om ursprunget är utanför Europa betalas tull med 25 procent. I vinets försäljningspris ingår 25 procents mervärdesskatt samt alkoholskatt om 21:58 per liter vin. Systembolagets hanteringsavgift för vinerna de säljer består av två delar, en rörlig del med 19 procent på inköpspriset plus en fast avgift på 4,25 kronor per box. Men är det möjligt för en importör att sälja tre liter sydafrikanskt vin som i detta exempel är Umbala, förpackat och klart, till Systembolaget för fyrtiofem kronor?

Butikspriset på 154 kronor, för tre liter vin, väcker således frågor. Är det inte trots den rationella hanteringen ett ovanligt lågt pris bara med tanke på den skatt som är förknippade med alkoholförsäljning i Sverige? Druvor ska odlas, skördas, pressas och jäsas till vin. Vinet ska blandas och stabiliseras, förpackas, transporteras, tullas in och om än kort tid, lagerhållas innan det slutligen når butiken. Att alla nu nämnda moment kräver en arbetsinsats förutom maskinella resurser är också självklart. Därtill tillkommer kostnaden för marken där vinstockarna växer. Hur går det ihop?

Enligt Nordic Sea Winery AB säkerställs druvor, kvalitet och tillgången på vin genom företagets relativt långa affärsförbindelser till leverantörer och producenter i Sydafrika. Eftersom Sydafrika bara tillåter export av färdigt vin hyr Nordic Sea Winery in sig på lediga vinerier för att göra eget vin. Det innebär att Umbala i princip är färdigt att drickas när det lämnar Sydafrika.

– Vi betalar 20 procent mer för våra druvor jämfört med dem som köper rättvisemärkta druvor i Sydafrika, berättar Takis Soldatos.

Fair Trade certifiering eller den i Sydafrika lagstadgade lönenivån är inte en garanti för att landets vingårdsarbetare tjänar minimilön eller har sociala rättigheter. En genomsnittlig lön för Sydafrikas frukt-, eller vingårdsarbetare är cirka 400 svenska kronor i veckan, vilket i jämförelse är en tredjedel av en i Sydafrika genomsnittlig arbetarlön. Intervjuer och besök gjorda av organisationer som Human Rights Watch och Food and Allied Workers Union på vingårdar visar också att många arbetare lever under motbjudande förhållanden, i utbredd social misär och att kvinnor samt arbetskraftsinvandrare, många kommer från Zimbabwe, är de mest utsatta. Att anställda på Fair Trade egendomar inte utan problem kan organisera sig fackligt var också något som förvånade rapportörerna.

I rapporten 'Ripe with Abuse' från augusti 2011av Human Rights Watch berättar en 38-årig kvinna som arbetar på en Fair Trade odling nära Rawsonville, en timmes bilresa nordöst om Cape Town, att hon blivit misshandlad av en förman. Hon säger också att hon behandlas sämre för att hon är fackligt ansluten, ”Arbetsgivaren behandlar fackligt anställda på ett annat sätt, som att de ger lån till oorganiserade men aldrig till anslutna”. Ett lån innebär för de flesta arbetare ett första steg till egen bostad. Vid andra besök framkommer att det är vanligt att arbetsgivaren stryper tillförseln av vatten till arbetares bostäder när de vill att de ska flytta, att lön till del och därtill olagligt betalas ut i form av alkohol eller att skyddskläder vid besprutningsarbeten inte används är mer regel än undantag.

I den vidsträckta provinsen Western Cape, som rymmer merparten av Sydafrikas vinodlingsdistrikt har Department of Labour, Agri South Africa, 107 arbetsinspektörer som ansvarar för tillsynen av 6 000 vin-, och fruktodlingar. Antalet inspektörer är långt ifrån tillräcklig många. Human Rights Watch menar avslutningsvis i rapporten att Sydafrikas regering misslyckats med att skapa hållbara och långsiktiga förutsättningar för jordbruksarbetares löner, förmåner och boende. Men för att undvika generella omdömen för alla Sydafrikas vinproducenter poängteras i rapporten att besök gjorts på vingårdar med välfungerande arbetsförhållanden men att de är få.

För produkters innehåll ansvarar säljaren, i detta fall Systembolaget. Systembolaget har från januari 2012 startat sitt uppföljningsarbete av vinet de säljer. Fram till sommaren 2012 är en övergångsperiod för alla importörer som därefter kommer få se sig bli bedömda i hur väl de uppfyller Systembolagets CSR-kod. På frågan om varför Systembolaget först nu startar arbetet med att följa upp viners ursprung och tillverkningssätt, svarar Lennart Agén, Systembolagets presschef.

– Systembolaget påbörjade CSR-arbetet redan 2007. Att säkerställa goda arbetsvillkor i leverantörskedjan är en långsiktig process.

Att många kunder inte känner till den ovärdiga arbetssituation många av världens vingårdsarbetare har idag är trots allt märkligt och ett misslyckande för Systembolaget. Nordic Sea Winery AB säger att de betalar mer än gängse listpris för druvorna de köper för att göra Umbala och det borde rimligtvis leda till en förbättring för några av Sydafrikas vingårdsarbetare. Systembolagets kunder borde få tillgång till dessa fakta.

Som konsument är det omöjligt att ha koll på varor och livsmedels fullständiga innehåll, känna till deras ursprung eller fullständiga transportvägar. En detaljhandelskund måste kunna förlita sig på att tillverkare och säljare tar fullt ansvar för varorna de säljer, att som i detta fall, viner kostar vad de ska och att innehållet är vad det utger sig för att vara. Därför ska det bli mycket intressant att se resultat av Systembolagets CSR-arbete.

Det finns ingen genväg för ett vin från jord fram till bord. Druvor ska odlas, skördas, pressas och jäsas till vin. Vinet ska blandas och stabiliseras, förpackas, transporteras, tullas in om ursprunget är utanför Europa innan det kan säljas i butik. I Sverige tillkommer mervärdesskatt, alkoholskatt och Systembolagets avgifter.

Om både kommersiella intressen och kunder fram till nu handlat i aningslöshet träder en obehaglig sanning fram till en större insikt.  Borde vi inte kunna betala mer samtidigt som vi kan ställa rättmätiga krav på vinet vi vill dricka.

Elke Jung
Enebyberg 2012-02-14

Artikeln är producerad med stöd av Sveriges Vinskribenters Förenings stipendium 2011 för undersökande journalistik inom vinområdet.

Faktaruta
När Sverige gick med i EU 1995 försvann monopolet gällande produktion, import, export och restauranghandel av alkoholdryck vilket varit Vin & Sprit ABs uppdrag. Över en natt fick det statliga bolaget konkurrens från hundratals privata vinimportörer. Samtidigt fick Sverige lov att behålla sitt detaljhandelsmonopol för alkoholförsäljning, Systembolaget. För att detaljhandelsmonopolet ska anses fungera ickediskriminerande administrerar Systembolaget utöver sitt butikssortiment, ett så kallat beställningssortiment. I beställningssortimentet kan importörer lista vin som inte köpts in av Systembolaget. Kunderna har därmed tillgång till ett i princip, obegränsat utbud vin samtidigt som Systembolaget upprätthåller och utför sitt uppdrag i enlighet med EU principen om varors fria rörlighet mellan medlemsländerna.

Faktaruta
Företaget Nordic Sea Winery AB ligger i Simrishamn.  Expansionen har varit kraftigt under senare år och företagets 80 anställda, varav tre är vinmakare, arbetar i skift. Nya tappningslinjer för flaska, box och tub installerades 2009. Man har skaffat 11 nya stålcisterner utomhus samt 103 inomhus och vinmakarna har fått ett nytt laboratorium. I en tempererad avdelning ligger 1000 nya och begagnade franska ekfat med en volym på 225 liter vin per fat.

Faktaruta
Sedan 1990 är det förbjudet i Sydafrika för arbetsgivare att betala lön eller del av lön med alkohol, så kallad dop payment. Från att lagen infördes har arbetsförhållandena förbättrats hos de mest utsatta, arbetskraftinvandrare från Zimbabwe, men bevisligen förekommer dop än i dag i utbyte mot övertid.

Faktaruta
Corporate Social Responsibility – CSR – innebär att företag, på eget initiativ, aktivt engagerar sig i samhällsutvecklingen.

Faktaruta
Druvor som används i Umbala består av en blanding mellan sorterna cabernet sauvignon, pinotage och shiraz. Det genomsnittliga priset enligt SAWIS, S A Wine Industry Information & Systems, för de tre sorterna och för bulkvinsproduktion är 4 055 ZAR per ton. Ett ton druvor ger 750 liter vin. Det betyder att en liter vin kostar (5,40 ZAR) eller cirka 4:65 kronor per liter, råvarupris.

Faktaruta
En boxförpackning kostar cirka 1 Euro. Fraktkostnad från Sydafrika till Sverige kan variera beroende på vilket avtal en importör slutit med speditören samt beroende på volym. Uppskattad fraktkostnad, bulktransport, cirka 1 krona per liter vin. .