Druvsorterna formar Madeiran

Favoritmarkera

Ön madeira ligger som jag nämnde i min inledande artikel om Madeiravinet, ”Madeira, i en historisk och kulturell kontext” hela 60 mil rakt ut i Atlanten, sett från den Marockanska kusten. Ön som vi kallar för Maderia är egentligen bara toppen på en enorm undervattensvulkan som reser sig över 4000 meter från havsbotten. Det sub-tropiska klimatet och de vulkaniska jordarna gör att vinrankorna frodas på öns branta små terrasserade vingårdar. De högsta vingårdarna på ön är planterade med den sent mognande druvan sercial, som blir allra bäst runt 600 meter över havet. Det är högt upp, men ändå långt ifrån den 1861 meter höga Pico Ruivo, Madeiras högsta topp. Bual och malvasia odlas i sin tur på lite lägre vingårdar där det är varmare och sockerhalten i druvan kan bli tillräckligt hög för att göra dessa söta viner.

Druvsorten som står på en madeiras etikett indikerar inte bara vilken druva som använts, utav viktigast av allt vinets sötma. Skalan går från den snustorra sercial till den simmigt söta malvasia. Samtliga av de nedan nämnda druvorna är traditionella på ön, förutom tinta negra mole, som har dominant druvfloran på ön sedan vinlusen slog ut de traditionella druvorna under sent 1800-tal. De viktiga druvorna är samtliga från släktet Vitis Vinifera. Om det däremot inte står någon druvsort på etiketten så kan du vara säker på att det är tinta negra mole, en druvkameleont som vinmakaren kan vinifiera till samma stil som någon av de traditionella druvorna. Här nedan kan ni läsa om de viktigaste frukterna på ön. Nästa vecka redogör jag för de val av vinifikation och lagring som ger vinerna sin slutliga stil och kvalitetsklass. Då reder jag ut hur kommer det sig att madeira kan kosta från en femtiolapp till tusentals kronor. Men först, druvorna:

Sercial (vinifieras till ett torrt vin)
Det finns ett gammalt portugisiskt namn för denna gröna druva som ger bra känsla för vad Sercial är för typ av frukt att ha och göra med. Esgana Cão, vilket betyder ungefär – hundstryparen. Det sägs att druvan fick sitt namn på grund av dess viners nästan brännande höga syra. De 20 åren på fat som krävs för vintage-viner ”Frasqueira” är precis lagom för att tämja den vildaste syran. Sercial är på många sett Madeiras riesling, men de båda druvorna är inte besläktade. Unga smakar de som ett mellanting av apelsin och citron, med lång fatlagring kommer nötter och petroleum, inte olikt en mogen riesling från Rheingau.

Verdelho (vinifieras till ett halvtorrt vin)
Vinerna från denna gröna druva har en rundare aura än Sercial, syran är något lägre och dessutom finns det i vinerna en sötma som mjukar upp ytterligare. Smaken har oftare toner av honung och torkad frukt för att med åren i fat utveckla rostade smaker av kaffe och chockad. Verdelho tycker jag är extremt intressant att kombinera med mat, såsom rostad anka med citron och honungssås.

Boal/Bual (vinifieras till ett halvsött vin)
Den aromatiska gröna druvan Boal blir ofta de mörkaste vinerna på ön, men inte de sötaste. Doften bjuder på råsocker, torkad frukt och karamell och vinerna är en bra introduktion till madeiraviner, då de ofta är i balans mellan syra och sötma och inte är lika simmigt söt som Malvasia.  Boal är oftast för söt att servera till en huvudrätt, men kan vara utmärkt till både förrätt och framför allt dessert, beroende på.

Malvasia/Malmsey (Vinifieras till ett sött vin)
Det här är antagligen den anrikaste, kändaste och mest historiskt dokumenterade druvan på ön. Under medeltiden spreds den över Europa men ingenstans har den hittat hem, såsom på Madeira. Vinerna är intensivt söta och kan ha upp till 140g restsocker per liter. På många sätt sammanfattar António Batalha Reis druvan precist med orden An elixir to be drunken by the gods, no drink for mere mortals!

Terrantez (Vinifieras till varierade grad av sötma)
Ofta är det så att svåraste druvorna att odla ger de bästa vinerna. Det stämmer i alla fall in på Terrantez, som med sina pyttesmå skördeuttag lyckas att vara odlarnas mardröm och nördarnas dröm på samma gång. Tyvärr görs det bara knappt ett fat terrantez årligen på hela Madeira, men man kan fortfarande hitta gamla årgångar på auktion. Årgång 1795 från firman Barbeiros är om möjligt ännu mer mytisk än portvinet Quinta do Noval ”National” från 1931.

Bastardo (Vinifieras till varierade grad av sötma)
Det här är en druva som fortfarande kan finnas i äldre årgångar och soleror men i min vetskap så odlas den inte längre. Om ni hittar en Bastardo från 1927 så har ni möjligheten att dricka den finaste Trousseau, som druvan heter i Frankrike, som någonsin har skapats.

Tinta Negra Mole (Vinifieras till varierade grad av sötma)
Betydligt mer än hälften av alla druvor som odlas på madeira är av sorten ”TNM”. En korsning mellan pinot noir och grenache som ger högre skördeuttag och är lättare att odla än de tidigare nämnda druvorna. Tinta Negra Mole är inte en lågkvalitativ druva i sig, men används antingen ensamt i de enklaste vinerna  eller blandas in med högst 15 procent i de ovanstående. Beroende på vingårdens höjd över havet och när man avbryter jäsningen kan denna druva imitera de andra på ön.

Bild: Sergio Calzado

Kommentera