Madeira, i en historisk och kulturell kontext

Favoritmarkera


Den 13:e april i år kom världens mest välutbildade Sommelier på besök i Sverige. Gerard Basset höll en mycket uppskattad och välbesökt föreläsning  på Restaurang och hotellhögskolan i Grythyttan. Han är ensam i världen med att inneha de samlade titlarna Master of Wine, Master Sommelier, Wine MBA och sedan 2010 Worlds Best Sommelier. En titel han tog från vår alldeles egna fantomsommelier Andreas Larsson.

Efter föreläsningen fick Basset en mängd frågor från åhörarna, det var såklart allra intressantast när någon frågade vilken vintyp Mr. Basset höll allra högst. Jag tror att många slog vad med sig själva millisekunderna innan svaret levererades. Skulle det bli Bordeaux eller Bourgogne.. För han säger väl inte Rhône? Basset valde ingetdera, favoritvinet var Madeira, sa Basset med ett världsvant leende på läpparna och okontrollerat sug i blicken.

Bravo! Tänkte jag för mig själv, om ändå fler kunde ställa sig i Bassets otrendiga och mer och mer obefolkade kör. Starkviner lever en så tynande tillvaro att den totala svenska konsumtionen år 2011 mycket väl kan ha gått år på kristdemokraternas årsstämma. På Systembolaget såldes förra året faktiskt nästan fem gånger mer rosévin än alla starkviner tillsammans. Madeiras välkända namn är ett eko från förr, idag står vinet för 4 procent av försäljningen i segmentet starkviner. Ungefär 60.000 flaskor Madeira köper vi i Sverige årligen, det är enligt Systembolagets lanseringsplan 2013 bara marginellt mer än segmentet –  Alkoholfri sprit!?

I ett försök att vända trenden så kommer jag i en månad framöver enbart att skriva om det fenomenala vinet ifrån Madeira. Jag börjar på en gång med vinets historiska bakgrund, för att nästa vecka beskriva madeiras klimat, topografi och druvor, sedan kommer tillverkningsmetoder och dess inverkan på kvalitén för att avsluta med var man faktiskt kan köpa Madeira, samt inte minst, hur man njuter det.

Först presenterar jag essensen av Madeiras historia. Få vinregioner har en så lång, actionfylld och berättarvänlig historia som ön Madeira som ligger ungefär 60 mil utanför den marockanska kusten. Redan på 1500-talet, enbart 200 år efter att ön upptäcktes finns det tecken på att vinindustrin var väl etablerad. Vinet var tillräckligt känt för att Shakespeare i sin pjäs Richard III från 1591, lät ”The Duke of Clarence” bli dränkt i ett fat Malmsey, det sötaste av Madeiror.

Det var slavar från Kanarieöarna, såkallade Guanches, som ”hjälpte” de första kolonisatörerna att plantera sina europeiska vinrankor på ön. Ingen lätt uppgift, den vulkaniska ön sticker upp som ett grönt brant isberg ut havet. Här finns inga självklara platser för vinodling och klimatet är notoriskt nyckfullt. Skog växer villigt i den bördiga vulkaniska jorden, och det är just det som har gett ön dess namn. Madeira betyder trä på portugisiska.

Öns strategiska position i mitten av Atlanten gjorde att huvudstaden Funchal blev en viktig hamn för skepp med destinationer som Sydamerika, Afrika och Asien. Det fanns alltså vid den här tiden en stor och trogen kundkrets, visst har ni hört talas om att sjömän är törstiga? Men manskapet drack ett vin långt ifrån dagens Madeira, ursprungligen var vinet inte fortifierat och vinerna föll ihop och förstördes långt innan skeppen hade hunnit fram till sin destination. Så fortsatte det faktiskt ända fram till mitten av 1700-talet, först då blev det kutym att sprita upp, eller fortifiera, vinet.

Det var under krigstider som producenterna fick för sig att destillera sitt osålda, överblivna vin och blandade ner det i faten som skulle säljas. En bieffekt av detta blev att vinet helt plötsligt fick en enastående hållbarhet på det varma vågiga havet. Fortifieringen var den stora revolutionen som hela kulturen kring Madeiravinet har att tacka. Madeiras viner hade annars troligen förblivit ordinärt, och troligen okänt, ungefär som Teneriffas, Korsikas eller Mallorcas diton.

En sjöman har inte många saker att glädjas åt på havet, det vet jag av erfarenhet. När jag själv gjorde militärtjänstgöring i svenska marinen så var mat och dryck det största nöjet under dagarna på havs. Kanske är det därför som sjömännen uppmärksammade att den Madeira som fått mogna i kölen under en tid var betydligt godare och gav ännu mer nöje till sinnet. Skeppsmognad Madeira började kallads för Vino da Roda och sjömännen tjatade nitiskt på befälen att köpa in just denna. Efterfrågan blev tillslut så hög att priserna på Vino da Roda var betydligt högre än Vino Canteiro, Madeira lagrad på land.

Den beresta Madeiran blev under sent 1700-tal världskändis, i det unga USA snarast rojalitet. Som Champagne var för Churchill, ja så var Madeira för General George Washington som enligt samtida historiker drack en hel pint av det – dagligen. I hela USA, men framförallt på östkusten var Madeira en viktig del i de övre klassernas sociala gemenskap. Veckan anträddes ofta upp med en Monday Malmsey och helgerna i Boston, Baltimore, Philadelphia och New York firades ofta in med ett såkallat ”Madeira Party”. Silas Weir Mitchell´s legendariska bok ”A Madeira Party” är en detaljerad karikatyr där ni kan läsa om hur dekadent en sådan fest kunde te sig.

Under 1800-talet blev det mer och mer opraktiskt och dyrt att ta med sig stora mängder vinfat, såkallade pipas, på resorna till tropikerna. Istället började man efterlikna skeppens varma miljö kvar på land. Vinerna fick mogna på estufas, vilka är uppvärmda tankar, men också i fat placerade i uppvärmda rum. Dessa tillverkningstekniska detaljer kan du läsa om den 25:e juni, här på Vinbanken. De små tillverkningstekniska revolutionerna bidrog till Madeiravinets glansdagar under mitten av 1800-talet, som även var en fantastisk tid för många andra vindistrikt i Europa. Men sen kom smällen, en snabb vänster, sen en rak höger. Svampsjukdomen Oidium drabbade vinrankorna på ön år 1851 och när industrin var som svagast, så var det dags för vinlusen, Phylloxerans, destruktiva intåg.

Vingårdarna var utslagna efter de två smällarna, rankorna fick ryckas upp och planteras om med nya stockar. Den här gången ympade på amerikanska resistenta rötter. De nya vinrankorna producerade extremt enkla viner, men tack vare de stora reserverna av vin på fat kunde industrin överleva. Men det var tufft, konkurrensen av andra starkviner ökade och konsumenterna såg madeira mer och mer som en vin, att göra sås av..

Även fast stora förbättringar i vinernas kvalité efter år 1970 så är vi ungefär på samma plats rent marknadsmässigt. Moderna förebilder, som General Washington var på sin tid, lyser med sin frånvaro. Av de 60.000 flaskor Madeira som såldes på Systembolaget under 2011 så är de flesta av ”matlagningskvalitet”, och det är såklart inte dessa viner som får mig att vilja skriva en artikelserie i ämnet. Nästa vecka kommer första inblicken i öns druvor som med rätt tillverkningsmetod och lagring leder fram till de viner som Gerard Basset MW anser vara, hela vinvärdens bästa.

Kommentera