Låt inte en italiensk zinfandel bli till ett gräl över julbordet
Om din chablis är från Spanien är den falsk. Det behöver vi inga krönikor för att reda ut. Men hur är det med viner som bara ”låtsas” vara något annat? Är det hedrande för originalet, eller omoraliskt fulspel? Just när vi trodde att lagar hade satt stopp för oäkta viner gör den italienska zinfandeln entré. Men är den så inautentisk som många vinexperter påstår, eller har vi fått en helt ny vinstil på systembolagshyllan.
Det var inte länge sedan man tillverkade europeiska ursprungsviner i Förenta Staterna, Australien och Sydafrika. De oäkta vinerna var billigare och blev därför mycket populära. Det sägs att smaken ofta var en blek kopia av den äkta varan. På vissa håll blev de oäkta vinerna den rådande normen, till exempel i Kalifornien som på 1950-talet producerade åtta gånger mer sherry än ursprungslandet Spanien.
Om smaken för söta starkviner hade hållit i sig under andra halvan av 1900-talet så är det enligt den amerikanska skribenten Talia Baiocchi troligt att det exklusiva vindistriktet Napa Valley i Kalifornien hade formats efter Jerez, sherryns hemstad i Spanien. Istället blev Bordeaux förebilden då tidens smak gick mot torra röda viner. Länk 1 Talia Baiocchi
Inte ens på vår sida av Atlanten fans det tillräckliga regler och spansk chablis får stå som bevis för det. Förutom uppenbara förfalskningar har vinproducenter i svalare länder blandat in viner från varmare regioner i sina egna för att ge lite mer alkohol och färg. Förfalskningarna var vanliga långt in på 1900-talet då lagar och handelsavtal mellan länder tillslut satte stopp för det mesta.
Vinförfalskare lurar de bästa
Ett återkommande lyxproblem är personer som sätter exklusiva etiketter på billigare viner för att sälja vidare till rika samlare världen över. Den senaste domen var mot Rudy Kurniawan, 36, som i år dömdes till 10 års fängelse och lite drygt 360 miljoner kronor i böter och skadestånd. Han hade utvecklat ett avancerat system av att blanda unga fruktiga viner med äldre ifrån svaga årgångar och skapade därmed viner som smakade som äldre från stora årgångar. Den brittiska vinlegendaren Jancis Robinson tog bort sina provningsanteckningar på flera av dessa förfalskade topp-viner från sin hemsida när allt uppdagades. Länk 2 Rudy K
U.S. v Rudy Kurniawan
Italiensk zinfandel är ett svenskt vin
Zinfandel-druvan är ingrediensen till de rika röda viner från Kalifornien som vunnit stort folkligt intresse och kommersiell framgång på senare tid. I Italien går druvan under namnet primitivo och har i regel ett lägre snittpris och rykte. Att det under 2014 skulle bli en trend bland svenska vinimportörer att marknadsföra sina italienska primitivo-viner som zinfandel kunde vi inte gissa. Ännu mindre att etiketten skulle om-designas på ett vis som gör det omöjligt att direkt se om vinet kommer ifrån Kalifornien eller Italien.
— Tack för att du berättar detta, vi ska kolla upp det! Sa den amerikanska organisationen för zinfandel producenter och dess marknadsföring, ZAP, när jag frågade om de kände till att vi har 22 nya italienska zinfandel-viner på Systembolaget. Varav de flesta med ”amerikansk” zinfandel-design. Länk 3: ZAP
Det är tyvärr igen ”ny stil” av zinfandel vi ser, utan skickligt vilseledande marknadsföring. Zinfandel har som sagt varit den exklusivt kaliforniska benämningen på druvan och jag tror inte någon kan argumentera för att det inte skulle vara omoraliskt att sälja italiensk primitivo som zinfandel. Men då lagens långa arm alltså inte når, får vi rösta med plånboken.
Den inautentiska smaken
Om det finns fler typer av inautentiska viner på Systembolaget är en definitionsfråga. Att vinet i flaskan är det som står på etiketten kan man räkna med, men om man skulle ta med smaken i ekvationen blir det annorlunda. De största smakbovarna är förpackade i bag-in-box formatet. Sällan har dessa viner någon karaktär ifrån platsen druvorna vuxit på. Jag menar att man därför kan diskutera huruvida vinet verkligen har en autentisk smak.
Många billigare viner får sin karaktär justerad med hjälp av utvalda jästsvampar, enzymer och ek-chips, som ger smak av ekfatslagring, bland annat. I vissa regioner genomgår även dyra viner interventioner som skulle kunna anses påverka dess autenticitet. I det soliga Kalifornien är det till exempel vanligt att producenter tillsätter vatten till röda viner för att få ner alkoholhalten något, men det är svårt att känna på smaken.
— Om man skulle öppna ett galleri med perfekta Rembrandt-kopior skulle det bli en succé? Nej, för folk värdesätter autenticitet. Det exemplet tog den brittiske vinskribenten Jamie Goode i ett blogginlägg i år. Och det är naturligtvis sant med konstobjekt, men kan det verkligen översättas till vin. Har vin, likt konsten, ett djup utöver det estetiska? Och har ”folk” generellt kunskapen som krävs för att kunna bedöma vad som är autentisk smak?
Zinfandel Advocates på Twitter som svar till Cruz Liljegren
Tips för ökad vin-njutning
Det finns numera så många olika produkter på marknaden att vi omöjligen kan vara inlästa på allt. Om du vill satsa på att få så mycket njutning som möjligt av ditt vinintresse krävs det att du lär dig vad som är äkta. Inte bara för att du ska kunna uppskatta produkten fullt ut, utan också för att du ska kunna identifiera det oäkta.
Jamie Goode skriver att folk värdesätter autenticitet. Jag menar att man först måste lära dig hur denna autenticitet smakar. Något man inte känner till kan man inte värdesätta. I och med att inga viner marknadsförs som ”inautentiskt smakande” så måste man antingen ha kunskap i frågan själv eller lita på ett expertutlåtande. Allra bäst är att dricka varierat i olika prisklasser, då kommer du lära dig vad olika ursprung ger för speciell karaktär och vilka viner som inte smakar som de ska.
Ditt autentiska är dina föräldrars inautentiska
Föreställningen om vad som är äkta eller inte är farlig. Autenticiteten blir exkluderade om den används för snävt. Man skulle kunna argumentera för att föreställningen av vad som är äkta eller inte är väldigt artificiell och i ständig förändring. Äkta är många gånger det som förekom i ens barndom, en generation tillbaka.
Om lite drygt en månad är det jul, en årlig tradition många av oss uppskattar. Julen är ju extremt inautentisk och konstruerad men ändå tycker vi om den. Det är röda tomtar, Jesus, flygande renar och visa män, dessutom på olika datum i olika länder. Många tänkare har menat att det som separerar djurriket från människan är att vi i vår kreativitet kan frigöra oss från naturen. Så låt inte en italiensk zinfandel bli till besvär över julbordet, se det som ett tecken på vår mänsklighet. Om det finns någon dag på året vi ska dricka hittepå-viner tillsammans så är det väl just på julafton.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att kommentera
Då antar jag att du även anser att spansk mourvèdre är omoraliskt och förfalskat?
Hej och tack för fin kommentar.
Allt måste ses i sitt sammanhang. Låt säga att sydfransk mourvèdre var det trendigaste som fanns idag. Om importören av en monastrell då ändrar på sin etikett till mourvèdre, texten till franska och flaskdesign till ”sydfransk” så kan man argumentera för att det är omoraliskt och förfalskat. Inte tycker du att det är bra att vilseleda konsumenter Per?
Hej Per,
Trevligt att ha dig här igen. Miguel kommer säkert svara dig under dagen men jag tar tillfället, som ansvarig redaktör för Vinbanken.se att flika in;
Frågan om zinfandel eller primitivo är högst berättigad. Vi kan slå fast att ja, det genetiska sambandet dem emellan finns. Jag konstaterar också att i takt med att ’världen’ blir alltmer intresserad för ursprung och äkthet är detta merförsäljningskrängande eller t o m parasiterande på en just nu populär företeelse som ’zinfandel’ olyckligt, för alla. För vindrickare är det missvisande om man vill driva en fråga om unika viner och speciella druvsorters ursprung och karakteristik. För dem i branschen som driver på utvecklingen är det min bestämda uppfattning att det är en återvändsgränd. Varför? Det man kan var helt säker på är att smak och popularitet förändras över tid och att i det läget inte ha en egen stark identitet gör långsiktighet och överlevnad på en alltmer konkurrensutsatt och öppen världsmarknad problematiskt. Således drabbar denna ”negociant eller egna varumärkeshandel” andra ofta mindre aktörer, i detta fall skulle man kunna fråga sig, -vad anser odlarna i DOC Primitivo di Manduria om den italienska zinfandels megapopularitet i Sverige?
Länk till consorzio: http://www.consorziotutelaprimitivo.com/disciplinare-di-produzione-vino-primitivo-di-manduria-doc-vigore
De flesta sorter har synonymer, som de mer kända och ex som du nämner mourvèdre som i Spanien oftast heter mataro, eller samma lands garnacha som är fransk grenache. Många vinkonsumenter känner väl till dessa men fortfarande kan i a f jag slås av hur olika de kan smaka, beroende på ursprung. därför är alltså, i min mening, ett korrekt namn kopplat till plats av vikt. Mencia är ett undantag av få(?) som vad jag vet inte har någon synonym.
Ett annat exempel är Korsikas nielluccio som påstås vara släkt med toscanas sangiovese. Nog vore det synd för alla, och faktiskt helt obegripligt med nielluccio i Chianti, eller?
VH/Elke
Svårt att se din jämförelse som relevant Miguel. Det är inte precis så att zinfandel är världens trendigaste, eller att viner i den här stilen och framför allt prisklassen är världens mest autentiska och ursprungsgenuina.
Sen är det väl lite bakvänt att säga att det är fel att en producent gör en etikettsdesign som attraherar köparen? Hur många gånger har man inte hört kalgomål på ”gammaldags” etiketter från ”gammaldags” vinproducenter, där kritikern istället velat ha en mer modern etikett som är anpassad till marknaden? Och nu när en producent gör så, så får han kritik…
Om en producent i Cahors väljer att (helt emot traditionen) buteljera sitt vin i en bourgogneformad flaska, därför att han tycker att sitt vin är lite i bourgognestil, då är det att vilseleda konsumenten enligt ditt resonemang, Miguel?
För övrigt har jag inte alls sagt att det är bra att vilseleda konsumenten. Däremot är en hel del saker i din artikel nog vilseledande. En etikett med spansk chablis som kommer från vilket århundrade? Min gissning är i alla fall att den daterar sig från innan Europas lagstiftning om skyddade ursprungsbeteckningar lades fast. På den tiden var det helt i sin ordning att göra så. Kanske dumt, ja, men inte fel. Och ”sherry” i Kalifornien betecknade en vinstil på 50-talet, inte ett ursprung (det gör det nog faktiskt fortfarande för de flesta vanliga vinkonsumenter utanför Europa). Du kan inte retroaktivt tillämpa dagens principer på forntiden, eller påtvinga dina principer på andra där andra regler gäller.
Ni får det båda att låta att som det är hemskt att rida på popularitetsvågor. Det är väl tvärt om bra man kan låta fler få framgång av att något blivit populärt?
Eller tycker ni också att det är skandalöst att cava, prosecco och franciacorta rider på champagnes popularitetsvåg? För det är ju i stor utsträckning tack vare champagnes framgång som dessa andra mousserande viner blivit populära. Eller att viner gjorda på halvtorkade druvor i andra distrikt än Valpolicella försöker komma fram vid sidan av amarone, är det också fel? (Nej, jag vet, de ”stjäl” inget namn, men det gör inte zinfandel från Italien heller.) Däremot är det två exempel på vinstilar som blivit mycket populära i ett område där sedan andra har imiterat dem i förhoppningen att också få framgång i liknande stil. Logiken är samma.
Och, herregud, ett vin för 79 kronor i Sverige har knappast någon nämnvärd ”autenticiet”, och nog inte de flesta zinfandel i Sverige heller, i alla fall inte långt under 100-lappen… Att jämföra detta med rembrantkopior är både att skjuta vid sidan av (det är ingen kopia), och framför allt att tappa sinnet för proportioner. Jag har svårt att tro att någon konsument av dessa viner kommer att känna sig lurad på någon ”autentisk kalifornisk karaktär” eller vilseledd. Troligen kommer de bara dricka vintemed glädje och njutning.
Sen ska man kanske inte förutsätta att konsumenterna är hur lättlurade som helst.
Hej och tack Per,
Zinfandel är en stor trend på SB, visst att viner i denna prisklass inte är ”världens mest autentiska,” men dom är inte vilseledande, som i fallet Italiensk zinfandel. Det är enligt mig inte att ”anpassa sig till marknaden” att sälja Prosecco från Ungern om du förstår jämförelsen.
Bourgogne-flaskor används globalt, ”Zinfandel” är enbart från Kalifornien. Bilden på Spansk Sherry är som du säger gammal. Bara för att det inte var olagligt är det inte ”i sin ordning”, juridik och moral är inte samma, även fast vissa tror det. Förfalskningar gjorde stor skada i Jerez under 17-1800-talen.
Om vi människor inte kan försöka tillämpa våra moraliska principer på omvärden så lever man inte i en demokrati. Och på vilket sätt själ inte dessa Italienska zinfandel-viner sitt namn från USA? Cashmere är ull, men all ull är inte cashmere. Jag tror att konsumenter är mer intresserade av autenticitet än vad du tror, även i billigare viner.
Prosecco är ett “skyddat” namn och kan därför inte användas i Ungern.
Zinfandel är däremot en synonym till primitivo.
Din parallell haltar, eller snarare fungerar inte alls.
Cashmere är ull men ull är inte cashmere, där har du rätt. Eftersom cashmere inte är en synonym till ull. Primitivo är en synonym till zinfandel, även om de två beteckningarna vanligen används i olika områden, men inte alltid. Primitivo är zinfandel. Zinfandel är primitivo.
När du börja antyda att de italienare som använder synonymen zinfandel för primitivo strider mot moraliska principer och är ett hot mot demokratin så tror jag att din argumentation helt enkelt spårat ur.
Notera också t.ex.:
http://www.uvaggio.com/primitivo.html
http://www.reversewinesnob.com/2011/12/rosa-doro-primitivo-2009-smooth-and.html
Jag tror att konsumenter är så enfaldiga och lättlurade som du tycks tro.
Eftersom jag bryr mig om ursprung, tradition, och äkthet när det gäller livsmedel kan jag utan omsvep och utan ytterligare kvalifikation racka ned på dessa stillösa italienska Zins.
Det räcker med att titta på etiketten där allt står på halvdassig engelska och American Oak framhävs för att inse vad man försöker åstadkomma. Varför kör de inte italienska etiketter?
Och innan du frågar, ja, jag tycker att det är lika illa var det än förekommer och ja, jag hoppas att alla ursprungsskyddar sina unika livsmedel. Jag är motståndare till alla lånta fjädrar.