Azienda Agricola Frank Cornelissen gör vin på Etnas norra del

Få vinmakare har ryktet om sig att vara så egensinniga som belgaren Frank Cornelissen. Han har nu drivit sitt vineri på vulkanen Etnas norra sluttning i 15 år. Erfarenheten har fått honom att omvärdera delar av sitt hantverk och inför skörden 2014 är han mer öppen för innovationer än någonsin tidigare.

Jag möter Frank Cornelissen vid hans vineri i byn Solicchiata på Sicilien. Personalstyrkan har ökat till 20 personer och just idag är alla upptagna med sina speciella uppgifter. Det hela både låter och ser ut som tomteverkstaden i Kalle Ankas jul. Frank själv har rollen som tomten som överser allt med den pondus som bara ett vitt helskägg kan uppbringa. Yngre sicilianska män i arbetskläder stressar sig halvt fördärvade och mäter druvornas sockerhalter med olika tester.

Frank Cornelissen, som nyligen fyllde 53 år, vilar istället lutad mot några korgar som snart ska användas för att plocka in druvor av sorten nerello mascalese. Det är en druvsort som bara växer på Etnas svarta vulkaniska sluttningar och smaken har jämförts med nebbiolo och pinot noir. Sedan 2013 är den också en av få druvor som växer mitt i ett världsarv utsett av UNESCO.

”Skelett” istället för ”bestialiska drycker”

Azienda Agricola Frank Cornelissen startade sin verksamhet vid millenniumskiftet. Ni som har bra minne kommer kanske ihåg att det var en period då alkoholstarka och överdrivet fruktiga viner stod i rampljuset. Frank var inte förtjust i dessa ”bestialiska drycker”, som han utryckte det, utan sökte sig istället till motsatsen. Något han kallade för ”ett skelett av ett vin”. Sökte man rondör och saftighet skulle man alltså vända sig någon annanstans.

– Till de första årgångarna ville jag i protest använda vinmakningsmetoder som tillät mig att bli av med all fruktighet. Jag ville att det som fanns bakom frukten skulle träda fram. I min jakt på hundra procent terroir oxiderade jag tyvärr vinerna, erkänner Frank Cornelissen.

Waxning av buteljerna

Svaveldosen är noll

Idag har han ändrat sig och berättar att hans mål är att producera ett vin som både har mycket karaktär från växtplatsen och är urgott att dricka. Det tog över tio år men nu menar Frank att han i stort sett har lärt sig att arbeta utan svavel. Det är enkelt att sluta svavla, en helt annan är att veta hur det då ska gå till rent praktiskt. Frank menar att det fortfarande är ett stressmoment för honom att behålla den fulla karaktären från platsen, något som är betydligt enklare med hjälp av lite svavel. Men att tillsätta, det är forfarande inget alternativ.

– Vad är karaktär från platsen på Etna?

– Idag förstår jag att Etna inte är en terroir i sig, utan flera, säger Frank och berättar vidare om det nyckelkoncept som kallas contrada.

– Sedan 2011 finns det 133 officiella contradas på Etna. Det är 133 uråldriga tungor av gammal lava som i olika epoker runnit ner för vulkanens bergssidor. Varje vulkanutbrott har olika komposition av mineraler och i kombination med tungans ålder påverkar dessa två faktorer vingården ovanpå.

Det är i alla fall teorin, men ännu har ingen definierat vilken vinstil som ger den mest ”sanna” bilden av respektive contrada, säger Frank och fortsätter,

– Man kan jämföra en contrada med den stora och kvalitativt ojämna vingården Clos de Vogeots i Bourgogne. Det vill säga att det inom en contrada finns både bra och mindre bra lägen, vilket komplicerar saken.

Officiell klassificering av Etnaviner kommer troligen

Han är övertygad om att det i framtiden kommer ske någon form av officiell klassificering, men oron är stor över hur lång tid det kommer att ta. Dels på grund av den ökända italienska byråkratin, men också för att producenterna själva ska enas om vilka lägen som är bäst. Och kanske framför allt, var dessa lägen börjar och slutar.

– I de här frågorna tror jag inte att vi odlare kommer att komma särskilt bra överens, för det är mycket pengar inblandat nuförtiden.

– Har den uppmärksamhet Etnas viner fått på senaste tiden påverkat relationen mellan producenterna?

– Det finns många vinodlare som jag inte lärt känna ännu, det har flyttat hit så många lycksökare att det liknar en guldrush, ryter Frank och beklagar sig över alla nya mediokra viner.

Det är framförallt de odlare som försöker kringgå regler som irriterar Frank Cornelissen. Som exempel tar han producenten Cantina Benanti som har ett vin som hette Pietramarina, efter contradan med samma namn.

Problemet är bara att Benanti inte äger några vingårdar inom den contradan och de blev därför stämda. Ryktet går att Benanti nu ska byta namn på vinet till Pietra Marina, särskrivet.

– Det är oseriöst! Låt mig ta exemplet med Bourgogne igen. En vinmakare i byn Chambolle-Musigny som döper sitt enklaste kommunvin till Bonnesmares, efter den Grand Cru-klassade vingården vid namn Bonnes Mares hade omedelbart blivit stämd och fått packa ihop, förklarar Frank vilt gestikulerande och menar att ”de italienska myndigheterna inte tar saken på allvar!”

– Etna är klassat som DOC idag, betyder dessa officiella vinklassificeringar något för dig?

– Hade du frågat mig för tre år sedan hade jag sagt att jag inte bryr mig om sådant strunt. Idag är jag av uppfattningen att man måste försöka förändra strukturerna inifrån istället för att låtsas som om att de inte finns, säger Frank.

Frank Cornelissen är övertygad om att Etna snart kommer att uppgraderas till den högsta kvalitetsklassen i den italienska vinlagen, den så kallade Denominazione di Origine Controllata e Garantita (DOCG). Han tror visserligen inte hans kunder kommer att bry sig, de har tillräckligt med kunskap för att lita på sin egen smak, men det skulle vara ett viktigt erkännande för regionen Etna.

Vi provar två av Frank Cornelissens viner

För att visa upp sin nya, något mer fruktcentrerade vinstil presenterar Frank två viner från 2013. Först ut är 2013 Rosso del Contadino (++) som vanligen är ett rött vin med fin bärig arom, men jag har aldrig upplevt det såhär öppet och högljutt. Vinet är kort sagt en kanonårgång för Contadino, som är Frank Cornellisens enklaste vin i portföljen. I den röda Contadino blandas mestadels nerello mascalese-druvor från olika contradas och vinet ger en perfekt inblick i både producent och Etna som område. Det märks att han är lika stolt över detta som hans dyrare och mer definierade viner, och jag förstår varför.

Allra högst upp på kvalitetsstegen finns 2013 Magma Rosso. Det är Frank Cornelissens allra dyraste och mest eftertraktade vin och även ett av Siciliens mest åtråvärda viner. Magma ska komma så nära perfektion som möjligt i både utryck av terroir och druvsort, som i det här fallet är 100 procent nerello mascalese.

Årets druvor plockades från en mycket gammal vingård i contrada Barbabecchi, vilket ger vinet en extra tyngd i munnen. Dessutom är frukten som används till Magma alltid mer mogen än i de andra vinerna, något som ger en intensivare känsla av platsen. Buteljering sker i februari 2015, det är alltså ett ofärdigt vin. Magma är därför svårt att bedöma, men visst finns det både lakrits, orientaliska kryddor och rik frukt där bakom som gör mig hoppfull.

Årgång 2013 kommer vara den sista då contradan inte står namngiven på etiketten och framtiden får visa om kvalitén når upp till den närmast perfekta 2011. Det finns åtminstone två andra producenter på Etna som har valt att börja sätta contradan på etiketten för 2014. Så på sätt och vis börjar utmaningen med att känna skillnad på Etnas vingårdslägen först nu, i alla fall för oss konsumenter.

Prova Frank Cornelissen-vin:
Frank Cornelissens viner är tillgängliga med hjälp av privatimport via vinimportören Vin & Natur. Rosso del Contadino finns på lager och Magma 2013 släpps under våren 2015.

Läs mer om Frank Cornelissen på hans hemsida.

Notera: artikeln har korrigerat ett sakfel efter publicering.