Druvodlare skriver om den spanska dryckeslistan

Favoritmarkera

I Spanien blir det vanligare med vinmakare som sköter hela processen från druvodling till försäljning av det färdiga vinet. Småskalighet är ingen garanti för bättre viner, däremot leder det till nya uttryck från regioner som i vissa fall stagnerat. Vi listar fyra vinmakare som på sitt egna sätt leder Spanien mot nya okända vinmarker. Men först, ett varningens finger …

 

Se upp för slott och grevar

Att som vinmakare odla egna druvor kan tyckas vara det givna konceptet för kvalitetsvin, men det är faktiskt vanligare att odlare säljer sina druvor till högstbjudande. Ofta snappas klasarna upp av stora vinvarumärken, vars inköpare söker upp odlare med löften om en snabb och enkel affär.

Eller så är du som odlare uppbunden till ett kooperativ, som i sin tur blandar ihop alla medlemmars vin under ett gemensamt varumärke. I brist på kreativitet och utblick marknadsförs dessa kvantitetsviner med trist surr om lång historia, spansk nationalromantik och bilder på fina slott och grevar – som sällan finns. Förutom på etiketten!

 

Det bästa sedan vinlusen

Att odlare fått ekonomisk trygghet och kan tillverka och sälja egna viner är det bästa som hänt spanskt vin sedan den amerikanska vinlusen intog Bordeaux i slutet av 1800-talet.

Det var då förkrossade franska vinodlare flyttade söderut över Pyrenéerna och bosatte sig i Rioja, som lyckligt nog bara några åt tidigare fått en tågstation. Väl på plats uppdaterade de regionens vinmakning som stagnerat sedan århundraden och de skrev därmed om boken för det spanska vinets historia.

Här presenteras fyra spanska druvodlare som än en gång vänder blad och bidrar med nya kapitel i boken om de spanska vinerna. Och de gör det för sitt sätt att tillverka och sälja vin. Om sidorna bleknar med tiden får framtiden utvisa.

 

Willy Perez — suddar ut gränsen mellan vin och starkvin

Torr sherry är en vinstil som det talas otroligt mycket om i förhållande till det som faktiskt dricks. Den ekonomiska krisen har drabbat det annars så soliga Andalusien extra hårt vilket gör att de klassiska sherrybodegorna inte produktutvecklar.

Innovationerna kommer istället från vinmakarna själva.

Willy Perez med far

Willy Perez med far

Willy Perez på familjeföretaget Bodegas Luis Perez är en av de visionärer som kan komma att förändra bilden av sherry. Han menar att sherryvinet är över-industrialiserat och har tappat kontakten med jorden och vingårdarna.

 

Sherry – någon?

Alla viner som går under paraplytermen sherry skapas med hjälp av en tillsats druvsprit, det är därför de kallas för starkviner. Willy Perez menar att det är ett ingrepp som egentligen skadar vinets ursprungskaraktär. Han bestämde sig därför att försöka göra en sherry inom underkategorin Fino som skulle ha en naturlig alkoholhalt. Från en specifik parcell (del) inom den historiska vingården Carrascal presenteras i år Fino 2012 (vinet har ännu inget officiellt namn).

Att det är en ospritad Fino från en specifik årgång är helt unikt men enligt Perez något som var vanligt innan solera-systemet för blandning av årgångar blev standard. Vinet släpps för första gången under hösten 2015 och jag kan säga att vi är många som väntar på första smakprovet.

 

Joan Ramón Escoda – biodynamiskt föredöme emot monokultur

Joan Escoda har blivit till ett biodynamisk föredöme för andra druvodlare i Spanien genom arbetet på farmen Escoda-Sanahuja. Han håller till högt upp i bergen väster om Barcelona i den bergiga vinregionen Conca de Barberà. I sann biodynamisk anda är vinodling bara en av de jordnära aktiviteter som utövas. På farmen finns förutom olivträd och mandlar även fjäderfä, lamm och kossor.

Escoda menar att biodynamiken är en levande organism som helt enkelt inte fungerar som monokultur, alltså med enbart en gröda. Naturen kan inte tämjas, förändras, eller besprutas utan att problem uppstår. Vinerna från Escoda-Sanahuja är varken stabiliserade, filtrerade eller svavlade ens det minsta lilla.

(red. tillägg: permakultur – samma filosofi som Alain Brumont driver, men han använder svavel när så krävs. Se mer i artikel om Brumont i Munskänken)

Joan-Ramon-Escoda

Joan-Ramon-Escoda

– De är helt enkelt biodynamiskt odlade naturviner, berättar Juan Escoda. Till alla som har en uppfattning om att naturviner smakar lite vilt eller orent kan jag rekommendera Paradetes 2009 (++) som görs på de lokala sorterna sumoll tinto, mazuelo och garnacha. Vingården ligger nära den sömniga bergsbyn Prenafeta och druvorna ger här ett ovanligt friskt, örtigt och rent vin.

Karaktärerna påminner om de bästa vinerna från Beaujolais och vinet har stor intensitet och friska syror. Precis som alla viner jag rekommenderar välkomnar det till både glas två och tre.

Framförallt visar Paradetes hur rena och stabila helt osvavlade viner faktiskt kan vara, om de är välproducerade. Jag hoppas därför att Joan Escoda förhoppningsvis få fler att våga ta ner svaveldoserna som på sina håll är onödigt höga och som kan hämma viners aromer.

 

Ramiro Ibáñez – Palo Cortado på utrotningshotade druvsorter

Ramiro Ibáñez är något så ovanligt som en frilansande sherry-önolog med flera spännande innovationer på gång. Bland annat en Palo Cortado som han gör med ett inslag av traditionella druvsorter som numera är närmast utkonkurrerade av palomino-druvan.

Ramiro Ibáñez

Ramiro Ibáñez

Ibáñez nygamla vin heter Encrucijado 2012 och kommer från en enskild vingård utanför Jerez. Encrucijado görs förutom på den klassiska sherrydruvan palomino, även med hälften utrotningshotade druvsorter med esoteriska namn såsom mantúo pilas, mantúo castellano, beba, perruno och cañocazo. Dessa druvor är inte tillåtna enligt sherrylagen varför vinet blev utan officiell ursprungsmärkning. Ibáñez menar däremot att vinet har en maximal ursprungskaraktär från vingården med de gamla stockarna och på grund av vinets korta lagring.

Huvudbilden är en genomskärning av jordmånen, albariza.

 

Telmo Rodriguez – innovatör och plantskola för vinfolk

Telmo Rodriguez är sedan länge en av Spaniens mest erkända vinmakare och producerar viner ifrån flera olika regioner, bland annat Rioja. Trotts att han börjar komma upp i mogen ålder hör han fortfarande hemma på listan över innovatörer. Gång efter gång har han lyckas hitta en egen stil.

Dessutom har många unga vintalanger gjort raketkarriär efter att ha praktiserat hos Telmo, en av dem är Fernando Garcia på Bodegas Marañones. (se artikel ’Bodegas Marañones’)

Jag vill passa på att lyfta fram MR ”Mountain Wine” 2010 (+) från hans företag Compañia de Vinos Telmo Rodriguez. Det görs på den traditionella moscatel-druvan som vuxit i karga vingårdar bara ett par timmar från den populära semesterorten Fuengirola på solkusten.

Telmo Rodriguez

Telmo Rodriguez

Rakt upp i bergen nord-öst om staden Málaga växer vinrankorna, otroligt nog i samma vingårdar som producerar regionens traditionella moscatel-viner på torkade druvor. Skillnaden är att Rodriguez version har en isande fräschör som snarare bör jämföras med Österrikes senskördade viner.

Likt en trollkarl jäser Rodriguez vinet på ett sätt som trots den sydspanska hettan bevarar hela spännvidden av druvans så kallade primäraromer. Smaken är således packad av tropisk frukt och helt utan torkade eller oxiderade toner. Det är revolutionerande att prova denna moscatel om man som jag vant sig vid de traditionella vinerna från trakten som dryper av sötma och torkad dadelsmak.

‘Mountain’ var förr benämningen på de söta Málaga-viner som på 1500-talet samsades med söt sherry och ”canary-sack” i brittiska vinkällare. Om det är någon som kan få vinälskare att återuppleva dessa klassiska söta viner så är det Telmo Rodriguez som enligt mig äntligen tagit Málaga-vinet in i 2000-talet.

Läs mer om Rodriguez i en artikel från januari 2013, ‘Sanning och konsekvens med Telmo Rodriguez‘.

 

Kommentera