Ruedaproducenter som övertygar med ekfatslagrad verdejo

En bra bit nordväst om Madrid ligger vinregionen Rueda, namngiven efter en liten by i trakten. På 1970-talet återlanserade storfirman Marques de Riscal regionens vita lätta verdejoviner som blev populära och fortfarande dominerar bland distriktets viner.

Mer kraft får verdejovinerna om de tillverkas av fullmogna druvor som fått jäsa i ekfat. Jag vill då kalla dem dunderviner och spänna bågen så långt med att jämföra de bästa med flera av Europas vita klassiker, som Meursault och Pessac-Léognan.

D.O. Rueda

Den här artikeln handlar inte om alla Ruedas oförargliga vattenvita viner som kostar tre eller fyra tjugolappar på bolaget. De kan förvisso vara prisvärda för vissa men sällan stimulerar vinerna monopolets mer intresserade kunder. Det intressanta är att parallellt med picknickviner producerar Rueda några av Spaniens mest utsökta vitviner där de bästa är gjorda på den traditionella verdejodruvan.

I senaste utgåvan (2015) av Guía Peñín delades det ut hela 96 poäng till verdejovinet 2011 Naiades från Bodegas Naia. Bara sju vita viner har samma eller högre poäng i den spanska vinguiden, som årligen recenserar landets producenter och viner. Apropå vinpoäng är det något som diskuteras och ifrågasätts allt mer i vinvärlden.

Producenterna i denna artikel har sitt säte i kommunen La Seca, som annars är känd för sin stora andel av överpresterande vinerier. Det är inte för inte som La Seca ibland kallas Ruedas ”Grand Cru”.

Didier Belondrade, fransman med vurm att flyga högt

Från flygplan till lyxvin. Livet förändrades för Air France-chefen Didier Belondrade efter att han smakade sitt första spanska verdejovin på sent 1980-tal. Belondrade och hans dåvarande fru Birgitte Lurton (från Bordeaux-familjen med samma namn) såg båda framför sig att Rueda med sitt kontinentala klimat skulle bli den iberiska vinvinsregionerna framför andra. Och hur skapar man Spaniens bästa vin om inte med lite klassisk frankofilvinmakning resonerade dem.

När parets vita vin 1994 Belondrade y Lurton kom ut på marknaden skapade det en smärre sensation. Tidigare ruedaviner var nämligen små oförargliga och aromatiska skapelser. Belondrade hade med hjälp av handskörd och dyra franska ekfat skapat ett vin i en klass som fick dåtidens spanska sommelierer att tappa sin tapas.

Agustí Peris, då sommelier på den nu stängda superkrogen El Bulli, var en av de första att lovorda vinet och snart fanns det med på El Bullis lista. Det för den tiden ovanligt höga inköpspriset på 900 pesetas (årgång 1996) avskräckte ingen. Det ska nämnas att vinet nu bara 20 år senare tycks hopplöst omodernt. Vinerier som startar sin verksamhet i dagsläget har sällan Bordeaux som förebild, en vinregion som det nästan bara talas om på auktioner och i Alex Schulman & Sigge Eklunds podcast förstås.

Belondrade i omställning till eko

Rueda är en region där 90 procent av druvorna skördas med maskin, något som aldrig förekommit hos Belondrade y Lurton. Däremot tillsatte de odlad jäst länge, något som vinmakerskan Marta Baquerizo nu slutat med.

Hur galet det än låter så tillsätter de flesta vinerierna världen över jästsorter efter smakmodets svängningar. Kortfattat kan man alltså genom sitt val av jästkultur styra vilka karaktärer som ska uppkomma i vinet. Vingårdarna hos Belondrade y Lurton omfattar 30 hektar och alla är i dagsläget under omställning till ekologiskt jordbruk.

2013 Belondrade y Lurton, 279kr (++)

Den aktuella årgången 2013 producerades i en rekordstor upplaga om närmare hundratusen flaskor. Man kan säga vad man vill om vinets aningen otrendiga stil, men det smakar bra. Otroligt gott faktiskt. Detta vita verdejovin har en rik men samtidigt krispig smak av solmogna druvor och julkryddor. Det är tydligt att Baquerizo är influerad av sin tid i Bordeaux, bland annat som vinmakerska på Chateau Lynch-Bages.

Jag kan inte låta bli att beskriva stilen som ”snabb”, polerad och högpresterande. Det är ett under i perfektion, något som kanske också är vinets största svaghet. En duktig vinmakare kan antagligen producera ett liknande vin nästan oberoende i vilket land hen jobbar i.

Belackarna kallar vinet 'den rike Didiers projekt för egot' samtidigt jämför vin-fans dess årgångar i stora vertikaler. Årgång 2013 är färdig att drickas nu samtidigt som det är gjort i en stil som inbjuder till lagring. Hate it or love it!

Oympade vinstockar från Bodegas Naia

Bodegas Naia är ett nyare projekt som bara är inne på sitt trettonde år. Vinmakaren Eulogio Calleja har redan byggt ett renommé i Spanien för sitt arbete på Naia. Ett arv som den nya vinmakerskan Cristina Bosch förvaltar och utvecklar vidare då Calleja nu enbart konsultar för firman. Vinerna från Bodegas Naia är bland de fylligaste i Rueda och de säger själva att det beror på firmans fokus på frukt från gamla vinstockar.

2011 Naiades (+)
Toppvinet från Bodegas Naia heter Naiades och görs av verdejodruvor från gamla, oympade stockar. I årgång 2011 upplever jag verkligen att vinets ursprungs-otypiska råkraft måste komma från urvalet av hundraåriga vinstockar. Bodegas Naia har på sina totalt 20 hektar små delar vilka inte angripits av vinlusen.

Det är den bitvis sandiga jordmånen som räddat stockarna från Phylloxera-angrepp och av dem har Calleja skapat vinet Naiades som till stor del består av druvor från oympade rankor. Vinet är jäst och lagrat på franska ekfat och den varma årgång 2011 har fått extra mycket tropisk fruktsmak och där fatkaraktären känns mer integrerad än den i exempelvis Belondrade y Lurton.

Naiades är ett koncentrerat vin, stor som vit bourgogne och som troligtvis låter sig lagras med goda resultat i minst 20 år. Anledningen till av vinet inte får två plus (++) är att det helt enkelt och just nu är för stort, koncentrerat och yvigt. Det är ett imponerande vin men jag skulle ha svårt att matcha det gastronomiskt utan att det tar över för mycket.

Huvudbild: Till höger, Jean Belondrade är Didiers son, Didier och Marta Baquerizo

Söker du efter Rueda-vin utan ekfat?
Marqués de Riscal bakom populärt verdejo-vin från Rueda
Finca Montepedroso — gott sommarvin till samma pris som sur Petit Chablis