8 tyska favoriter just nu - från klassiskt till experimentellt

En doft av lingon, blåbär och skog bjuder in till det här pigga och syrliga vinet som är ett utmärkt exempel på tysk pinot. Den syrliga, nästan kärva, frukten balanseras upp av mjuka tanniner och en härlig örtighet. 

Dreissigackers projekt ”Vintages” hämtar inspiration från Champagne där normen är att blanda årgångar. Den röda upplagan är en blandning av fatlagrad spätburgunder och Sankt Laurent från två årgångar, 2017 och 2018. Resultatet är ett kryddigt, komplext och seriöst vin med inslag av nejlika, cederträ, jordgubbar och röda vinbär. Allt bärs upp av en härlig struktur med hög syra och mjuka, polerade tanniner. Klockrent!

Lätt, lekfullt, piggt och energiskt rött vin som drivs av sötsyrlig frukt. Här har vi en härlig blandning av rabarberkräm, äppelkart, röda vinbär, hallonpuré och kardemumma. Vinet är ofiltrerat, vilket gör det lite dimmigt och det har också en härligt stökig komplexitet från naturjäsningen. Förutom Müller-Thurgau hittar vi även spätburgunder, regent, Sankt Laurent, riesling, pinot gris och pinot blanc i blandningen. Med fler gröna än blå druvsorter är frågan om det här vinet ska kallas rött, rosé eller någonting helt annat. Oavsett – drick det väl kylt och njut!

I Rheingau hittar vi vingårdar i rak sydsluttning, vilket ger optimal solexponering. Magic Mountain består av druvor från flera av vinmakarens bästa lägen i Rüdesheim, men där mognaden eller kvaliteten inte riktigt kommer upp i nivån att druvorna hamnar i toppvinerna. Resultatet är ett torrt, friskt vin som definitivt faller i den rättmätigt populära kategorin ”krispigt”. Här finns gott om inbjudande persika och zestig lime, men också den klassiska riesling-mineraliteten som gör att vinet får ett djup och identitet. 

Feinherb är en term som indikerar att vinet är halvtorrt. Det finns alltså en del socker kvar efter jäsningen, utan att vinet för den skull upplevs riktigt sött. De här vinerna är utmärkta till mat som annars är svårmatchad till vin, till exempel mat med en del sötma som gravad lax och mat med hetta. Hos Nik Weis får vi toner av persika och aprikos, honung och en härlig petroleumdoft. Trots sin sötma upplevs det här vinet som otroligt friskt – allt tack vare den karaktäristiskt höga rieslingsyran som greppar tag i kinderna med kraft och balanserar upp sötman.

Historiskt har druvmustens sötma varit styrande för kvalitetsklassning av tyska viner. Men med inspiration från Frankrike har man introducerat betäckningen Grosses Gewäch, vilket ungefär motsvarar Grand Cru i till exempel Bourgogne. Alltså vin gjort på druvor från de allra bästa vingårdarna. Här har du ett vin att lägga i källaren (eller garderoben eller vinkylen), för det här kommer utvecklas med åren. Den här fatlagrade rieslingen är helt torr och har en himmelsk doft av solmogen ananas, mango och persika tillsammans med mandel, skira blommor, kryddnejlika och vanilj. Med sin skyhöga syra behålls en tydlig fräschör trots att fatkaraktären är ganska kraftig. 

Den breda, runda flaskan, en så kallad bocksbeutel, är i princip synonym med silvaner från Franken. Flaskformen skapar lätt problem för den som vill lagra vinet, men innehållet i den här flaskan är långt ifrån problematiskt. Juliusspitals silvaner är en klassiker som är dynamisk och aromatiskt. Den distinkta pärondoften får sällskap av gröna och örtiga inslag. Doften drar åt piggelin, men i munnen förvandlas det till riktiga päron. Smaken är kryddig och beskrivs bäst med engelskans ”savory” som ju dessvärre saknar en bra översättning på svenska. 

På pärontemat fortsätter vi med grauburgunder. Här snackar vi rejält mogna och saftiga conferencepäron tillsammans med gula persikor, en lätt honungston i doften och en dammig, grusig mineralitet. Ett vin med lite lägre syra än de andra i uppställningen, men där en lätt beska väger upp och ger vinet en bra struktur. Ett okomplicerat och njutbart vin.