Boca Grande

Tidigt 1990-tal och kommunfullmäktige i Stockholm drömde febrigt om ett OS 2004. Då, som nu, vilade något lätt mytiskt över såväl infrastruktur som boende i huvudstaden. Så för att övertyga IOK om våra förtjänster som värd lockade vi med att bygga en OS-by lika ren som snö. Det, argumenterade vi, skulle medföra att atleterna presterade bättre än någonsin.

En imponerad OS-kommitté noterade detta. Och valde sedan Aten, vars luft är så förorenad att den måste tuggas före inandning.

Drömmen gick således i kras, men Sjöstaden var redan ett faktum. Det slitna hamn- och industriområdet hade sanerats och bebyggts, och horder av TV4-anställda började flytta in.

Nyurbanism med vallgrav

Hammarby Sjöstad bygger på ett ideal som kan ses som en reaktion mot strukturlösa innerstäder – ett område så oförstört, att det för att inte fördärvas separerats från Södermalm med en kanal. Stadsdelen inleddes som ett socialt experiment, där man undersökte om en population kunde överleva uteslutande på klaffbord. Under de första åren gick det fem inredningsbutiker på varje invånare.

Stockholms första pinchosbar

”För sju år sedan skulle den där haft ekben och skinnsits”, säger Magnus och pekar på min stol. I Sjöstans ungdom hade samtliga restauranger samma leverantör, vilket medförde att möblemanget var förvillande lika.

Numera är utbudet mer varierat, vilket pinchosbaren Boca Grande är ett exempel på. I den långsmala, tämligen trånga lokalen, går inredningen i sobert svart. Här finns plats för ett tjugotal matgäster samt ytterligare ett antal vid den vitkaklade baren. Längs ena långväggen hänger tavlor med något som liknar färgprover som motiv.

Tapas och eldigt rödvin. Men först Cava

Menyn överraskar egentligen inte, här finns det som brukar förknippas med tapasbarer: vitlöksbröd, gambas, calamares och den ljusa lagern Cruzcampo. Det serveras även pinchos, eller pintxos, eller pischosh – allt beroende på hur mycket Cruzcampo du druckit. Rätten är en baskisk version av tapas; serverat på pinne.

Magnus beställer Cava och en korg nachos medan vi synar menyn. Vad kan köket rekommendera? Chorizon och lammfärsspetten med rödbetor, helt klart, får vi till svar. Vi beställer ytterligare sju rätter och till det en flaska Baron de Ley Reserva.

Snart täcks bordet av rykande fat och skålar, små röror och olika såser. Servicen är ypperlig, och så sömlös att jag ibland misstar kyparens händer för mina egna. Överlag smakar det som det brukar göra på tapasbarer, det ligger lite i konceptets natur. Men att fråga köket om råd visar sig vara lyckat, spetten är utmärkta.

Brooklyn Brewery flyttar in

För ett par veckor sedan nåddes vi av nyheten att amerikanska hipsterölen Brooklyn Brewery ska öppna ett bryggeri i Luma-fabriken i Hammarby Sjöstad. Snart, i skydd av vintermörkret, kommer Hornstullshipsters glida över den frusna kanalen på hemmasmidda kälkar för att beblanda sina ankartatueringar och små skägg med sjöstadsbornas fäbless för terrassmöbler, i ett möte av samma evolutionära dignitet som när neandertalare mötte den moderna människan.

Profil: Tapasbar.
Klientel: Sjöstadsbor.
Vinlista: En flik med en naturlig tyngdpunkt på Spanien.
Typsituation: Jag torkar av fingrarna och ser att de inte är mina.
Betyg: 3.5 av 5.