Café Tabac

Café Tabac.

På den tunna passagen mellan Mälaren och Saltsjön vajar två frostbitna plastpalmer i vinden. Stående utanför rockklubben Debasers entré lovar de dans, dans, dans i en evig sommar.

Ett par steg närmare Gamla stan får vindarna fart på Kornhamnstorg; och bleka solstrålar lyckas hjälpligt leta sig ner längs de medeltida fasaderna till Café Tabacs markiser. Här ska jag strax möta upp min syster och vår barndomsvän Hanna för lunch.

Vi växte upp på samma gata i en liten bruksort utanför Uppsala. Sist vi sågs hälsade vi på Hanna när hon bodde i Dublin; vi fikade, shoppade Oscar Wilde-biografier och gick på transvestitbingo.

Det var tretton år sedan.

I Café Tabacs entré hänger en diskoboll i taket

Den gör små piruetter för sig själv, till tonerna av en osäker Donna Summer: ”Heaven knows, heaven knows, heaven knows – ooh!”

Ett antal enkla träbord står uppradade med stolar i form av vita kuber spetsade på svarta stickor. På bardisken står ett fång röda snittblommor som nästan når upp till taket. Och bredvid diskuterar ett yvigt par något över en limoncello.

Stammisar hänger i baren.

Jag är tidig, så jag beställer ett glas vit Rioja och slår mig ned vid ett hörnbord med menyn framför mig. Snett bakom hänger måhända en Basquiat-kopia, rustikt fastbultad i väggen. Motivet är en katt som fiskar.

Så öppnas dörren och de vinkar mot mig. Kanske beror det på att det var så länge sedan jag såg dem tillsammans, men de liknar de blyga fyraåringar de var en gång, utanför brevlådan på vår gata.

Fyraåringar med topplån.

Förra gången vi sågs bodde Hanna i en lägenhet utanför Dublin, det var innan hon var ihop med Tim, vars pappa hade en haschodling i trädgården. Innan Julien, hennes franske make. Nu är hon i Stockholm på jakt efter ett substitut till mammajackan.

– Har jag missat något? undrar hon, och syftar på det sekel hon levt utomlands: i Kanada, sedan Irland och nu senast i Frankrike. Tja, vad har egentligen hänt? Ett par regeringsskiften, begravningar, vänner som gift sig. Men allt jag kan komma på att säga är Veronica Maggio.

"Black silver".

Är vi redo att beställa?

Vi fastnar för tapas: scampi, fikon, chevre och räkor. Allt friterat med stor entusiasm. Räkorna tycks vara tillagade i ett fotbad.

Men den fruktiga Riojan, som passar utmärkt till osten, är förlåtande. Vi skålar och Hanna säger att det mest slående under hennes tid i Frankrike, förutom det Norénska julfirandet, var hur fransmän hyser samma varma känslor för vin som svenskar för verandor.

Efter ännu ett glas berättar hon att Julien gick med på att flytta till Sverige på tre villkor.
Ett: att de gifte sig.

De andra har hon glömt.

Vi är inne på vårt tredje glas, inte illa för en lunch. Men det imponerar föga på någon som bott i Paris. Och det ska visa sig att vi är långt ifrån färdiga med varandra:

– Jag har bytt land, gift mig och fött två barn. Vad har du pysslat med?

Café Tabac:

Profil: Kafé och tapasbar.
Klientel: Babelredaktionen.
Vinlista: En kritad tavla presenterar dagens utbud: Rioja, Riesling och Cava.
Typsituation: En far förklarar för sin dotter varför Gamla stan heter som den gör: ”För att den är trasig”.
Betyg: 3 av 5.