Rött vin från Châteauneuf-du-Pape är inte "rolling stones"

Châteauneuf-du-Pape är södra Rhônes största vindistrikt. Här produceras det övervägande röda viner i en stil eller kalla det ursprungstypicitet som bygger på smak av rik frukt och hög alkoholhalt. I jämförelse med endruvevinerna från norra rhônedalen är vin från Châteauneuf-du-Pape nästan alltid blandningar. Producenten avgör vilken husstil vinerna har och i distriktet finns många smakstilar att välja bland. Vilken Châteauneuf-du-Pape man föredrar är en högst relevant fråga och väljer du Château Mont Redon är du garanterat klassiskt-modernt lagd.

Norra Rhônes stolta druva är syrah, i söder heter den svart grenache. I södra Rhônes viner har grenache vanligtvis sällskap av cinsault, syrah, carignan och mourvèdre i så kallade blends, druvblandningar. Den norra delens sparsmakande valmöjlighet vad gäller sorter gör dubbla frivolter i södra Rhône där hela 13 olika druvor är tillåtna, åtta blå och fem gröna. Att vin av blandningar ger den största smakupplevelsen är jag benägen att hålla med om. Framförallt i jämförelse mellan vin från norra respektive södra Rhône. Undantagen torde vara Guigals LaLaLa-viner, de tre Côte-Rôtierna la Turque, la Mouline och la Landonne, som i utsökt precision speglar syrahdruvan utifrån växtplatsens förutsättningar.

Men tillbaka till södra Rhônes viner som görs av blandningar med fokus på den enskilda producenten. Hur gör de sitt vin och vilken är deras filosofi? Svaren vi får ger en fingervisning om husstil och konsumenten får vägledning till vilken typ av Châteauneuf-du-Pape vinmakaren tillverkar.

Den moderna falangens vinkonstnärer leds av tillverkaren och druvuppköparen Xavier Vins. Vinerna från Xavier är rena rama monsterpaketen av frukt och alkohol, mättade, smakrika och mycket kraftfulla. Därtill snyggt tappade på butelj. Teamet köper druvor och i princip, designar vinsmaken i ett laboratorium. På motsatt sida finns bland andra traditionella egendomar som Domaine du Vieux Télégraphe och Château de Beaucastel där druvor tas från egen gård och tillverkningen sker traditionsenligt.

Jean Abeille och Didier Fabre

Den största vingården i Châteauneuf-du-Pape är Château Mont Redon. Egendomen äger 186 ha varav 100 ha är planterad med vin, därtill finns även 25 ha i Côte-du-Rhône och 33 ha i Lirac. För husets Côte-du-Rhôneviner, röda och vita, köps ytterligare druvor in. Långt över tio år har producenten arbetat målmedvetet med miljöfrågor och i enlighet med det naturliga kretsloppet som resulterat i att de tar hand om allt avfall, från vingård, vinkällare och slottet i en egen anläggning på gården. Att vara klimatsmart är naturligt och självklart. Jean Abeille som äger egendomen tillsammans med sin kusin Didier Fabre säger 2012 när han är på besök i Stockholm,

- Naturligt jordbruk ligger i historiens gång. Idag framhålls hållbar utveckling mer som ett mode och naturliga viner är en effekt av miljötrenden.

Jean Abeille menar också att de så kallade naturliga vinerna inte håller i längden. Dessa får volatila problem menar han som störningar vilka leder till oxidation och av aromer som sticker iväg. Bland annat ”brett” som förstärks. Brettanomyces är en jästsvamp.

Konsumenter kommer inte tolerera naturvinernas tillkortakommanden i längden, även om de ses på som kul tillskott för tillfället resonerarJean Arbeille. Som vice ordförande i Châteauneuf-du-Papes odlarförening säger han också att vinodlarna i Châteauneuf-du-Pape jobbat hårt för att minska besprutning av vingårdarna. Sedan 1995 har de gemensamt mer än halverat användandet.

Pierre Fabre, Yann Abeille, Jérôme Abeille, Patrick Abeille

Kusinerna Arbeilles tre söner och Fabres ene son är numer fullt insatta i driften av företaget med egna ansvarsområden. Den svåra generationsomställningen har Château Mont Redon således hanterat galant.
Smakmässigt befinner sig Château Mont Redon närmare traditionalisterna är modernisterna men frågar man vinkännare som provat vinerna många år får man också veta att egendomens smakstil förändrats lite över tid, säg senaste tioårsperioden. Satsningar på en helt ny vinanläggning med utveckling av vinifikationen har givet viner mer frukt och mindre fatkaraktär. Personligen skulle jag säga att från årgång 2006 märks det tydlig skillnad till fördel mer frukt. De som provat Château Mont Redons Châteauneuf-du-Papevin många år håller också säkert med om att vinerna är mer drickmogna idag jämfört med förr. Vinälskare som gillar smaken av Xaviers Châteauneuf-du-Paper upplever i jämförelse med Château Mont Redon och av samma vin, Châteauneuf-du-Pape den senare som ett mer stringent vinval.

Investeringar som gjorts på Château Mont Redon är bland andra i en elektronisk druvsorteringsmaskin. Den skrev Anders Röttorp om 2011, läs artikeln ”Elektronisk druvsortering ger bättre viner.

Druvorna på Château Mont Redons ägor plockas normalt sett i mitten till slutet av augusti fram till mitten av september. Ny teknik innebär också ett moment med nedkylning av druvorna till - 10C fram till maceration som för de enklare kvaliteterna sker vid + 4 C i cirka tre dagar, för Cneuf-d-P är perioden tre veckor. Pigeage sker per automatik, i ståltank. Jäsningen startar vid cirka +23-25 C. Châteauneuf-du-Papevinerna hos Château Mont-Redon lagras till hälften i 228 L bourgognefat, den andra hälften förvaras i liggare. Slutlig blandning sker ungefär efter 18 månader varefter vinet buteljeras och får vila i fyra till sex månader innan skeppning.

I mina provningsanteckningar över åren ser jag Châteauneuf-du-Pape röd med årgång 1990 (provad nov. 2007) som vinet med det högsta betyget och som en helt enastående vinupplevelse. Årgång 2008 provad både 2012 och i mars 2013 har haft kinkiga årgångsförutsättningar varför vinmakaren var mycket återhållen med extraktionen. Det resulterade i en lätthet och mer finstämd balans i vinets smak än vanligtvis annars. När jag provar vinet i mars 2013 har jag antecknat ungt och att smaken är direkt sluten jämfört med i provning föregående år, då hade jag väl kunnat dricka vinet direkt, det vill jag inte göra nu. Intressant.

Provning i Stockholm 19 mars 2013

På senaste provningen förvånar röd Côtes-du-Rhône Réserve (5461) positivt och vinet visar sig som ett klockrent lagringsämne. Smaken är tajt och kraftfull, kärnigt kärv och stram med stor frukt och bra balans. För sina 105 kronor är det ett fyndköp som jag gärna sparar. Den vita Côtes-du-Rhônen är som alltid ett kärt vinval, och mycket användbar vid middagsbordet.

Slutligen kan jag konstatera att så bra som de röda vinerna hos Château Mont Redon är måste jag erkänna att jag är helt såld på Châteauneuf-du-Pape Blanc. Årgångarna kan variera men då vinet håller sin ört-feta och gulfruktiga smak över åren vill jag, helt så ofta som det bara är möjligt, servera vinet till ljusare kötträtter. Till mat som tillagas med ost eller medelhavsinspirerad rätter där örter och kryddor talar ett tydligt smakspråk.

Med denna artikel vill jag även lyfta frågan om Châteauneuf-du-Papevinernas bredd i stil som smak.

– Jag tycker att det är olyckligt om vi inte ser till den variation som finns i distriktet och vi borde uppmärksamma skillnaderna för vad de är, strålande exempel av mångfald. Att lyfta de olika tolkningarna ger Châteauneuf-du-Papevinerna ett djup som är mycket mer än den generaliserande beskrivningen av ett kraftigt, kryddigt rött vin och dessutom, när vi ser ”mer och skillnad” breddas vinernas drick-tillfällen.

Gör inte ”amarone” av Châteauneuf-du-Pape!