Elefantpojken - thai och Three Towns på Ringvägen

Ringvägen är en sorts friluftsled för vagt alkoholiserade söderkisar och bönor; en asfalterad halvcirkel från Skinnarviksberget via Skanstull till Vita Bergen.

Längs stråket av sprucken asfalt erbjuds vandraren möjlighet att från småbutiker köpa med sig förnödenheter som mattor, hantlar och hörapparatur. Här huserar även ett flertal barer och restauranger, däribland det kombinerade barhänget/thaiköket Elefantpojken.

Det är tidig fredagskväll och baren är fullsatt. You Only Live Twice,
ledmotivet från Bond-filmen med samma namn, snurrar på stereon, på en volym som liksom ryggar tillbaka inför det växande sorlet. Klädkoden är leopardpäls och påse. Jag är den ende som inte har skägg.

”Vi känner oss hemma här på Ringvägen, det är ett trevligt stråk. Och det har hänt mycket sedan vi kom hit 2010, jag tänker på Bacaro på Katarina Bangata och Polhem bredvid oss, där låg det ett konstigt kinesiskt ställe innan. Förbi Snövit finns Bönor & Blad och så El Mundo, som är ett hål i väggen”, säger Patrik Sjöqvist, allt i allo på Elefantpojken.

Som mitt pojkrum. Med sprittillstånd

Patrik beskriver Elefantpojken som en bar med thaimat, snarare än en traditionell thaikrog.

”Det skulle kännas långsökt om vi kallade oss thaiställe, när vi inte satt vår fot i Thailand, men min kollega Erik jobbade lite med en thaikrog innan. Och så har vi ju en bambutapet i matsalen”.

Övrig inredning har tillkommit spontant allt eftersom, utan någon större budget eller plan, berättar Patrik. Exempelvis kommer de tätt placerade mässingsborden från en plåtslagare någon kände. Borden står flankerade av enkla trästolar och gäster som diskuterar vilket fotbollslag som är mest onödigt. Längs väggarna samsas David Bowie, ett Nacka Skoglund-porträtt, en Babyshambles-poster samt ett par hektar veckotidningsbaserade kollage.

Mitt problem med kollage är att jag inte kan låta bli att leta mönster i dem: ledtrådar och potentiella mördare, till exempel. Ge mig bara tillräckligt med tid (och öl) så skapar jag en komplett gärningsmannaprofil.

Det är lätt att känna sig hemma. Och att bli helt borta

Svarta gardiner ramar in trafiken ute på Ringvägen och det lövverk som fortfarande sover. Ett ljus, så blekt att det inte ingår i fotosyntesen, blänker svagt i bardisken.

Bakom baren står dryckesutbudet uppskrivet direkt på en rosa vägg. Längs bardisken sitter en pappa med en dotter som just lärt sig att cykla och vid ett av de glänsande mässingsborden sover ett spädbarn i famnen på hens mamma. Det vilar något sympatiskt över barer där alla känner sig välkomna.

Det är också oerhört svårt att skilja på vilka som är gäster eller personal.

”Vi har en väldigt blandad målgrupp, både ungdomar och pensionärer känner sig hemma, det är varken för fint eller för sunkigt”, förklarar Patrik.

Fast än klockan inte är mer än halv sju är lokalen fylld till bredden; det är kutym att skrika det man vill kommunicera:

”ÄLSKADE, DU ÄR MITT ALLT!”
”VA?”
”JAG SA ATT…”
”VEM ÄR DU?

På menyn: Gråtande tigern och Vattenfallsbiff

Tre trappsteg upp ligger matsalen. Här serveras en meny bestående av sexton rätter, med biff, kyckling och scampi som bas – snillrikt döpta till exempelvis Gråtande tigern samt Vattenfallsbiff. Dryckesmässigt erbjuds drinkar, fem vita och fem röda viner samt öl.

”Vi vill ha fina råvaror, bra kött och kyckling, inga lågprisprodukter. Och vi serverar inte bara thairätter, en kock är från Laos, en annan från Vietnam”, säger Patrik.

Den kryddstarka menyn kräver ett genomtänkt vinutbud, berättar han.

”Vi försöker matcha mat och dryck. Det är ju mycket starka rätter, chilibaserade. Då gäller det att ha fruktiga viner. Samtidigt är vi ju en bar, många kommer hit för att dricka, så vi har ett stort utbud av öl”.

Bara två dagar senare är jag tillbaka, nu med Frida. Det är söndag eftermiddag och lokalen är behagligt tom, klientelet består av Shanti Roney. När vi fått in varsin IPA närmar sig en yngling bardisken och beställer högtidligt ett glas ”Three Towns premium lager, tack”
– på samma sätt du ber om husets finaste konjak på Le Sergent Recruteur i Paris. Det är rörande, och en tämligen bra illustration över stämningen i baren.

Elefantpojken

Profil: Bar med thaikök.
Adress: Ringvägen 151.
Klientel: Hela familjen. Och Shanti Roney.
Vinlista: Fem vita, fem röda.
Typsituation: I väntan på ”Scampi to go” sveper någon tre stora stark.
Betyg: 4 av 5.