Takbaren Aqua Spirit bjuder på utsikt över Soho.

Takbaren Aqua Spirit ligger i Soho, London, på en höjd väl lämpad för markservice på satelliter. Här sippar du klassiska cocktails medan du blickar ut över Mayfair. Eller så väntar du förgäves på en enkel flasköl.

I det före detta varuhuset Dickins & Jones på Regent Street huserar nu ett av Londons högsta kulinariska landmärken. Du når Aqua Spirit från Argyll Street, via en sammetssvept entré där en man i mörk kostym visar dig till hissen. Fem våningar upp når du, efter att likt en sticka genom maskorna i en jersey glidit genom en dansande folksamling, en stor och rund bar. Här sjunger man livets lov med salivstinn cockneydialekt och i händerna klirrar glas fyllda med is.

Taket är lackerat svart, och längs en orientaliskt tapetserad vägg står höga bord på rad.
Om du viker av till vänster om bardisken och går genom en mörk korridor möter du en bronstjur i naturlig storlek (som jag misstar för ett hologram tills jag försöker gena igenom den). Inom kort når du ännu en bardisk, innan du stiger ut på takterrassen.

Aqua Spirits takterrass öppnar upp Soho

Kvällen kommer att bjuda på ett molnigt mörker. Men vi har ännu bra utsikt över Soho, Mayfairs taknockar och solnedgången bakom Marble Arch. Om vi ställer oss i någon av rottingsofforna ser vi horisonten kröka sig, och om vi av någon anledning tappar våra glas över räcket hamnar de i omloppsbana.

Det är tunnsått om takbarer i London, mest beroende på det nyckfulla vädret. Aqua Spirit har hela två terrasser som är integrerade med en japansk restaurang, vilken sportar en sumibiyakigrill samt en spansk matsal, där den el Bulli-tränade Alberto Hernandez är köksmästare.

Den långsamma servicen imponerar

Efter middag på den italienska restaurangen Ripe Tomato i Notting Hill är vi sugna på drinkar. Så jag går till baren, där det blandas klassiska cocktails, som Mai Tai och Midori Sour, med sake, yuzu, äggvita och Frangelico.Vi är tre gäster vid bardisken och på andra sidan arbetar fem personer: en är upptagen med att omsorgsfullt stoppa kvitton i ett glas. En kvinna i förkläde klappar med halvslutna ögon mynta mellan handflatorna, som om hon stilla applåderade växten. En koncentrerad yngling plockar med en liten sked upp blåbär ett och ett ur en porslinsskål, varefter han radar upp dem på en skärbräda. En bartender med flaskor i varje hand attackerar ett high ball-glas med samma elegans som när en könsmogen schimpans närmar sig ett traktordäck.

På vår sida bardisken börjar ryktet sprida sig att personalen arbetstränar. Vi försöker förgäves göra våra beställningar, men serveringen är långsammare än kontinentalförskjutningen.

När jag väntat på att få beställa i tjugofem minuter frågar jag en äldre herre som torkar disk om han kan hjälpa mig med två flasköl. Då vaknar kvinnan med de halvslutna ögonlocken. Hon noterar häpet att jag har ett europeiskt VISA-kort. Och när jag förklarar att vi ju befinner oss i Europa tittar hon på mig med illa dolt förakt. Ölen kostar mig 170 kronor.

Fler och fler gäster tappar tålamodet, en amerikan vill ha sin drink gratis, ”this is America!” skriker han med uppspärrade ögon till den förskräckta ynglingen som nu tömmer diskmaskinen. Och mannen jämte mig tackar ”Deus” för att personalen inte arbetar med kirurgi.

Väl ute på terrassen igen, där min flickvän blickar drömskt ut över taken, tycker jag mig höra hundskallen i Pet Shop Boys West End Girls. Men det är den upprörda amerikanen som börjat djupandas.

Aqua Spirit

Profil: Takbar integrerad med två restauranger.
Adress: 240 Regent Street, med ingång från Argyll Street, London.
Klientel: Par.
Vinlista: Det har personalen svårigheter att svara på.
Typsituation: På terrassen serveras du snacks, och om du inte hinner ducka, oplockad tornfalk.
Betyg: 3 av 5.