I Julias glas i juli

Det känns vanskligt att välja vin till kommande VM-matcher. Man vill ju inte oavsiktligen markera stöd för ett lag man inte hejar på. Säkert kort är då alltså Italien, som ju som bekant inte fick vara med i leken den här gången. Lagom till VM-finalen släpps den här härliga pjäsen som består av druvan carricante, odlad på Etnas sluttningar. Tänk dig ett relativt lätt vin som ändå har substans med en munkänsla som är lite krämig. Det finns en lätt rökighet som gör sig bra tillsammans med tonerna av mogen vit persika, melon och en hint av banan. I avslutet finns ett litet bett av beska. 

I skrivande stund är Sverige klara för sextondelsfinal och det finns alltså en liten, liten chans att vi spelar i finalen. Därför kan det ju vara klokt att säkra upp med ett svenskt vin, utifall att. Jag tycker otroligt mycket om Hällåkras orangeviner. Vinet Anna bjuder på en bra balans mellan aromatik och stuktur. Det är kryddigt och nyanserat, torkade aprikoser, nötighet och tanniner som påminner om te. Och visst finns det väl även en smak av nybryggd earl grey där i bakgrunden? Skulle det visa sig att vi inte tar oss hela vägen till final kan jag intyga att det fungerar alldeles utmärkt att dricka det här en kväll på balkongen i sällskap av småplock med oliver, cornichons och en smakrik hårdost. 

Jag har redan tipsat om det, men gör det gärna igen nu är det är dags för semester. För det här är kanske min bästa rosé i år, och den vill jag dricka när jag är ledig. Om du, liksom jag, går i gång på roséviner som inte bara smakar citron och röda bär finns det något att hämta här. Det är fullproppat av smak: grillad persika, örter, mango, grillad citron, vita blommor och den där Etna-typiska tonen av varma stenar och rökighet. Det är piggt, det är syrligt, smaken hänger kvar länge och det finns en härlig liten beska som tillför en extra dimension. 

Bubblor och födelsedag passar fint ihop. Har du inte fått upp ögonen för Alta Langa än är det hög tid. Mousserande vin gjort på traditionell metod, alltså samma som i Champagne, från Piemonte. Låter inte helt fel, va? Och Sara Vezza, som driver Josetta Saffirio, visar upp sin skickliga hand. Med lika delar pinot noir och chardonnay som har legat mellan 30 till 40 månader på sin jästfällning får vi ett otroligt vin. En härlig doft av hallon och grapefrukt bjuder in. Smaken är lätt och frisk, men komplex. Lager av äpple och citrusfrukter vecklar ut sig och varvas med vit choklad och spröda kex. Jag poppar den här på min födelsedag. Om du inte har någon födelsedag att fira i juli kan du alltid unna dig ett glas i min ära. Alla ursäkter att öppna bubbel är bra ursäkter. 

Jag tror att det var Fredrik Schelin som sa att det bara finns en dryck till korv med bröd – champagne. Jag skulle väl kunna drista mig till att dricka någonting annat också, men han har en poäng. Vi har ofta en bild av att vi ska äta dyr och exklusiv mat när vi dricker dyrt vin. Men jag tycker ofta att de mest magiska kombinationerna uppstår när vi kombinerar ett riktigt bra vin med enkla tillbehör. Bland mina favoriter finns: kalifornisk pinot noir av bättre snitt tillsammans med ostbågar, mogen prestige-champagne med jordnötsringar och såklart Mc Donalds chicken nuggets tillsammans med alla former av bubbel. Det magiska med korv och champagne-kombon är, förutom att det känns nästan förbjudet dekadent att dricka champagne till varmkorv, att syran i vinet skär igenom den feta korven och lyfter hela kalaset till nya nivåer. Dessutom speglas de brödiga tonerna i champagnen snyggt av det faktiska brödet som håller i korven.