Bästa ostrondrycken – från vitt till becksvart

Ingen lista över vin till ostron är komplett utan en Chablis, eller hur? Men tänk om vi vidgar våra vyer lite och dristar oss till att testa en chardonnay från Langhe i italienska Piemonte i stället? Ja, då skulle vi kunna få ett vin med fokus på gula och röda äpplen med frisk syra, en lite lätt krämig textur och pigga citrustoner, som såklart passar alldeles utmärkt till såväl helt naturella ostron med bara en skvätt citron som till ostron med en klassisk vinägrett. Se bara till att ha lite framförhållning, den här flaskan hittar du i beställningssortimentet. 

För den som ändå vill ha en Chablis, eller helt enkelt inte har tid att vänta på en beställningsvara finns det ju såklart massor av härliga viner som kompletterar ostronen att välja bland. Jag väljer J M Brocards standard-Chablis som levererar precis det den ska, nämligen hög syra, krispiga äpplen, nypressad citron, en lätt, lätt beska och framför allt massor av läskande fräschör. Ingenting annat än succé till de salta ostronen. 

På temat krispig fräschör och urklassiskt till ostron – Launois Blanc de Blancs Grand Cru Réserve, den kanske krispigaste och mest mineraldrivna blanc de blancs-champagnen i standardsortimentet. Ostronen smakar salt och hav, bubblorna speglar havet och breddar med citronzest och pressad citron, gröna äpplen och en lätt brödig ton, med en skyhög syra som får det att sjunga i gomseglet. Mer matchat och mer klassiskt blir det inte!

Okej, Muscadet kan få vara med och tävla om förstaplatsen i kategorin mest klassiskt. Och utgår man från devisen ”what grows together, goes together” passar det ju faktiskt mycket bättre att välja ett vin från franska atlantkusten än från inlandet. Här får du ett lätt, friskt och rättframt vin med tonvikt på päron, äpple och citrusfrukter. Burkformatet är perfekt om ostronen bara är början på middagen och ni vill kunna gå vidare till annat vin till nästa rätt. 

En lite mer otippad kombination kanske, men en av mina allra bästa. Det var inte många år sedan jag började äta ostron, och mitt allra första ostron sköljde jag ned med en klunk Guinness. Hur märkligt det än låter är det här en helt magisk kombination. Och tittar man på irländsk och brittisk matkultur är den en kombination som har förekommit sedan ostron var vardagsmat för arbetarklassen. Ostronen lyfter fram den rostade, karamellartade karaktären i ölet, och med en kraftigare dryck vågar vi också trycka på med ännu lite mer smak i ostronets tillbehör. Don’t knock it ’til you’ve tried it!