ÖVERJÄST ÖL. I mitten på 1990-talet var överjästa öl sällsynta. Så är det inte längre. Överjästa öl är en stor grupp öl, av många stilar och smaker. En fråga som dyker upp ofta är, vad är skillnaden mellan porter och stout.
Att det skett en regelrätt kursändring under senare år bland ölentusiaster i fråga om vilken stil av öl som efterfrågas är ett faktum. Betänk att det ”bara” är 25 år sedan när de överjästa ölerna var mycket sällsynta. Lika sällsynta var även ölkonnässörerna och entusiasterna.
Överjäst öl finns i många typer och stilar
I denna text vill vi söka svar på skillnaden mellan porter och stout.
De överjästa ölerna ingår i gruppen öl tillverkad under kontrollerade formera jäsning, precis som lageröl tillverkas under kontrollerade former. Jämför till de spontanjästa ölerna där förloppet är just, spontant.
Många överjästa öl har en påtaglig fruktsmak och doft och där de vanligaste inslagen flyter mellan banan, aprikos, persika och plommon. Om man letar efter andra inslag än frukt finns vanligtvis doft och smak som påminner om smör, gummi, nötter och kokta grönsaker. Därutöver påverkar humlen både doft och smak på ölet.
Mörk öl tillverkas vanligtvis av ljus malt
Mörka, överjästa öl tillverkas ofta av en övervägande del ljus malt, den mörka malten kan ibland bara ingå till några få enstaka procent. Mest kända öl torde Guiness vara som görs av ljus malt och som får färg och smak av rostat omältat korn.
Skillnaden mellan porter och stout
Ölerna härstammar från Brittiska öarna, är mörka och mer eller mindre brända i smaken.
Porter
Av de två namnen är porter äldst. Ölet ska ha uppstått i London under 1700-talet och hade en alkoholhalt som varierade mellan 4-10 volymprocent. Namnet porter har av tradition använts flitigt på Irland där bryggerierna i dag ser porter som viktig för varumärkesbyggandet.
Porter var tidigare också namnet på många mörka öl i Sverige, exempelvis Carnegie porter. När det begav sig var det Pripps Ringnes som bryggde Carnegie Stark Porter i Sundsvall fram till 1992. Ölet höll under samma tid internationell toppklass och det tillverkades till och med en porter (fram till 1989) som lagrades ett halvår på tank. Namnet ”lagrad” eller också kallad ”årgångsporter” var ett populärt öl som med fördel kunde sparas upp till fem år.
Stout
I betydelse kraftig, som smakbeskrivning och det absolut vanligaste och mest frekvent använda namnet av dem båda (porter och stout). Engelsk stout innehåller ofta karamellmalt och smaken blir mildare.
Denna aningen sötare stil verkar också vara i en stark uppåtgående trend rent allmänt i dag. Ölen smakar mer av söt frukt, choklad och nötter.
En torr stout ska å andra sidan, av tradition, vara kraftigt humlad.
Slutsats, skillnaden mellan porter och stout
Ett försök att reda ut begreppen mellan porter och stout:
Mörk överjäst öl med bränd, besk smak enligt irländsk typ, är stout.
Mörk överjäst öl med en balanserad beska, liten torrhet, mjuk smak av frukt och malt, är porter.
Men även om ovan är en indelning som skulle kunna gälla i Europa kan man samtidigt konstatera att förvirringen, internationellt sett, är total. Namnen porter och stout används för i stort sett samma typ av öl och kan betyda att ölet smakar allt ifrån mjukt och fruktigt till rejält torrt och beskt.
Vi menar att namnet porter är grunden, så som ölet kallades i begynnelsen när stilen skapades och uppstod i London.
Över tid, när två distinkta smakstilar utkristalliseras har dessa fått var sitt namn. Att bryggare över hela världen använder benämningen porter och stout, hej vilt olika, är knepigt och gör det bara svårare för konsumenter samtidigt som otydligheten inte gynnar någon.
Vill du läsa mer om vilka de andra ölen är i grupen, överjäst öl, hittar du mycket information i denna text: Överjöst öl - allt du behöver veta
Foto av Pavel Danilyuk från Pexels