Robert et Louise

Robert et Louise huserar i kvarteret Marais i Paris och är omskriven av bland annat Elle à Paris. Skälet är köttet, vilket lågorna slickar i den öppna elden. Och Robert själv, som sippar rosé i baren.

Restaurangen öppnar 19.30 och vi hänger på låset likt en misslyckad smash n’ grab-kupp. Bakom dörren möts vi av en ridå av människor och rök. Svett och kondenserad köttsaft tycks skapa små moln strax under de nakna träbjälkarna. Lätt hukad över en pärm i baren tar ägaren Robert emot iförd vit skjorta och hans kala hjässa blänker i lågorna från den öppna elden.

Paret före oss erbjuds, på nåder, valet mellan att sitta vid en bordsände och en plats i baren. Ni, säger han och pekar på oss ”have no choice.”

Vi får slå oss ned i baren jämte Robert, som sitter och för logg över kvällens bokningar. I hans uppgift ingår även att dricka rosé och så fort någon gör entré dämpat ropa ”it is full.” Bord klockan åtta? Full. Efter 10? Full. I vår? Full.

Under kvällen bildas det en liten kö av förväntan ute på Rue Vieille du Temple.

Robert et Lousies meny

Medan vi bläddrar i den mycket kortfattade menyn, som inte kräver mer av brukaren än instruktionen i ett Kinder Egg, beställer vi två glas Gamay de Touraine, vilket ska visa sig vara en dröm till vår animaliska beställning. Istället för att inleda med foie gras eller paté kastar vi oss hungrigt över den köttigare delen av sidorna. Vi beställer raskt entrecôte och på frågan om den serveras med pommes frites får jag ett ”Haha, no” till svar.

Där vi sitter slås vi av den kärva inramningen: nakna takbjälkar, väggar svepta i tegel och en fondvägg av eld. Vid mathissen hänger Mästerkattens hatt och i matsalen en gammal cykel. I baren samsas målningar av frodiga kvinnor med diton av styckat kött. De rustika träborden, som tycks ha ett rotsystem under klinkergolvet, är impregnerade med köttsaft och vin.

I bakgrunden ser vi kocken hacka och skiva upp köttstycken som sedan grillas över öppen eld. Och det dröjer inte länge innan vår beställning räddas ur lågorna. Det är en rejäl bit kött som serveras, väl lämpad att äta med en högaffel. Stycket landar på bardisken tillsammans med bakad potatis och en enkel grönsallad. Inget annat.

Smakerna drabbar oss som en förälskelse eller tvar, det är svårt att värja sig när en ko anfaller. Vi gör tummen upp till Robert, som tolkar det som beröm när han regisserar hur ett sällskap ska sitta runt ett bord. Han föreslår en öppen halvcirkel och de blir stormförtjusta när de får flytta på sig.

Telefonen ringer i ett och Robert svarar med en air av att personen måste ha ringt fel. Men då och då tycks han ångra sig, varpå han skuttar ut på gatan och tar med någon han tidigare avvisat tillbaka in.

Robert et Louise

Profil: Köttrestaurang.
Adress: 64 Rue Vieille du Temple, Paris.
Klientel: Franska familjer och par.
Vinlista: Be den mustaschprydde mannen i baren att rekommendera något till din rätt.
Typsituation: När vi är färdiga är Robert det också. Roséflaskan är tom.
Betyg:

Här hittar du några fina vattenhål i Paris:

Paris 4 bästa barer