Veckans femhundring - vi går enbart på etiketten

Jakten börjar vid de nya röda vinerna som nådde hyllorna i september. Vi hittar en relativt enkel etikett men som ändå har ett subtilt budskap som man kan koppla både till namn och utseende. Tärningsprickarna finns där, namnet är Dice och det hela är på något sätt tilltalande och snyggt i all sin enkelhet. Dessutom kommer innehållet imponera på dig. Du får en inbjudande och läskande pinot noir från svala Central Otago på Nya Zeeland. Jordgubbscharmen, skogshallonen, tranbären och den lätta hinten av örter i avslutet gör det här till en riktigt trevlig pinot. 

Om du rör dig mot den tillfälliga hyllan så finns det några flaskor kvar av den här spanska garnachan. Jag vet inte vad det är med den här flaskan men det är något som fångar min blick varje gång. Det här vinet har kommit tillbaka flera år i rad till den tillfälliga hyllan. Det finns både något skräckinjagande och konstnärligt i den här designen. Det känns som att den illustrerar en svunnen tid inom vinvärlden. Det här är piggt, rödbärigt, körsbärssyrligt och alldeles klockrent för ynka 135 kronor. 

Vi går mot den vita hyllan och ser ett relativt nytt vin med en snygg ljusblå etikett med vita inslag. Vi måste lyfta på flaskan för att se att etiketten illustrerar frukter. Här finns citroner, äpplen och päron. Jag gillar dessutom det rent grafiska där man sätter namnet vertikalt och sen har en lätt beskrivning längst ner. Ett extra personligt plus för att det har samma färger som mitt favoritlag i fotboll. Detta är enligt mig en av höstens bästa vita nyheter på hyllan. En ungersk torr furmint med en härlig frisk citrussyrlighet i slutet. Annars är det färska äpplen, lätta toner av krusbär, vit persika och gröna päron. Klockrent för dig som kanske tröttnat lite på riesling eller chablis. 

När vi rör oss mot kassan så ska vi såklart ha ett bubbel också. Luras inte av ursprung eller druva. Jag vet att Chile inte har det bästa ryktet inom vinvärlden, vilket är sorgligt med tanke på vilken kvalitet som landet faktiskt kan producera. Såväl namn som etikett har en vibrerande fredagsfeeling över sig. Det är Ritmo, det är sydamerikansk musik, det är färgglatt och man får bara en känsla av att gå ut och sjunga Livin la vida loca av Ricky Martin på närmaste karaoke-krog. Jag hade med det här vinet på en provning nyligen för att visa hur ett okomplicerat, aromatiskt och charmigt bubbel från Chile kan vara, och det imponerade rejält på samtliga. Gröna syrliga äpplen, rejält fruktigt med en hint av fläder. Något solmoget i stilen men ändå inbjudande och charmigt.