Vino Nobile di Montepulciano – underskattad appellation i skuggan av Montalcino

Fylligare än Chianti, med mer bevarad fruktkaraktär än Montalcino. Så beskriver en vinmakare vad som utmärker vinerna från Montepulciano jämfört med de andra stora toskanska vinerna. En appellation som ibland hastas förbi för att i nästa andetag beskriva storheten i grannkommunens vin, Brunello di Montalcino. 

I utkanten av Val d’Orcia, dalen som fått världsarvsstatus för sina vackra landskap och bevarade renässansarkitektur, ligger den historiska byn Montepulciano högt uppe på en kulle i Toskanas böljande landskap. Jag överdriver inte när jag säger att utsikten härifrån har fått mig att gråta. Mer än en gång. Men det är faktiskt inte bara den obeskrivligt vackra naturen och fantastiska arkitekturen som gör det här till en av mina favoritplatser i Italien. Maten hjälper också till, men det är vinerna som tar mig med storm.

Trots att namnet bokstavligt talat beskriver vinet som ädelt, nobile, är det många som framhåller Brunello di Montalcino som det förnämare av de två. Kanske är det på grund av producenter med rock star-status, som Biondi-Santi, som höjt Brunello till skyarna. En annan viktig faktor är sannolikt att man förhåller sig på olika sätt till Toskanas signaturdruva, sangiovese.

Druvtrender i Montepulciano

Oavsett om vi pratar om Montepulciano, Montalcino eller Chianti, är sangiovese druvsorten med stort D. I Montalcino kallar man den brunello och i Montepulciano prugnolo gentile. Trots att den är mottaglig för olika vinmakningstekniker och lagringskärl behåller den alltid sin omisskänliga karaktär med fokus på körsbär, örter och en mer eller mindre tydlig ton av tomat.

I Montalcino får druvan skina på egen hand. I Montepulciano har man däremot tillåtelse att blanda i upp till 30 procent andra druvsorter i vinet, både inhemska och internationella. Det gör att vinerna kan variera mycket i karaktär och stil. Från kraftiga, tanninrika och tydligt ekfatsinfluerade viner till lättare diton där fokus är på elegans och komplexitet framför extraktion. De allra bästa lyckas med konststycket att kombinera nerv, energisk syra och precisa tanniner med en förtrollande aromatik där de röda bären får sällskap inte bara av örter och tomat, utan också en härlig citruskaraktär. Och de har en sak gemensamt – de är gjorda på uteslutande sangiovese, eller med en liten andel inhemska druvor som canaiolo eller ciliegiolo.

Vindarna blåser i fördelaktig riktning för oss sangiovese-entusiaster. För så lite som ett decennium sedan var Federico Carletti, ägare av Poliziano, på väg att riva upp en vingård med gamla sangioveserankor för att plantera cabernet i deras ställe. Lyckligtvis hjälpte hans fru Anna honom att ta sitt förnuft till fånga och vända om helt. Resultatet blev ett av de första Vino Nobile gjort helt och hållet på sangiovese. Idag ser vi fler och fler i området, som ser potentialen och jobbar mot att öka andelen sangiovese i sina viner. 

Namnförvirring mellan druvan och byn

Om det finns en sanning om vinvärlden så är det att den är komplex. Att försöka tyda en vinetikett är inte en enkel match om man inte har en gedigen vinutbildning. Det är inte konstigt att vi hellre sträcker oss efter en flaska vars namn vi kan uttala och komma ihåg, och som vi förstår. Vino Nobile di Montepulciano har dragit nitlotten (eller lagt krokben för sig själva) med ett namn som inte bara är långt och krångligt för den som inte pratar italienska, utan också lätt att blanda ihop med viner gjorda på druvan montepulciano. Gjorda på en helt annan plats, i en helt annan stil. 

När man pratar med vinmakare i regionen kan man få höra om frustrationen kring att konsumenter har svårt att förstå vad Vino Nobile di Montepulciano är, eller att de förväxlar det med Montepulciano d’Abruzzo. 

Ett sätt att hantera detta har varit att kringgå appellationens etikettsregler. En grupp producenter gick samman 2017 i syfte att lyfta fram sina allra bästa viner, gjorda på hundra procent sangiovese från ett enskilt geografiskt läge. I stället för att skriva ut Vino Nobile di Montepulciano i sin helhet skrev man helt enkelt NOBILE i stora versaler. Följt av Montepulciano, i betydligt diskretare stil och storlek. Förutom att projektet drivit på kvalitetsutvecklingen i regionen har den lite rebelliska etiketthanteringen varit ett sätt att underlätta för konsumenten att känna igen vinerna och etablera Nobile som varumärke.

Ett varumärke i förändring

Sedan årgång 2021 har termen Pieve dykt upp på flaskor från området. Det är ett sätt att skilja ut de bästa vinerna, men också något som kan hjälpa konsumenterna att förstå vinet och känna igen flaskorna på hyllan. Termen Pieve kommer från ett gammalt ord för socken. Förutom att vinet måste komma från det område som man anger är reglerna striktare för dessa viner än för vanlig Vino Nobile di Montepulciano. I linje med trenden att gå mer och mer mot druvren sangiovese är kravet 85 procent sangiovese för Pieve, jämfört med 70 procent i den övriga appellationen. Övriga druvsorter måste vara inhemska och traditionellt odlade druvsorter. 

Införandet av Pieve talar något om framtiden för Vino Nobile di Montepulciano. Inte bara kan vi förvänta oss att allt fler producenter gör områdesspecifika viner eller viner från enskilda vingårdslägen, med ökat fokus på platsens unika identitet. Vi kan också förvänta oss högre andel sangiovese även i ”vanlig” Vino Nobile och en utveckling mot det regionen gör allra bäst: eleganta, energiska viner.

Tips på två viner