Palmer & Co versus Moët & Chandon

Favoritmarkera

Prestige och berömmelse går inte alltid hand i hand med den faktiska kvaliteten, allra minst för champagne. I går hade jag förmånen att helblint prova två champagner från samma toppår med ovanligt stor skillnad i storlek, prestige och även pris. David vann stort över Goliat.

2002 är det hitintills bästa champagneåret under detta årtusende. Alla hus som någonsin gör en årgångschampagne passade förståss på att göra en då. Årgångschampagner görs, hos seriösa champagnehus bara de bättre åren. Skall man jämföra två hus blir det mest rättvisande att ta ett toppår.

Moët & Chandon är det världsberömda gamla (från 1700talet) riktigt stora champagnehuset. Enorm berömmelse och stor prestige och en årlig produktion av över 30 miljoner flaskor. Deras prestigechampagne är den mångomtalade Dom Perignon, ”Dompan”. De har länge varit klart störst på den svenska champagnemarknaden. För många svenskar är fortfarande Moët en synonym till champagne.

Moët & Chandon är ”M:et” i den stora franska lyxvarukoncernen LVMH. Här byggs varumärken med PR, annonsering och storbolags affärsmetoder. Jag själv och en del av mina kollegor har tyckt att själva champagnen under de senaste 15 åren succesivt har blivit enklare i takt med att affärsfocus på varumärket Moët alltmer tagit över. Känslan har varit att man fyller sitt välpumpade varumärke med allt mer druvmaterial från perifera vingårdar. Vingårdar som saknar den jordmån som krävs, för att göra riktigt bra finstämd läcker champagne.

När jag provade Moët & Chandon Brut 2002 i samband med att den släpptes i Sverige för några år sedan var jag inte helt nöjd. Jag gav den 17,5 i kvalitetspoäng vilket i prisläget 459 kronor inte räckte till prisvärt i mitt protokoll. För ett toppår var det klent. I Champagne har man den speciella prispolitiken att årgångsvinerna när de börjar säljas kostar lika mycket för enklare år som för de allra bästa.

Palmer & Co är ett ungt måttligt stort champagnekooperativ. De startade i liten skala efter 2:a världskriget. Man är fortfarande inte särskilt berömd. Man har inte focus på stora PR kampanjer men gör till rimlig kostnad riktigt bra champagne. Deras Palmer & Co Brut 2002, kom också för några år sedan till Sverige. Jag tyckte då att det var en stor riktigt lovande årgångschampagne från detta toppår. Jag noterade 18,0 i kvalitetspoäng vilket gjorde den extremt prisvärd för sina billiga 264 kronor.

Jag tyckte då för några år sedan att den oberömda ”billiga” var bättre än den nästan 200 kronor dyrare berömda champagnen. Av en händelse så fick jag i går som inledning på en privat vinprovning helblint två mousserande viner. Det vänstra glaset var en lätt rökig, välbalanserad, mycket nyansrik, lätt mineraliskt och ännu rätt spänstig delikat champagne. Det var helt klart att det måste vara äkta champagne och en årgångschampagne av bättre märke med stor framtid. Namnen på några riktigt bra hus kastades ut bland provarna. Jag noterade upplevelsen i mitt protokoll och gav den 18,5 i kvalitetspoäng.

Det högra glaset hade en gräddig nästan lite insmickrande härlig ton i början. Eftersmaken var avsevärt kortare och mindre nyanserad i jämförelse. Det var lite intagende men utan de nyanser och den spänst som det vänstra hade. Jag noterade till slut 17,0 i mitt protokoll i kvalitetspoäng. Vinet framstod som avsevärt enklare och tveksamt om det skulle växa med fortsatt lagring. Flera personer i provningsgruppen hade svårt att blint känna sig helt säkra på att det var en äkta champagne. Just för att sätta oss på prov kunde värden istället valt något sällsynt och bra mousserande utanför distriktet.

Som Du förstår var det Palmer & Co 2002 i det vänstra, bästa glaset och Moët & Chandon 2002 i det högra. Idag kändes skillnaderna mellan viner ha ökat en hel del, om fem år till är nog skillnaden ännu större. Man måste alltid göra en viss reservation för att de enskilda flaskorna kan variera något. Men det var inte tal om några defekter hos någon av dem. Med mina skalor för prisvärdhet och kvalitetspoäng utföll gårdagen provning så att Moëten som kostat 459 kronor nu inte kändes värd mer än ca 250. Palmeren som kostade 264 kronor var i kvalitet värd ända uppåt 800 nu.

För mig är det klokare att köpa en mindre berömd och högkvalitativ champagne billigt, än en berömd med lägre kvalitet dyrt. Idag kostar de nu aktuella årgångschampagnerna (årgång 2004 och 2006) lika mycket som då för dessa två champagnehus.

Kommentera