Claude Dugat ”La Gibryotte”

Favoritmarkera

Bourgogne, Frankrike
För inte alls så länge sedan såldes merparten av allt vin här nere i Bourgogne genom le négoce, vinhandlare. Odlarna själva hade varken plats, pengar eller kunskap att ta hand om sina viner efter jäsningen, buteljera och marknadsföra. Sedan kom 1980-talet och allt fler odlare skapade sina egna domäner. Jag vet inte om det var att vinmakarna hade axelvaddar, men vinerna blev också mer och mer bredaxlade, speciellt i byn Gevrey-Chambertin.

En av dom var Claude Dugat, kusin till Bernard Dugat-Py som sedan 1989 har en annan känd domän i samma by. Till skillnad från Bernard så använder Claude bara helt avstjälkad frukt, och vad det innebär för vinerna kan du läsa i den här informativa artikeln av Jamie Goode. En annan skillnad är att Claude använder mindre nya ekfat. I mitt tycke är Claudes viner snäppet bättre. Han föll heller inte för trenden att överexthraera under mitten av 1990-talet, något som alla vet att kusinen Bernard gjorde. Nåväl, intriger mellan kusiner finns det gott om. (På bilden: Claude har ett par riktiga händer, inte som mina)

Gevrey-Chambertin med Claude Dugat

Claude Dugats viner kommer alla från några ägor i Gevrey-Chambertin. Både grand, premier, kommun och generiska vingårdar finns representerade i stallet. När jag nämner Claude Dugat, känner jag instinktivt att jag måste ta upp det här med att (amerikanska) vinkritiker superlativerar om Claude Dugat som nån vinmakarguru, kultdomän eller till och med, rätt och slätt – Genius. Jag ser det nog mer som att gubben äger svingamla rankor i asbra parceller. Farbror Dugat har råd att lyxa till det. Någon Abbas löksill till jul blir det inte chez Dugat, snarare småskalig borgarsill med bouquet av saffran och kumquat. Sa jag att ekfaten levereras av Francois Frères?

Med det sagt så tillhör han givetvis toppskiktet av vinmakare i sin by, det finns det inget tvivel om. Efterfrågan blev så stor på de 25.000 flaskor som lämnade källaren årligen att han öppnade upp en négociant verksamhet (La Gibryotte) vid sidan om. Med den etiketten säljs det lite viner ända upp på grand cru nivå, mer specifikt, Charmes-Chambertin. Jag har ingen aning vilken odlare han köper ifrån och ingen jag har frågat vet. Kanske finns det en tanke att hans båda döttrar och son ska få något att leka med innan dom tar över firman. Ett smart move iså fall.

Gevrey-Chambertin ”La Gibryotte” 2010, Claude Dugat (-)
Trotts att vinet rimligen borde vara för tidig konsumtion så är den idag inte särskilt aromatisk. Kanske för att den vinifieras på samma sätt som domän vinerna. Samtliga lagras i en liten sidobyggnad till kyrkan i Gevrey-Chambertin, le Cellier des Dîmes anno 1219. Ryktet säger att det här var byggnaden dit bönder tog en del av sina grödor till gagn för kyrkan. En form av tidig skatt. Gevrey-Chambertin ”La Gibryotte” 2010 är från godkänd druva kommen, men i ett utförande som känns tungt att dra upp i näsan. Smaken är rik och påminner mer om den varma årgången 2009. Strukturerad med mogna tanniner och all den polerade lyxfrukt som du kan önska dig. Men lite för övergjort, eller Dugatiserat, för mig. Vad har du för erfarenheter med La Gibryotte?

Läs förklaringen till min poängskala
(-) när vi lämnas med en känsla av missnöjdhet
(+) när vinet lever upp till förväntningarna och vi vill ha mer
(++) när vi blir positivt överraskade och vinet framkallar starka känslor

Kommentera

  1. 31 december 2012

    Saknar (=) i din ”poänsgskala” annars är den som min (som jag nästan aldrig använder).

  2. 2 januari 2013

    Anders! Tack för kommentaren. Det finns en anledning för det inte finns en (=) i min skala. Jag tycker att vinet som allra minst ska leva upp till förväntningarna och att man ska vilja dricka mer. Med andra ord så blir jag personligen missnöjd av ett (=) vin. Dvs. (=) i din skala är (-) i min. Liten skillnad bara.