Krönika: Skönheten i vinet (del 2)

Läs gärna del 1 av krönikan
Vad är det som får dig att komma tillbaka till vin och vilja dricka det om och om igen? Vi som skriver om vin utgår ibland från att svaret är så enkelt som att vin är ”gott.” Många av oss bedömer därför viner i en till synes objektiv 100 poängs skala eller liknande. Ett vin högt upp på denna håller hög kvalitet, vilket är eftersträvansvärt då det anses vara godare.

God smak i all ära, men kanske borde vi ge vinet lite mer frihet i sina uttrycksmedel. Jag menar vin som en kanal till annan njutning än smak. Och det är här som skönhet kommer in. Att jag själv återvänder till vin som produkt handlar nog om en önskan att fylla mitt liv med skönhet. Vinet spelar samma roll som den snygga tavlan i min lägenhet eller de sköna tonerna av min favoritmusik. Vin kan vara mer än bara fint och gott, för alla människor.

Att tala om skönhet istället för perfektion
För att kunna förmedla något om skönhet i vin måste det nog finnas en subjektiv grund, men betyder det att det är ointressant för andra? Kanske är det ärligare av oss som skriver om vin att acceptera det subjektiva vinbedömmandet, än att försöka få det att likna något objektivt, man kan inte bedöma viners skönhet med matematik. Eller?

Det är tyvärr inte så enkelt, en mängd forskning visar faktiskt att det i alla fall verkar finnas en objektiv skönhet i människors utseende. Symmetriska ansikten är tydligen objektivt vackra. Vissa kroppsproportioner anses mer eller mindre vackra. En studie som tittade på olika folkgrupper visade att människor tycker att genomsnittet av sin egen folkgrupp är den vackraste. Kanske kan vi kalla det harmoni eller balans, en del av den ytliga skönheten. Det som vi kallar smak i vin. Men för de flesta människor är nog yta inte allt.

Som vinbedömming ser ut idag handlar det just om att uppskatta perfektion och symmetri. Självklart är viner inte lika komplexa som människor, men de är faktiskt skapta av människor, vin är inte en råvara. Men ändå så bedöms vin ofta med samma språk som man talar om råvaror. Genom att ta ut det mänskliga ut vinet när vi recenserar missar vi tyvärr skönheten bakom smaken.

Skönheten bakom smaken
All heder åt viner med harmoni och balans, men visst har vin även andra kvalitéer än att vara fina att titta och smaka på. Precis som med liknelsen om tavlorna i del 1, så kan skönheten vara beroende av autenticitet, äkthet eller intentionerna bakom. För visst kan även idéer och tankar som exempelvis kommunism vara vackra? Precis som bilden av vad som är konst så har en del människor börjat se vinet som något som inte nödvändigtvis måste vara vackert utan något som kan förmedla tankar och idéer om vår samtid och historia.

Frågan är ju givetvis om det går att förmedla mer än bara njutning med en flaska vin? Kort och gott väcka en tanke till de som vet hur man lyssnar. Ett exempel på en vinkultur där ”gott” inte alltid är huvudargumentet för att välja ett vin är naturvinsrörelsen. Jag har hört vinälskare i den här kategorin säga att man måste vänja om sig till smaken av ”riktigt vin.” Det finns ett ramverk utöver vinets smak för vad som de vill dricka, och inte. En avståndstagande till konventionellt odlade viner och hur det moderna samhället som allt mer förlorar bandet med vår jord. Gemenskapen som vin kan skapa är kanske viktigare än vi tror.

Skönheten i vinet kanske just bottnar i ordet gemenskap. För de vinälskare som fascineras av terroir kan skönheten i vinet vara att man känner av den gemenskap med vår jord som den urbana människan saknar. För de som istället söker gemenskap med människor kan skönheten i vinet vara känslan som urprunger ur att vara med i klubben som gillar viner från Österrike. Kan det vara så att skönheten i allmänhet och skönhet med vin i synnerhet är den lustfyllda attraktionskraften mellan oss människor och med människor och natur? Vad tror du. Vad är skönhet i vin egentligen?