Bordeaux en primeur – del 2

Favoritmarkera

En rejäl utmaning på den röda sidan men ett utmärkt år för såväl de torra som söta vita vinerna. Lägg till det faktum att 2013 är den tredje årgången på raken där växtsäsongen resulterat i viner som inte tilltalar en primeur-spekulanterna. Ändå riktades all världens vinblickar mot Bordeaux återigen i april, när slott efter slott släppte sin första så kallade tranche av 2013 års skörd. Skulle någon köpa?

Neal Martin som skriver för The Wine Advocate har kanske uttryckt det bäst; “…the Bordelais should understand that criticism is not because we hate Bordeaux. It’s because we love Bordeaux.” Det är lätt att etablera en hatkärlek till Bordeaux, att känna sig förfördelad och förbisedd trots ett långvarigt förhållande med slotten från departmentet Gironde. Men påståenden som: “Jag som varit regionen och dess viner trogen i si och så många år har idag inte råd att köpa vinerna.” håller inte längre. Låt oss för ett ögonblick angripa en primeur-fenomenet med ett mer objektivt synsätt och inte låta känslor styra. Hur skulle du göra om du var slottsherre, fullt medveten om att 2013 var tredje årgången på raken där vädergudarna inte varit på din sida, inte i alla kommuner i alla fall.

Bordeauxslottet – ett företag

Ch. Haut-BaillySkulle du markant sänka priserna i 2013 års en primeur-kampanj, trots att du selekterat hårt och inte nått upp till ens hälften av din normala skörd? Mindre vin producerat och sänkta priser är normalt inte en ekvation som faller väl ut. Skulle du markant sänka priserna för att traditionella handlare kräver så, för att som de hävdar, annars inte kan sälja vinerna till slutkunderna? Vid din beräkning av priset skulle du då ta med i beräkningen att det inte finns någon som helst garanti för att det vänder nästa år, att 2014 blir strålande? Ärligt talat, skulle du inte se ditt slott som vilket företag som helst, inta en mer krass inställning och ha bottenlinjen i fokus? Till syvende och sist, hur mycket man än drivs av passion, så måste kapital in för att verksamheten ska kunna fortgå.

Gamla kontra nya marknader

Traditionella Bordeaux-marknader som England, men även sådana som Belgien, Danmark och till viss del Sverige, har under närmre ett decennium känt sig bortglömda och lojalitetskänslan de uppvisat för regionen upplever många som inget värd. I takt med att nya marknader blivit köpstarka, och även vinintresserade, så har Bordeaux upplevt en boom i såväl efterfrågan som prisutveckling. Första årtiondet av 2000-talet var dessutom ett av de främsta i regionens historia. Vem kan klandra Bordeaux för att ha skött den nyuppkomna efterfrågan på ett fullständigt fenomenalt vis? Frågan som nu uppstått är; kan Bordeaux och dess en primeur-försäljning hantera dagens verklighet, anpassa sig på nytt och hitta en väg framåt? Tre årgångar på raken där konsumentintresset sviktat märkbart, handlares ovilja att erbjuda en primeur, de nya marknadernas sviktande köpkraft och till viss del vidarevandrande vinintresse samt kvarstående hög prisbild trots minskad efterfrågan.

Frågan är naturligtvis omöjlig att besvara men vissa fakta kvarstår. Gilla det eller inte, men det finns ingen annan vinregion vars vin har etablerat en sådan investerings-efterfrågan som den Bordeaux uppvisar. Naturligtvis bygger en sådan på hur etablerat Bordeaux är men också på sådana faktum som lagringstålighet och tillräckligt stora mängder producerade. Vinauktions-husen världen över domineras än av Bordeaux-viner och det mönstret lär inte brytas på decennier. Visst finns det egendomar som kommer att gå under, som inte klarar det ekonomiskt, men de köps snabbt upp av företag på jakt efter ett anrikt Bordeaux-slott i portföljen.

Framtiden

Château Latour i Pauillac har lämnat en primeur-handeln. Dumdristigt, smart eller inte, det återstår att se. Men att tro Bordeaux sjunger på sista versen är att åter låta subjektiviteten ta över resonemanget. En katt sägs ha nio liv, Bordeaux har utan tvekan fler än så och finner alltid en väg. Det är dessutom väldigt lätt att glömma bort alla de tusentals vinproducerande egendomar i regionen som inte är en del av en primeur-karusellen, och vars ägare knappast kör Ferrari till jobbet. Så innan du beklagar dig över prisbilden i Bordeaux och en primeur-handeln, stötta istället något av alla de slott som producerar störtsköna viner för ingen peng alls. Du lär inte bli besviken för i all kritik som riktas mot en primeur i regionen så kvarstår faktum; Bordeaux är världens största kvalitetsvinregion.

Fotnot. 2013-års handel har varit trög, snudd på stiltje enligt vissa handlare. Men vissa slott har sålt ut första tranchen relativt snabbt vilket visat att det finns intresse därute, trots den ytterst moderata prissänkningen jämfört med 2012. Frågan är kanske mer vem det är som köper årgången. de som har barn födda under året ja, de som följer specifika slott och gärna har kompletta samlingar, men sen då? Är det en årgång att investera i? Viner som kan generera mer vinst än en räntepappersfond? I många fall är 2013 dyrare än de idag njutbara och fortfarande tillgängliga 2007:orna, en mellanårgång som också anklagades för att vara felprisad.

Bilder (från ovan sett): Källaren hos Château Pavie, Chateau Haut-Bailly och merlot-druvor i Bordeaux, innan färgsättningen startat.

Författare: Niklas Jörgensen

Lämna ett svar