Alsace pinot noir - en tillbakablick och en titt in i framtiden

Med närmre 10% av odlingsarealen så har pinot noir sett ett uppsving i Alsace de senaste två decennierna. Även om en hel del av druvorna används till regionens mousserande Cremant-viner så har även de röda vinerna sett en viss renässans. Frågan kvarstår ändå; varför finns det så förtvivlat få riktigt bra pinot noir-viner i Alsace?

Det är egentligen märkligt. På andra sidan gränser huserar pinot-producenter av världsklass. Tyskarna har tagit till sig druvan fullt ut och har bevisat vilka höjder man kan nå. Faktum är att en producent som Weingut Becker till och med har en del av sina främsta pinot-vinmarker på den franska sidan av gränsen. Likväl har pinot noir haft det förtvivlat svårt att bli en väsentlig del av Alsace. Kanske problemet delvis ligger i det faktum att druvan inte har någon Grand Cru status - än.

Rött vin från Alsace var under århundraden det som dominerade produktionen och pinot noir hade ett högt anseende. Men käpparna i hjulet blev till sist för många och krig, diverse ägarbyten av regionen och försämrade odlingslotter blev till sist för mycket. Kunskapen, hur man producerar ett rött kvalitetsvin i Alsace, gick mer eller mindre förlorad. Spiken i kistan var säkerligen Grand Cru-klassificeringen i Alsace där pinot noir helt utelämnades och likt sylvaner hamnade druvan längst ner i hierarkin. Även om sylvaner sedan några år tillbaka erhållit Grand Cru-status i ett vingårdsläge, Zotzenberg, så har arbetet bara påbörjats med att återinföra pinot noir bland de främsta.

Byn Rouffach har i århundraden haft ett gott renommé för rött vin. Kanske är det också här man bör starta om pinot noir ska föräras högsta status. Även byn Saint-Hyppolite vid foten av Haut Koenigsbourg, har länge varit kända för sina vingårdslägen där pinot noir tycks trivas. Sannolikt startar pinot noir sin väg tillbaka i någon av de bägge byarnas Grand Cru-lägen och producenterna tilldelas det incitament som krävs för att våga ta risken.

För just en risk är vad det är idag, främst en finansiell sådan. I globala uppvärmningstider när flera regioner i exempelvis Tyskland har dragit upp riesling-rankor och planterat pinot noir istället, så har Alsace-producenter istället tvekat i och med att möjligheten till att skriva Grand Cru på etiketten då försvinner. Detta till trots att det finns lägen i exempelvis Rouffach som är bra mycket bättre lämpade till produktion av delikata rödviner än exempelvis riesling.

Alsace-producenter

Men nu är allt inte nattsvart. Det finns producenter som vågar och som dessutom gör det riktigt bra. Den kanske mest bekanta i Sverige är Domaine Marcel Deiss. Familjens röda, Burlenberg, är utan tvekan en av regionens främsta men vad få vet är att det förutom pinot noir, även blandas i en mindre andel pinot beurot - för de flesta av oss mer känd som pinot gris. Vinet dyker titt som tätt upp på Systembolagets hyllor och är med sin eleganta
och blommiga stil ett måste att prova.

Andra namn som är värda att söka efter när det gäller Alsace pinot noir är exempelvis Clément Klur, Barmès Buecher, Albert Mann men även välkända huset Hugel gör vissa år en ytterst elegant pinot noir vid namn Jubilee. En intressant detalj är att flera av de främsta pinot-producenterna i Alsace har valt en biodynamisk inriktining. Även om man är skeptisk till konceptet rent filosofiskt och menar att det i grunden mer handlar om att man vårdar sina marker mer aktivt, så kanske detta är en medveten/omedveten handling från de främsta. I och med vetskapen att de inte kan skriva Grand Cru på etiketten så söker man uppmärksamheten på annat vis?

Léon Beyer

Vill du stifta närmre bekantskap med Alsace pinot noir? Beställ då hem Léon Beyer's 2011 (73679) för 169 kronor. Producentens filosofi är den att pinot noir ska uppfostras i foudres, gamla träfat där eken inte påverkar vinet på samma sätt som i barrique-fat. Årgången är mycket lyckad för rött vin i regionen och Béyers pinot är med sin fina klarröda frukt, lätthet, blommighet och skönt balanserande syra ett utmärkt val till lite fetare fågelrätter. God idag, men ett par extra års lagring gör vinet gott. Kyl till 14 C (3).

Mathieu Deiss

PS. Du missade väl inte Vinbankens intervju med Mathieu Deiss tidigare i veckan? 

Författare: Niklas Jörgensen