Swartland

Doften minner en hel del om norra Rhônedalen. De fina röda och klara bärtonerna, ett stänk peppar, lagerblad, en violblomma och köttiga toner. Smaken har drag av ett område varmare än moderlandet men pepprigheten, den läckra saftiga syran som backas upp av en närvarande tanninstruktur, bären och renheten finns där. Klockren syrah. Attans vad bra det är. Dessutom tar det kål på fördomar.

Säg mig, när läste du senast en artikel om röda sydafrikaner som inte inleddes med den obligatoriska jämmervisan om den brinnande bakelittelefonen, däcklagret och lägereldslukten i vinerna? Att de röda är brandskadade viner medan de vita är ok?

Visst, Sydafrikas vinindustri brottas till viss del fortfarande med rökigheten (så gör även andra vinregioner i världen) men det betyder inte att alla ska dras över en kam. För en sak är säker; det gäller inte vinerna från producenten Mullineux i regionen Swartland. Så låt oss skippa röksnacket och prata om riktigt bra sydafrikanska viner istället!

Vinet ovan, 2012 Mullineux Syrah (99215) för 189 kronor, finns just nu inne på Systembolaget. Det bör tilltala vänner av syrah-druvan, särskilt de som håller norra Rhône som preferens. Aningen varmare framtoning men vad gör det; Skillnaden skänker enbart spänning för vem vill dricka kopior av originalet? Drick vinet nu och de närmaste tre-fyra åren (4).

Swartland är en i sammanhanget ny vinregion. Visst finns det producenter som hängt med mer än seklet men den riktiga kvalitetsboomen är ung, blott 10-20 år gammal. Länge var druvorna från Swartland, som ligger norr on Kapstaden, mestadels ämnat som spritmaterial och bulkvin men med flertalet synnerligen kompetenta och vågliga vinpersonligheter är det idag regionen att följa i landet. Med sitt medelhavsklimat har man anpassat vingårdarna till just druvor som trivs i värmen. Syrah såklart men även andra sydfranska druvor och till och med portugisiska sorter. Bristen på nederbörd är ett problem med tanke på att flera vingårdar fortfarande är unga och att man inte konstbevattnar. Äldre rankor står således högt i kurs i och med deras mer utvecklade rotsystem som inte är lika nederbördsberoende.

Badenhorst

Ytterligare en producent värd att följa är Adi Badenhorsts familjeegendom. Vingårdarna är ekologiskt drivna och man är ytterst måttfull med tillsatser. Det finns fortfarande några flaskor kvar på hyllorna av producentens strålande 2011 AA Badenhorst Family Red Blend (90324) för 189 kronor. Druvbuketten ser närmast ut som en Chateauneuf-du-pape vore det inte för att en portugis smugit sig in i startfältet, portvinsdruvan tinta barocca.

2011:an behöver en vända i karaff för att öppna upp men sedan så händer det saker. Doften är kryddigt nyanserad med färska bär, mörka och röda i skön mix. En läcker violig blommighet, mylla, lakrits och lagerblad. Det som främst slår en är renheten. Gommen når inte riktigt upp till nivån som bjuds på doften, men likväl är det tal om ett vin med fin syra, tydliga tanniner, solmogen men märkligt nog ändå sval frukt och långt skönt avslut. En lädersadel kikar också förbi. Håller det lika länge som Mullineux? Säkert, men det är nog också ett vin som tappar mer då den unga frukten är lite av vinets signum (4).

Swartland Independent Producers

Den stora stjärnan i regionen är utan tvekan Eben Sadie och dennes Sequillo Cellars. Har man väl provat deras Columella, kanske Sydafrikas främsta röda vin, så är det lätt att bli entusiastisk inför vad som är på gång i Swartland. Lägg till Swartland Independent Producers, en sammanslutning av 24 av regionens producenter, som verkar för att marknadsföra området tillsammans. Som medlem åtar man sig dessutom att verka för en tydlig Swartland-identitet i vinerna. Exempelvis är medlemmarna återhållsamma med nya ekfat och får maximalt använda en fjärdedel nya fat varje år.

Fotnot. Columella från Eben Sadie finns just nu inte tillgänglig på Systembolaget men dyker upp i mindre partier varje år. Inte billigt men för att förstå potentialen i Swartland så är den ett måste för alla vinfantaster.

Författare: Niklas Jörgensen