Bordeaux en primeur

Det är den tiden på året igen, när fokus åter riktas mot Bordeaux och försäljningen av föregående års vin startar. Återigen tvingas vinhandlarna världen över vända och vrida på orden och finna formuleringar som är tilltalande nog för att sälja in en årgång som ingen egentligen vill ha. Frågan man kanske bör ställa sig är; vad är det som gör att en primeur likväl förmår överleva, trots ökat ointresse bland såväl handlare som konsumenter. Häng med på en artikelserie om två delar, där begreppet synas och vi tar en titt på årets handel.

Innan vi fortsätter; vad betyder egentligen en primeur? Enkelt uttryckt, du köper en förhandsrätt, det vill säga du köper ett vin innan det ens buteljerats. Som slottsägare säkerställer du således att kapital inte är bundet till inventarier under allt för lång tid och nödvändiga investeringar kan fortgå. Som kund säkerställer du att få tillgång till ett eftertraktat vin och samtidigt erhålla en form av investerarbonus, en slags rabatt, för att du köper i förskott.

Ett historiskt perspektiv

I teorin. Vi som följer och följt försäljningen under många år vet att verkligheten inte lever upp till den egentliga tanken. Likväl överlever fenomenet. En primeur-handeln har historiskt sett haft flera svackor där slottens ovilja att anpassa förhandspriser efter rådande marknadsintresse blivit snudd på deras fall. En rad tuffa årgångar i början på 1970-talet, med kulmen 1974, kanske var den värsta för slotten. Detta har upprepats någon gång varje decennium mer eller mindre, och nu står Bordeaux-egendomarna inför exakt samma dilemma. Sedan den storartade 2010-årgången har man mötts av besvärliga år under 2011,2012 och nu 2013 men oviljan att justera priserna nedåt har varit påtaglig.

Till uppläggets försvar kan sägas att det på inga sätt går att jämföra usla årgångar på 1970-talet med 2010-talets. Den kunskap och skicklighet som slotten idag besitter innebär att vinerna som produceras ett svårt år som 2013, ändock uppvisar kvalitet. Vidare bör det tilläggas att marknaden idag inte längre domineras av dåtidens högborg för Bordeauxviner - Storbritannien.

Bordeaux har varit oerhört skickliga på marknadsföring och etablerat sig världen över som det mest exklusiva vinet och nog har det inte gått någon förbi osett, att Asien och Ryssland blivit synnerliga viktiga marknader för vinregionen.

Nya marknader

I takt med expanderande marknader har prisbilden hela tiden kunnat justeras uppåt och engelsmännen har knappast dragit på smilbanden när de sett sin roll som Bordeaux's viktigaste marknad sakta förskjutits österut. Även på skribentfronten fick britterna konkurrens, nu från väst, där kritiker som Robert Parker (The Wine Advocate) och Wine Spectator tog över stafettpinnen som de vinskribenter man lyssnade mest på. Deras vapen, förutom kunskap om vinet naturligtvis, var att tilltala till människans svaghet och jakt på perfektion. De införde betygssättning av vinerna enligt den amerikanska skolans 100-skala. Hetsen till att äga ett vin med höga poäng bidrog till att Bordeauxslotten och négociant-firmorna kunde höja priserna och efterfrågan var större än tillgången.

Négociantens roll

Négociant-firmorna i Bordeaux är de som säljer vinerna till handlarna som i sin tur säljer till slutkunden. Systemet har hundratals år på nacken och handeln mellan négociant-firman och slotten sköts av mäklare, så kallade courtiers. Varför slotten valde att sälja via
mellanled och inte sköta handeln själva berodde initialt på att många slott ägdes av förnäma familjer, kungliga till och med. Det ansågs ofint att beblanda sig med affärer.

I takt med att kunskapen kring skötseln av en vingård och ett allt striktare kvalitetstänk, så blev också behovet av finansiering större. Pengar sattes fortare i rotation. Négociant-firman med sitt stora kontaktnät fick ännu ett argument att fortsätta bedriva handeln, något som förstärktes än mer med 1855-års klassifikation av slotten.

Det franska handelsbegreppet négociant är något svåröversatt och kan ha flera innebörder. Men främst avses en handlare som köper, buteljerar och säljer vin till en större marknad. I Bordeaux innebär det framför allt en handlare som köper och säljer vin.

Nästa söndag - en närmre titt på en primeur, slottsherrens perspektiv och tankar kring förhandsmarknadens framtid.

Författare: Niklas Jörgensen