A Year In Burgundy – dokumentär

Favoritmarkera

a-year-in-burgundy-logoA Year In Burgundy är dokumentärfilmaren David Kennards skildring av livet i Bourgogne. I filmen följer vi den åldrade vinimportören Martine Saunier när hon rattar sin Citroën mellan familjeägda gårdar under det dramatiska året 2011.

”Att få fem minuter med Lalou Bize-Leroy är som att se påven borsta tänderna”, sa filmens regissör David Kennard inför en hänförd publik vid Bafta-galan i London 2012. Uttalandet beskriver väl hans stora respekt inför de odlare han mött under året i Bourgogne. Och har just ingenting att göra med den katolska kyrkans syn på dentalvård.

Kennard är kanske mest känd för samarbetet med Carl Sagan i dokumentärserien Cosmos under sjuttiotalet. Med A Year In Burgundy har han valt en mer jordnära approach. Filmen släpptes 2013 vid Santa Barbara International Film Festival och skildrar fem producenter under vinåret 2011: genom vårregn, torka, hetta och hagel samt hotet från fullmånar.

Vi följer livet på familjeägda gårdar som inte är större än landstingets rökrutor – och möter både old school-odlare som den sjuttionioåriga Lalou Bize-Leroy på Domaine de la Romanée Conti och high tech-diton i form av Christophe Perrot-Minot, som driver gården Domaine Perrot-Minot likt någon som ansvarar för kaffekassan på partikelfysiklaboratoriet CERN.

Munkarnas weapon of choice: chardonnay och pinot noir

När Bourgogne invaderades av Goterna, ett folkslag vars största fäbless inte var Premier Cru, räddades rankorna av kristendomen. Ty i prästerskapets rider ingick både bröd och vin, och under medeltiden var det svårt att få tag i den ädla drycken. Men i de cisterciensiska munk- och abbedissklostren i Bourgogne serverades ett nattvardsvin med oöverträffad bouquet. Resultatet av det som i dag ses som världens mest kända druvor: chardonnay och pinot noir.

a-year-in-burgundy-vinkällare

Filmen öppnar med en damm täckt av näckrosblad

Det är vår i trädgården runt Martine Sauniers hus i Frankrike, hon bor i San Fransisco, men reser tillbaka till hemlandet flera gånger om året för att hålla koll på vinleverantörerna. Vi ser den åttioåriga Martine sätta sig i sin Citroën med orden: “We were somewhere around Barstow on the edge of the desert when the drugs began to take hold”, sedan trampar hon på gasen.

Riktigt så drogliberal är hon inte, men det är något skumt med Martine, speakerrösten är hänförd av henne. Något som får sin förklaring i slutet: Martine är nämligen medproducent till dokumentären.

a-year-in-burgundy

Citroënen sladdar in på grusuppfarten till Dominique Cornins gård i södra Bourgogne. Våren kräver att nya rankor planteras och här görs allt för hand, Dominique rakar sig med lie och inspekterar ägorna till häst, han anser att skruvkorkar är science fiction.

Sommar i Côte de Nuits

Ett par minuter senare grönskar det i Somme-dalens sluttande backar i Côte de Nuits, där den bästa marken för pinot noir finns. Bruno Clavelier är rugbytränare och vinmakare sedan generationer. Han berättar om den kalla vind som kyler ner hans dal om natten och balanserar vinet. Han och Martine luktar lystet på jord och provar ett par glas Combe Brûlée.

Ungefär här börjar jag fundera på Martines körförmåga. Vi har ännu inte kommit halvvägs in i filmen.

2011 var ett något ambivalent år vädermässigt. Först risk för frost, sedan hetta och torka, vilket riskerade att ödelägga hela vinskörden. Och så fullmånen – det är som om Michael Bay regisserat.

Men så kommer äntligen regnet. En nödvändighet, eftersom bevattning är förbjudet enligt lag. Allt för att rankornas rötter ska leta sig djupare ner i jorden. En av Lalous odlare summerar det så här: ”En vinranka måste lida för att skapa goda druvor. Man får inte dalta med dem, då blir de lata soffpotatisar”.

Lalou Bize-Leroy, som inte trimmar sina rankor över huvud taget, är känd som drottningen av Bourgogne och hon är filmens största behållning. Det är en fröjd att höra sjuttionioåringen snacka skit om de slöa grannarna.

a-year-in-burgundy-skörd

Skördetid

Runt hundra dagar efter att vinrankorna blommar är det dags för skörd. Såvida det inte är fullmåne. Skördedagen rusar en armé av arbetare ut på fälten för att plocka, sortera och få sina arbetstillstånd kontrollerade av polisen. Och när dagen är till ända firar man genom att kasta druvor på sin chef. Sedan kastar alla på varandra, det är likt en scen ur Zombie Holocaust.

A Year In Burgundy

Regi: David Kennard.
Land: England.
Typsituation: Det är spänning i luften, säger speakern. Ett åskoväder med regn och hagel. Samtidigt spelas en munter trudelutt som påminner om ledmotivet till Agaton Sax.
Betyg: 3 av 5.

Lämna ett svar